Mer om centerstämman

Den riksstämma som Centerpartiet håller i Stockholm tyder på att det inte bara är partiledningen som vill ha ett modernare och mer tydligt borgerligt parti. Det är välkommet. Ekot rapporterar att man beslutat om en klart mer resonabel inställning till kärnkraft (äntligen kan tyckas), även om man inte ännu inte är redo att säga att man vill ha den kvar. Man får ta ett steg i taget – kanske kommer det om några år? CUF är ju redan inne på den linjen. Klart är att det mindre hårdnackade och irrationella kärnkraftsmotståndet kommer att göra saker och ting lättare för en eventuell borgerlig regering.

Man vill från centerhåll numera också dra in rätten till sympatistrejker. Även detta är ett trevligt, och för mig litet överraskande, steg. Sympatistrejker skapar onödig instabilitet på arbetsmarknaden och det är klart olämpligt att ha en ordning där ingångna avtal inte alltid gäller. Detta tror jag också att det går att argumentera för inför väljarkåren. Däremot avslog man CUF-motionen om att även avskaffa kollektivavtalen – även det ett klokt beslut. Kollektivavtalen är populära, och att driva en sådan linje skulle troligen skada den borgerliga alliansen svårt. Principiellt håller jag med om att de bör avskaffas – dvs att man bör ha rätt att sluta avtal som innebär en lägre lön än de man centralt kommit överrens om. Men samtidigt får man vara pragmatisk – det finns en mängd reformer som behöver genomföras, både på arbetsmarknaden men även inom många andra områden, och det krävs en borgerlig regering för att de skall komma till stånd. Det är inte värt att riskera fyra år till av vänsterstyre för kollektivavtalen. Istället får man hoppas att opinionsbildare – tankesmedjor, ledarskribenter, bloggar och för all del ungdomsförbund – kan ta debatten och på sikt försöka skapa opinion för denna sak.

Tråkigt att notera är att de nu för tiden ganska utslätade och LO-kramande Moderaterna inte välkomnar ställningstagandet mot sympatistrejker. Partisekreterare Sven-Otto Littorin avfärdar det som ointressant med argumentet att “Vi tror inte detta är bästa sättet att få 1,2 miljoner människor tillbaka till arbetsmarknaden.” (länk) Förvisso inte. Men att förslaget, som är en mindre del av ett större program, inte löser alla problem betyder ju inte att det är dåligt. Det krävs ett batteri av åtgärder för att komma tillrätta med problemen på den svenska arbetsmarknaden, och ingen av dessa åtgärder kommer ensam att få tillbaka denna dryga miljon människor som nu står utanför. Kommentaren känns tråkigt defensiv och Moderaterna förefaller mest vara oroliga över att det skall störa deras plan att bli vänner med alla och sticka ut så litet som möjligt. Det är synd.

Huruvida Maud Olofsson och Centerpartiet kan skaka av sig bondestämpeln och faktiskt vinna några väljare (helst från socialdemokratiskt håll, givetvis) återstår att se. Det känns i alla fall bra att veta att man nu har dem tryggt på den borgerliga sidan – ofta pådrivande i Alliansen dessutom.