A good read

If you understand Swedish I really must advice you to read this excellent editorial in Sydsvenska Daglbladet in which Per T Ohlsson shares his thoughts on the 60th anniversary of the victory over nazism. A short quote (my translation):

”If Churchill and his Spitfire and Hurricane pilots had given up in 1940. If Franklin Roosevelt had turned America into the Arsenal of Democracy and if the Americans, after Pearl Harbour, had focused solely on defeating Japan. If the invasion of Normandie in 1944 had failed. The Red Army in Paris, Copenhagen and Brussels. Perhaps a German-Soviet division of Europe.

Pointing this out is not to lessen the efforts of the Soviet Union. But the Second World War can not be understood simply as a military victory. It must also be understood as a great battle for the future of European Democracy: in 1945 half of Europe got the freedom it took until 1989 for all of it to have.

Victory was won in the East. Freedom, our freedom, was won in the West.”

If you know Swedish, do yourself a favour on this anniversary day and read the piece in it’s entirety.

Dags att lämna EU?

Johan Ingerö, folkpartist och LUF:are, funderar på sin blogg över om det inte vore bättre att lämna EU. Precis som jag vill Ingerö ha en folkomröstning även i Sverige om EU-konstitutionen – en sista folkomröstning kring EU-frågorna. Istället för att fråga folket enbart om konstitutionen föreslås att “Nej”-alternativet inte bara innebär ett nej till grundlagen utan även ett “Ja” till utträde ur EU.

Trots att han är Europavän är Ingerö inte alls övertygad om att han skulle rösta för konstitutionen i en sådan omröstning:

Det kunde bli en intressant debatt, och med tanke på utvecklingen mot superstat, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (med Frankrike och Tyskland…brr…) och med tanke på de protektionistiska landvinningarna på senare tid är det inte alls säkert att jag skulle rösta på Ja-linjen. Visserligen vill jag egentligen inte lämna EU. Jag vill strida för de fyra friheterna och bekämpa protektionismen, men jag tror inte att den striden går att vinna. Facken och bondelobbyn är för stark. Då är det lättare att återgå till den situation som gällde innan, med diverse frihandelsavtal med unionen. På det viset skulle vi bli ett EU-land enligt den ursrungliga EU-tanken: fri handel, fri rörlighet men också självbestämmande.

Det är intressanta tankegångar. Personligen tycker jag nog i slutändan att det är bättre att bara ta ställning till konstitutionen i sig – det måste finnas en möjlighet att säga att man vill stanna kvar i EU men att man inte tycker att konstitutionen är bra. Däremot är det utmärkt att en mer EU-kritisk hållning börjar synas även bland borgerliga debattörer. Det är mycket i EUs kärna som är bra, men det finns också mycket av protektionism, byråkrati och politisk klåfingrighet. En rejäl diskussion om vad vi vill ha EU till vore välbehövlig. På vissa håll tycks EU betraktas mer som ett mål i sig än som ett medel.

Victory for Blair

Tony Blair’s Labour Party has won it’s third consecutive general election in the United Kingdom, albeit with a smaller majority than before.

As I wrote earlier neither of the alternatives looked all that inspiring to me – especially considering that when the next election comes Gordon Brown will be prime minister – not Tony Blair.

That being said, Tony Blair has – all in all – done a pretty good job. His principled stand on issues – like the Iraq war – has been inspiring and it’s nice to see that at least one European leader dares to make decisions based on moral considerations rather than short sighted populism.

Also, another period of opposition might be good for the Conservatives. It will give them time to ponder over their policies and hopefully return to a more Thatcherite low-taxes scheme, rather than just being Labour Light, with a touch of xenophobia. Whether that’s the direction they’ll take remains to be seen, but by the next general election, in 2009 or 2010 unless something unexpected comes up, it’s indeed probable that the British people will be a tad tired of Mr Brown raising the tax – in particular if the improvements in public services keep lagging behind the increases in public spending.

Första maj

Fredrik Federley sammanfattar på sin blogg de tal ledande socialdemokrater höll igår, då de återigen marscherade ut på gatorna för att protestera mot sitt eget vanstyre och samtidigt slå sig för bröstet över alla framgångar de åstadkommit.

För egen del blir jag lätt skrämd av den uppenbara brist på självinsikt som tycks prägla de flesta ledande socialdemokrater. Med stolta ryggar proklamerar de sin egen storhet och deras patentlösningars fullkomlighet samtidigt som arbetslösheten stiger, skoleleverna kan mindre än någonsin och den fantastiska svenska sjukvården knakar i fogarna. Nytänk behövs inom många områden och det är uppenbart att det inte kommer att komma från socialdemokratisk håll. Samarbetet med kommunister och tillväxtfientliga gröna underlättar naturligtvis inte.

Regeringsskifte behövs, om inte annat för att få in litet nya ideer i politiken. De borgerliga har inte svaret på alla frågor, och är ibland frustrerande försiktiga med att presentera nya lösningar, men de har åtminstone näsan pekande åt rätt håll, medan regeringspartiet nostalgiskt längtar tillbaka till bättre tider.