johaneriksson.se

Do enjoy Jussi Björling’s wonderful rendition of O Holy Night.

I en IFAU-rapport försöker Anders Böhlmark och Mikael Lindahl utröna vilka effekter friskolornas inträde fått på kunskapsnivån i grundskolan. I pressmeddelandet sammanfattas resultatet på följande vis:

Rapportförfattarna finner att en högre andel elever i friskolor förbättrar resultaten på elevers nationella prov och betyg i grundskolans årskurs 9. Om andelen elever ökar med 10 procentenheter i en kommun så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Effekten kvarstår när eleverna når gymnasiet. Andelen elever som läser vidare på universitetet ökar med 2 procentenheter till följd av fler friskolor i grundskolan och antalet utbildningsår vid 24 års ålder ökar med nästan en månad i genomsnitt.

Enligt rapporten åtnjuts dessa fördelar även av elever i kommunala skolor, i kommuner där friskolor är vanliga.

Jonas Vlachos har förtjänstfullt kommenterat rapporten, och konstaterar att författarnas tillvägagångssätt gör det svårt att bestämt säga att de fördelar som beskrivs är resultatet av fler friskolor, snarare än av någon annan, okänd, faktor.

Den skeptiske kan alltså undra om det inte är att något annat än just friskoleexpansionen som kan driva resultaten. Farhåga förstärks av att jämföra de skattade effekterna av friskoleexpansionen i grundskolan på elevernas gymnasiebetyg med resultaten i en tidigare version av uppsatsen. I den gamla versionen undersöks expansionen fram till 2003 och författarna finner då ett statistiskt osignifikant estimat på 2,7 (Tabell 4). I den nya versionen undersöks perioden fram till 2006 för detta utfall och (det signifikanta) estimatet ligger då på 13,7 (fotnot 27). Författarnas förklaring till skillnaden är att det tar tid för konkurrensen att få fullt genomslag. Detta är möjligt men samtidigt är det en dramatisk förändring av konkurrensens konsekvenser på bara tre år.

Nästa problem är att endast resultaten i engelska och matematik analyseras vilket beror på att det bara är i dessa ämnen som författarna anser sig ha tillgång till jämförbara data. Gott så, men det är också problematiskt eftersom skolans uppdrag är bredare än dessa både ämnen och det finns en oro att andra mål kan åsidosättas på bekostnad av undervisning i ämnen med nationella prov. Ett annat problem är att resultatutvecklingen i matte och engelska ser väldigt olika ut och kan drivas av olika faktorer (se nedan utvecklingen av betyg och resultat på nationella prov).

Läs gärna hela texten.

Jag skulle även vilja se försök att uppskatta elevernas välmående. Om eleverna mår bättre i kommuner där deras föräldrar kan hitta skolor som passar dem är det värdefullt i sig, även om effekten på elevernas kunskaper är obefintlig.

Därtill vore det intressant om man kunde utröna i vilken utsträckning kunskapshöjande innovationer i enskilda friskolor sprids till skolväsendet som helhet.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, utbildning, friskolor

Det har varit ett par jobbiga veckor för Sverigedemokraterna. Eller hade varit, om deras väljarstöd haft samma grund som Miljöpartiets. Så är det nu inte, och varken järnrör eller huliganbeteende och främlingsfientliga skällsord har fått väljarna att lämna vad som nu är Sveriges tredje eller fjärde största parti. Till skillnad från alla som ägnat den senaste tiden åt att signalera att de tillhör de upplysta genom idogt twittrande med hashtag #sdgate, har Paulina Neuding skrivit en genomtänkt text om de otrygga och utsatta människor som lägger sin röst på sd, trots att de inte delar partiets fientliga inställning till utlänningar.

Janne Josefssons Uppdrag granskning från Malmö i våras gav en skrämmande illustration av hur drivkrafterna kan se ut. Under en intervju med kommunalrådet Ilmar Reepalu i Seved blev SVT genast angripna av några unga män som menade att detta var deras område. I Almgården vid Rosengård mötte Janne Josefsson en kvinna och hennes dotter – som berättade att de röstar på SD som ett sätt att freda sig mot den sortens otrygghet som just mött Josefsson i Seved.

Det är hög tid för de sansade partierna att ta dessa människors upplevelser och problem på allvar, både på riksnivå och lokalt. Hur man löser dem är en svår och mångfacetterad fråga, att man erkänner dem och lyssnar en förutsättning.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, sverigedemokraterna

With the Black Friday sales behind us, and Christmas fast approaching, anti-consumerism and Walmart bashing is approaching its yearly highs, mostly among people who has bought most of what they want, and who never set foot in the gargantuan retailer. Happily, Peter Suderman spent yesterday writing a series of tweets explaining the immense value Walmart generates, in particular for the people its detractors claim to represent. Collected here.

Obviously there are plenty of worthwhile things to do that does not involve shopping. But we should be wary of boosting our own feelings of superiority by tweeting our anti-consumerist rants on newly purchased iPhones.

—

HT: Kids Prefer Cheese
Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, jämnlikhet, konsumerism, walmart

I Mathias Sundins politiska thriller Till varje pris får vi följa den svenskättade senatorn Mark Eriksson genom den långa, tuffa, och inte sällan smutsiga, kamp som ett amerikansk primärval innebär. Sundin ger oss en bild inifrån presidentvalkampanjen, huvudsakligen inriktad på det taktiska och personliga, snarare än det politiska.

Boken är läsvärd av två skäl. Först och främst är Sundins förståelse för hur amerikansk valkampanj fungerar svårslagen, vilket gjort hans blogg i ämnet den kanske mest läsvärda på svenska. Det ger romanen en bra grund att stå på, och det är intressant att följa hur kampanjen resonerar kring utspel, pengainsamling, reklamfilmer och hur man hanterar sina motståndare. Det andra skälet är att det helt enkelt är en spännande och medryckande thriller, med en väl uttänkt intrig.

Stilistiskt finns det litet att anmärka på. Språket är dugligt och rappt, i Lee Childs anda, men saknar något av den precision som stilen kräver för att bli njutbar. Därtill har det smugit sig in en del anglicismer, där det är uppenbart att författaren haft en amerikansk replik i åtanke. Funktionellt är kanske en rättvis beskrivning, och språket kommer inte i vägen för läsningen.

Läsning rekommenderas till både den som gillar att nörda ned sig i amerikansk politik — och valet har väl avslöjat att vi är fler än man kan tro — och den som är sugen på en spännande thriller i maktens korridorer.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, böcker, mathias sundin

Was Clint Eastwood more insightful than anyone thought when he was addressing that empty chair at the Republican convention? Angus points out that “Nobody” got more votes than any other candidate.

Is it time for the Republicans to leave the culture war behind, and accept the gay community with open arms? This gay Republican certainly thinks so, and makes a compelling strategic argument. I obviously agree, regardless of whether it would win votes or not. Embracing gay marriage is simply the right thing to do.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna, valet 2012 

Imorgon har vi till slut kommit fram till dagen för det amerikanska presidentvalet, efter en på det stora hela inte särskilt inspirerande kampanj. Eftersom bloggen har kommenterat debatter och andra händelser med viss regelbundenhet kan det kanske vara på sin plats att sammanfatta läget.

Till att börja med: vem kommer att vinna? I opinionsundersökningarna har Obama haft ett stadigt försprång när man tittar på delstatsnivå, medan Romney varit något starkare i de nationella mätningarna – något som förvirrat somliga. På marknaderna har Obama ständigt varit favorit, och jag har oftast uppskattat läget som 60-40 till fördel för Obama. Trots en stark första debattinsats, och några alltför negativa utspel från den sittande presidenten, ser jag inga skäl att revidera det — snarast ser läget något bättre ut för Obama jämfört med för en vecka sedan. Jag tror alltså att det blir fyra år till.

En intressantare, och ur min synvinkel svårare, fråga är vem som är att föredra. Liksom många andra känner jag ingen entusiasm för någon av kandidaterna. Att Obamas instinkt är att reglera och styra från toppen, med svag förståelse och tillit till hur marknader fungerar, tyckte jag framkom redan innan han blev vald 2008. (Nej, det innebär givetvis inte att han är socialist.) Däremot har han överraskat negativt med att trappa upp deporteringar av illegala invandrare (snarare än att lägga energin på att söka en långsiktig, och liberal, lösning), och genom att prioritera kriget mot de lätta drogerna trots utfästelser om motsatsen. Framför allt det senare fyller inte bara amerikanska fängelser med människor som blott gjort det presidenten själv gjorde i sin ungdom, utan orsakar dessutom kaos söder om gränsen. Tyvärr krävs det en rejäl dos optimism för att anta att Romney skulle vara en förbättring.

Utrikespolitiskt kan jag inte uppfatta några betydande skillnader. Romney har visserligen uttryckt sig klumpigt vid ett par tillfällen, men det gjorde även Obama innan han blev vald. Från min synvinkel verkar ingen av dem särskilt fokuserade på omvärlden, vilket innebär att man kan vänta sig mer av samma.

Vi vet vad vi har, men vad skulle vi få med den flippfloppande pragmatikern Mitt Romney? Jag tror att det ligger en hel del i Ezra Kleins läsvärda analys, där han menar att Romney i grunden är en pragmatisk manager, som studerar vad som går att göra givet omständigheterna, och sedan försöker göra det. Anpasslig, och tämligen ovillig att själv söka påverka omständigheterna.

Förutsatt att Demokraterna behåller majoriteten i senaten – vilket jag tror att de gör, om än med liten marginal – kan kanske Romney vara det bättre alternativet för att åtminstone börja hantera de svåra långsiktiga frågorna om budgetunderskott och program som medicare och medicaid. Med Republikansk majoritet i både senaten och representantshuset lär det bli sämre beställt med det långsiktiga. Obamas oförmåga att samarbeta med sina motståndare har visat sig vara begränsad, och jag tror inte att han kommer att lyckas bättre i en andra vända, trots att han inte behöver oroa sig för sitt eget omval.

Jag skulle alltså föredra Romney, under förutsättning att Demokraterna behåller senaten. USA behöver politisk försoning. Åsiktsskillnader är inget problem, utan tvärtom demokratins livsluft, men oförmågan att förstå den andres ståndpunkt, och endast se ondskefulla motiv hos motståndaren, är inte hälsosam, och omöjliggör avgörande reformer. Det är långt ifrån säkert att Romney kan göra något åt det – kanske till och med osannolikt – men det kan vara värt en chansning. Särskilt lockande är han dock inte.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, valet 2012, obama, romney

Så här i bloggtorkan kan jag inte undgå att guida er till denna förbluffande debattartikel i Svenska Dagbladet, skriven av representanter för LO och SEKO, med titeln “Vill Borg göra Sverige till ett skatteparadis?”.

Man kan fråga sig vad regeringen avser att lösa för problem med en sänkning av bolagsskatten.

Vi uppfattar regeringens förslag som illojalt gentemot övriga industriländer som många gånger brottas med värre ekonomiska problem än Sverige. I ett Europa som faller samman tar regeringen Reinfeldt ett första steg för att positionera Sverige som ett skatteparadis för bolag. Länder som behöver skatteintäkter utsätts nu för Reinfeldts och Borgs osunda konkurrens.

Argumenterar verkligen debattörerna för att Sverige bör hålla skattetrycket uppe så att företag hellre flyttar till Spanien och Grekland?

—

HT: Den hälsosamme ekonomisten
Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, skatter, sverige, solidaritet

Whenever an election is approaching, a lot of energy — too much? — is spent on analyzing opinion polls, to figure out who we can expect to win. A common problem for most polls is that people are reluctant to admit to holding views that are socially problematic, ranging all the way from racism to deciding not to vote.

Seth Stephens-Davidowitz suggests using Google search data to get a more accurate picture.

Comparing the timing of our Google searches to outside events is often intriguing. Searches for “McCain life expectancy” rose to unprecedented levels the day of his controversial choice of the Alaska governor Sarah Palin as his running mate. They rose again after Ms. Palin’s poorly received interview with Katie Couric.

Google data may also help us predict the composition of the 2012 electorate. Individuals may systematically deceive pollsters regarding their intentions, but actual voters are far more likely to Google phrases like “how to vote” or “where to vote” before an election.

The whole article is interesting, and recommended reading for the political junkies out there. With a few weeks to go, the data currently suggests an electorate with a similar composition to 2008, which is good news for the Obama campaign.

As for who will win the presidential election, I share the view of those betting on the outcome, giving Obama a 60-40 chance.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, statsvetenskap, opinionsundersökningar, valet 2012

The winners of the Nobel prize in economics this year are Alvin Roth and Lloyd Shapley. As always, Tyler Cowen and Alex Tabarrok has written brief summaries with good links in them (here and here). Also, if you want to know what matching theory is about, I highly recommend Tabarrok’s primer.

The field of matching may be said to start with the Gale-Shapley deferred choice algorithm. Here is how it works, applied to men and women and marriage (n.b. the algorithm is also good for gay marriage but it’s a little easier to explain with men and women). Each man proposes to his first ranked choice. Each woman rejects any unacceptable proposals but defers accepting her remaining suitors. Each rejected man proposes to his second ranked choice. Each woman now rejects again any unacceptable proposals, which may include previous suitors who have now become unacceptable. The process repeats until no further proposals are made; each woman then accepts her most preferred suitors and the matches are made.

Although in this first example marriage is used to illustrate the algorithm, it has been usefully deployed to match students to schools, patients to hospitals, and liver donors to recipients. More at the link.

Congratulations to the winners!

—

Andra intressanta bloggar om: ekonomi, ekonomipriset, nobelpris