Är centern systemskiftespartiet?

Precis som både Sydsvenskans Per T Ohlsson och Svenska Dagbladets PJ Anders Linder har jag blivit positivt överraskad av den utveckling centerpartiet genomgått under Maud Olofssons ledning. Från att ha varit Socialdemokraterna Light med en touch av närmast fundamentalistiskt kärnkraftsmotstånd har man gått till att bli den trötta och framstegsfientliga regeringens främsta kritiker. Känslan av genuin upprördhet är stark från Maud Olofssons håll.

Och en spännande utveckling sker även hos ungdomsförbundet med nytänkande kring energipolitiken och förespråkande av plattskatt. Titta gärna in på förbundsordföranden Fredrik Federleys blogg. Ilskan mot det passiviserande samhällsbygget är stor och äkta, och viljan att återupprätta det personliga ansvaret – både i framgång och motgång – är stark.

I en tid där allt mer av den borgerliga oppositionen handlar om enskilda detaljfrågor – förvisso viktiga frågor – och där den huvudsakliga inriktningen tycks vara att undvika att provocera någons bild av vad som utgör det goda samhället behövs en mer ideologisk röst. Någon som pekar ut andra, oväntade, mål och som vågar föra fram sin politik med självförtroende. Tidigare har de borgerliga varit för koncentrerade på att peka ut långsiktiga mål utan att riktigt kunna förklara hur vi skall nå dit. Inför valet 2006 har man istället valt att bara fokusera på medlen med följden att målet – ett liberalare samhälle – försvunnit långt ifrån synfältet. Ingetdera är bra – vad som behövs är en hälsosam balans. Visioner kombinerade med en tydlig förmåga att förverkliga dem. Bara så kan de borgerliga vinna ett stöd för sin egen politik, istället för att som nu rida på socialdemokratiska skandaler.

Att centerpartiet vågar prata i ideologiska termer är både positivt och överraskande, särskilt i tider som dessa.

One thought on “Är centern systemskiftespartiet?”

Comments are closed.