johaneriksson.se

Valdagen här i USA är över och demokraterna har vunnit majoritet i Representanthuset och troligen också i Senaten. Resultet är som väntat, så här mitt i en presidents andra mandatperiod, och valanalyser finns att läsa här och var. Kortfattat: de som tolkar det som en kritik mot republikansk politik, speciellt utgifterna i budgeten, har nog rätt; de som tolkar det som ett skift till vänster har nog fel. Och alla som drar dramatiska och stora slutsatser av det hela är förmodligen ute och cyklar.

Cyklat allra längst tycks dock Dagens Nyheter ha gjort. Så här skriver man om republikanske senatorn John McCain:

Kandiderade inte, men ökade i popularitet bland de egna efter flera omtyckta tal och kan komma att utmana George W Bush som republikanernas presidentkandidat.

Alltså nog för att svensk USA-rapportering vanligtvis är skarpt vinklad, okunnig och mest påminner om dålig teater, men vissa grundläggande fakta förväntar man sig ju ändå att journalisterna skall känna till. Till att börja med: en amerikansk president sitter inte mer än två mandatperioder. Det trodde jag man lärde sig på lågstadiet. I vilken mening John McCain då skall utmana George W Bush i republikanernas primärval inför presidentvalet 2008 förefaller ju något oklart. Vidare: varför skulle McCain ha kandiderat i detta val? Han har ju redan en plats i senaten — räcker inte det? Det kan väl ändå inte vara så svårt att ta reda på att senatorerna väljs för sex år åt gången, varav ungefär en tredjedel utses vartannat år.

Kvaliteten på svenska nyhetsmedia är rent ut sagt pinsam. Det är tur att många svenskar är relativt duktiga på engelska — annars skulle ignorans om vad som pågår i omvärlden vara ytterst svår att undvika.

(Tipstack till Johan Ingerö, som initierat kommenterat det amerikanska kongressvalet)

—-

Detta inlägg är pingat hos intressant.se

Andra bloggar om: kongressval, USA, Bush, McCain, demokraterna, republikanerna