Valkompassen

Nu kan man äntligen göra TV8:s valkompass också. Ni hittar den här. Någon menade i en kommentar att alla blev moderater i den, och mina resultat invänder iofs inte emot det påståendet. Som vanligt blev jag klart borgerlig. En del frågor var litet dåligt formulerade dock, så att man blev tvungen att svara på ett sätt som lät litet ondskefullt. Nåja. Så är det ibland. Mina resultat, hur som helst:

Moderaterna: 91%
Folkpartiet: 77%
Kristdemokraterna: 64%
Centerpartiet: 60%

Socialdemokraterna: 16%
Miljöpartiet: 6%
Vänsterpartiet: 1%

Lars Ohly och hans kommunistgäng har litet att jobba på för att få min röst iaf. Det verkar ju realistiskt.

Lifting restrictions

The EU enlargement towards the east, bringing in 10 former communist countries, was a good achievement and an opportunity to make European markets a little more liberal. Whether that has happened or not is beyond my ability to say, though I assume trade has increased at least some between Eastern and Western Europe. If so, that’s good.

A dark spot on the achievement was the restrictions all countries except the UK, Ireland and Sweden put on the possibility for Eastern European citizens to work in Western EU countries (though the Swedish PM wanted to but couldn’t pass the bill through Parliament). Those measures go against what is actually good with the EU — the freedom of movement, for workers and products alike. Unfortunatly it’s hardly the only restriction on that freedom, but it’s a more obviously discriminating one than most. And indeed, numbers show that there have been virtually no negative effects on neither employment nor wages in Sweden, Ireland or in the UK. The only negative effect, indeed, has been Swedish union members shouting “Go Home” to honest Latvian construction workers trying to make a decent living.

Therefore it’s good to see that a number of countries have decided against keeping those “transition rules” in force any longer or, worse, make them permanent. Finland, Portugal and Spain have now been joined by Greece, the EU Observer reports. One country however does the opposite: France. They will maintain restrictions for another three years (and I suppose another three after that…), though admittedly they will make the restrictions a tad lighter. It’s hardly surprising, of course, but it’s still displeasing and sad to see. And this unwillingness to adapt to the present and make the best of the opportunities that are there, is worrying. Only bad will come out of it, and the price for nostalgia and pessimism will in the end be paid by the French themselves.

Energipriset

Energipriset för konsument i Sverige är högt jämfört med tidigare, och regeringen gör sitt bästa för att skylla på företagen och “avregleringen”. Många har redan påpekat att producentmarknaden för el inte är särskilt avreglerad samt att elskatterna har stigit markant de senaste åren, så jag skall inte återupprepa det.

Något som lyfts fram på tok för litet — både av media och av oppositionen — är däremot att höga elpriser är en medveten strategi från regeringen och dess kryckor. Särskilt miljöpartiet har tyckt att det är viktigt, och Göran Persson som trots att det inte alltid märks gillar tanken på det gröna folkhemmet, har nog varit rätt sympatiskt inställd. Idén är att det är viktigt att vi använder så litet el som möjligt, och eftersom det här inte rör arbete så inser vänsterkartellen givetvis att höga skatter leder till mindre konsumtion.

Detta är något de borgerliga partierna borde lyfta fram, och tvinga regeringen att stå till svars för. Det är ohederligt att skylla önskade effekter av sin egen politik på företag och avreglering när det visar sig att de är impopulära. Istället borde regeringen givetvis förnöjt skryta med sin progressiva miljöpolitik. Mot detta borde oppositionen utfärda löften om sänkta elskatter och åtgärder i syfte att åstadkomma en riktig elmarknad. Och därtill bör man också öppna för utbyggnad av kärnkraften.

Med de fallande opinionssiffrorna vore detta kanske en fråga att ta tag i. God tillgång till elekticitet är en välfärdsfråga.

Ljungberg för het för Moder Svea?

På Times Square i New York, i Soho i London, på en rad platser i Asien och säkerligen litet överallt i världens stora städer kan man se reklamaffischer på Fredrik Ljungberg och Natalia Vodianova i Calvin Klein-underkläder. Men när man ville sätta upp en affisch på Stureplan i Stockholm blev det stopp. PK-smakdomarna på Statsbyggnadskontoret såg tydligen chansen att bege sig ut på korståg mot Sexismen. Exakt hur de tror att vi skulle lida av affischen är något oklart, men tydligen är vi stackars svenskar för känsliga för sådant här.

Johan Ingerö skriver mer, och visar den syndiga bilden. Säkrast att hålla för ögonen.

Energy production

EU Observer reports that IEA (International Energy Agency) has warned Europe not to get too dependant on Russian energy supplies. In view of the recent shutdown of gas supply to the Ukraine that Gazprom (basically a government controlled Russian company) performed when they wanted to double prices, that’s a highly sensible warning. The energy issue is one that needs to be considered. Our societies are very dependent on a constant energy supply at a relatively low cost. Relying on an ever more unstable Russia that might consider this issue a good one to blackmail Europe into this or that — and Europe has a tendency to fold when threatened — is not a good idea. The same thing obviously goes for Middle Eastern oil.

It is perhaps unfortunate, but it seems as if it’s necessary for us to be producing at least a major part of our need ourselves. Given that our oil supplies are very limited that basically leaves us with coal and nuclear power, with coal power suffering from obvious environmental effects even if we don’t count global warming issues (which perhaps we should not). Water power is also an option — and a decently good one — where it’s possible but it can’t possibly cover our needs.

And nuclear powerplants have come a long way regarding security since Harrisburg (I’m not counting Chernobyl, since stupid human experiments can never entirely be ruled out). Harrisburg, which by the way, on it’s own was a security success rather than the opposite with no radioactivity leaking out from the building. There’s always the issue of what to do with the nuclear waste, but it’s solvable.

I am, as you have guessed, in strong support of building more nuclear power plants. Finland does it, France has plans of doing it, but in other parts of Europe (like Sweden and Germany) we’re currently doing the opposite. That policy should be reversed. It will not cover everything, of course. It’s good to use other sources of energy too, when possible, and in some cases we’ll need to rely on oil for another while until science progresses a little further (like transport). Energy policies are important — not just to industry, but also as a security issue. The actions of Gazprom has highlighted that.

Kulturrevolution.se

Kulturrevolution.se har så smått öppnat, och blir förhoppningsvis en sida väl värd att besöka. Den är ett initiativ av bland annat mig själv, och ambitionen är att skapa en plats för en allmän kulturdebatt utanför det vänstermonopol som är dagstidningarnas kulturbilagor, med allt vad det innebär av idédebatt, åsikter om litteratur, film, teater, musik, och med ett inslag av mediakritik.

Identifierar du dig själv med borgerliga värderingar och är sugen på att bidra med artiklar, enstaka eller kontinuerligt, så tveka inte att höra av dig.

Skall samhället förändras måste borgerliga värderingar, där utgångspunkten är människorna snarare än de stora kollektiven, genomsyra den allmänna diskussionen också på andra områden än det politiska. Det här kan kanske vara en plats att börja.

Pedagogiskt om prisgolv

Med den förvirrade debatten om ungdomsarbetslöshet som blossat upp i samband med de franska protesterna och Centerpartiets förslag att införa ett ungdomsavtal på arbetsmarknaden, kan det vara behövligt med en enkel genomgång av hur marknader egentligen fungerar.

Ninjaekonomen har just gjort detta på sin blogg, där han i ord och bild förklarar några grundläggande mekanismer och visar varför regleringar som exempelvis prisgolv (minimi-löner i det här fallet, lagstadgade eller överenskomna) leder till högre arbetslöshet. Det är för övrigt värt att notera att skatt på arbete får en liknande effekt genom att det ökar kostnaden för arbete (skjuter utbudskurvan, röd i Ninjaekonomens exempel, uppåt).

Dessa mekanismer tycks ibland vara fullt förstådda hos regeringen och dess styltor (och även, tyvärr i samma sammanhang oftast, bland de borgerliga) när det gäller alkohol, tobak, bensin, el, och annat man vill att folk helst inte skall konsumera och där man infört punktskatter. Att man inte tycks förstå att detsamma gäller för arbetsmarknaden är märkligt.

NMI

NMI.se har slagit upp sina portar och det skall bli intressant att följa dess utveckling. NMI står alltså för Näringslivets Medieinstitut, och tanken med sidan är att sätta litet tryck på faktakontrollen i svenska medier. Redan nu har en rad fel, en del klart amatörmässiga och andra tydligt tendentiösa, påvisats och mer lär det ju bli.

Det är välkommet att någon med möjlighet att lägga tillräckliga resurser för att vara systematisk ger sig på detta uppdrag. Jag har, från folk som arbetar i tidningsvärlden, hört åtskilliga historier om hur ovilliga man är att publicera rättelser eller ens granska fakta. Förhoppningsvis kan sådant här bidra till att den inställningen försvinner. Uppfattningen idag är tydligen att tidningar tappar i trovärdighet om de erkänner att det finns felaktigheter i dem. Jag tror att det är tvärtom. Journalistkåren åtnjuter redan ett lågt förtroende hos folk, och att erkänna och rätta till felen visar åtminstone på en uppriktig strävan att vara sanningsenlig.

Framtiden får utvisa om det blir någon bättring.

Ett partitest … till

Som de läsare som följt bloggen ett tag vet är jag rätt road av olika partitest man kan göra på nätet, som är tänkta att tala om hur överrens man är med de politiska partierna. De säger givetvis inte alltför mycket om verkligheten, dels för att urvalet av frågor aldrig är helt rättvisande, och dels för att man misstänker att de värderar en del svar felaktigt. Men roligt är det ändå.

Nu har även Göteborgs-Posten ett som ni hittar här (kräver Flash). Mitt resultat blev som följer:

Moderaterna: 87%
Folkpartiet: 73%
Kristdemokraterna: 60%
Centerpartiet: 55%

Socialdemokraterna: 16%
Miljöpartiet: 10%
Vänsterpartiet: 6%

Testet tycker uppenbarligen att jag är i rätt block, åtminstone. Jag skulle dock dels ha velat ha fler värderingsbaserade frågor, och dels kanske litet fler ekonomiska frågor. Men man kan ju inte få allt. Och jag skulle fortfarande vilja göra det där testet som O som i Ortmark (TV8) använder sig av.