Fildelning och juridik

På sin blogg tar Nicklas Lundblad upp tre mål, alla kopplade till fildelning, som alla avgjorts till förmån för rättighetsinnehavarna. Principerna bakom domsluten har dock varit tydligt olika:

Grokstermålet utgår från tanken att Grokster är ansvarigt för det fildelande som skett i den mjukvara de tagit fram, eftersom de uppmuntrat fildelning med upphovsrättsligt skyddat material. Principen i detta mål är att om man uppmuntrar ett visst användningssätt för en viss teknik så är man ansvarig för de användare som använder tekniken på det sätt man avsett uppmuntra. En vapentillverkare som uppmanar till rån skulle då exempelvis bli medansvarig för rånet. En bilfabrik som gör reklam med bilar som kör för fort skulle förmodligen kunna hållas ansvarig för sina kunders fortkörning. Vi skulle kunna kalla detta för ett uppmuntransansvar.

Kazaafallet är annorlunda. I detta fall tycks gälla att företaget är skyldigt att filtrera och se till att användarna uppgraderar till det nya systemet så snabbt som möjligt. Här föreligger i stället ett ansvar för företaget att se till att vissa användningssätt utesluts. Kazaa ansågs ha ett ansvar för att förhindra olaglig fildelning. Vi skulle kunna kalla detta för ett föregripandeansvar.

Kuromålet är återigen annorlunda än de andra två fallen, och annorlunda på ett rätt intressant sätt. Kuro tog nämligen betalt av alla som laddade ned och delade inte med sig av pengarna till de artister vars musik man använde. Kuro-målet utgick alltså från principen att den som tjänar pengar på andras immaterialrättigheter också måste klarera att dessa rättigheter nyttjas lagenligt. Här är det ett rättighetsklareringsansvar det rör sig om.

Lundblad för sedan en intressant diskussion, väl värd att ta del av.

Det är en knepig fråga med immateriella rättigheter, upphovsrätt, och så vidare. Intuitivt vill jag försvara upphovsrätten och tycker att det förefaller rimligt att man har rätt att tjäna pengar på att andra tar del av ens arbete. Samtidigt blir det snabbt rörigt och man försöker jämföra upphovsrätten med exempelvis patent, där tankarna bakom är helt annorlunda. Tanken med patentsystemet är ju att uppfinnaren offentligt publicerar tekniken mot att staten garanterar uppfinnarens ensamrätt att profitera på tekniken under en begränsad tid. Därmed skall det kunna vara lönsamt att investera i teknikutveckling, samtidigt som tekniska framsteg görs allmänt tillgängliga.

Någon sådan “allmännytta” är svårt att tala om i samband med konstnärliga verk. Samtidigt skall det tillstås att det föreligger stora investeringskostnader i vissa av de drabbade branscherna för produktion – då främst film- och datorspelsbranchen. Om ingen betalar för produkterna, trots att många vill bruka dem och skulle betala för dem ifall de inte kunde få tag på dem gratis, skulle de inte kunna tillverkas. Påpekas bör dock kanske att vi inte är i den situationen idag, trots att produkterna finns tillgängliga på olika fildelningsnätverk. Att det sker någon sorts välfärdsförlust om detta scenario skulle bli verklighet är dock klart – en produkt som det egentligen finns efterfrågan på kan inte tillverkas.

I praktiken måste branschen finna andra vägar att ta betalt. Hur de skall utformas får väl framtiden utvisa. Att lagstiftningsvägen söka hindra piratkopieringen förefaller utsiktslöst – åtminstone om man inte tilltar klart omoraliska metoder. En princip i enlighet med Kazaamålet i Lundblads beskrivning, där de som erbjuder tjänster blir ansvariga för hur de används, skulle kanske kunna vara verksam – särskilt om den riktas mot internetleverantörer. Men det torde vara uppenbart för de flesta att den principen är orimlig. Det är, som Lundblad senare konstaterar, omöjligt för den som erbjuder en tjänst av det slaget, eller tillhandahåller en teknik, att helt förhindra att den används till olagliga saker. Dessutom bör vi hålla oss till att bara betrakta den individ som faktiskt utför brottet (ur moralisk synvinkel) som juridiskt ansvarig. Att fälla Bredbandsbolaget för att Pelle laddat ned en film vore som att fälla Mercedes när Pelle kör för fort.

Vad som är en god marknadslösning återstår att se. Vad som är en god liberal politisk hållning tåls att fundera över och diskutera. Det är en knepig fråga, som sagt.