It’s also getting better

In a time when terrorism is rampant, where Iran is steadily gaining in international influence, in which North Korean communist dictator Kim Jong Il is celebrating his new nuclear weapons, and where people are being butchered in thousands in Darfur it’s easy to become depressed and assume that things are all developing in the wrong direction.

Not so. Luckily Johan Norberg bring some good news, in two blogposts. An excerpt:

– Between 2002-2005, the number of armed conflicts in the world was reduced by 15 percent, from 66 to 56.

– Between 2002-2005, the number of battle-deaths was reduced by almost 40 percent (see graph below).

– In 1989 there were 10 ongoing genocides worldwide, in 2005 there was one (Darfur).

– The number of displaced persons declined by 6 percent between 2003-2005.

– Growth per capita in developing countries will be 3.1 percent annually, compared to 2.1 percent since 1980. (And this is a moderate estimate compared to the last five years´ 4.6 percent!)

– The average income in developing countries will more than double, from $4 800 today to $11 000 in 2030 (similar to the Czech Republic´s income per capita today).

– Developing countries´ part of global output will increase from one-fifth to nearly one-third, purchasing power will surpass half.

– Coutries like China, Mexico and Turkey will have living standards close to Spain´s today.

– The “middle class” (earning $4 000-17 000 per capita) in developing countries will increase from 400 million to 1.2 billion.

– Extreme poverty (< $1/day) will be reduced from 1.1 billion to 550 million - from 20 percent to 8 percent of the developing country population (it was 40 percent in 1980).

Poverty is shrinking (though not in all regions) and armed conflicts are fewer than before. While the problems in need of solutions are great, and the dangers of failure grave, those things are worth remembering. It’s good to be reminded every now and then, that in spite of things it’s also getting better.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Saddam soon dead

In a few hours mass murderer and brutal dictator Saddam Hussein will be dead. Will this big event be a turning point for Iraq, and if so, will it be for better or worse?

A difficult question to answer, of course, but ultimately I think the impact will not be huge in itself, although it does present opportunities for all sides involved.

It’s all about psychology, and the execution of Saddam will erase the fear/hope of him returning to power. This may well be helpful in combating the insurgents, but while it may temporarily demoralise the Baathists there are many others that contribute to the chaos. Terrorists acting on Iranian orders, and other groups who for various reasons would not like to see a functioning Iraqi democracy, will hardly be affected. No one will be surprised to see a surge in terrorist activities over the next few days either, I’m sure.
For the Iraqi government it will be important to take this key event and use it to offer reconcilliation. They need to show that they want a united Iraq. What the chances are that they will take this chance, it’s hard to say, but I think one shouldn’t hope for too much.

There is also the psychological effect on America. As Charles Krauthammer just pointed out in a panel debate on Fox News, this execution might make many feel that they have achieved the more important of their targets (permanently removing Hussein from power), and that democratising Iraq isn’t worth the additional cost. This would not be good for the future of Iraq. If it is to have any chance of developing in a good way American participation will continue to be necessary.

2006 was not a good year in Iraq. Hopefully 2007 will be better.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

TT och Israel

Ni har kanske redan sett TT:s senaste snedsteg i sin rapportering från Mellanöstern, men för dem av er som inte har det följer det här:

Vapenvila i Mellanöstern i fara

Israel beslöt i dag att återuppta flygangreppen mot palestinier som skjuter raketer från Gazaområdet över gränsen mot Israel. Därmed är den månadslånga vapenvilan i fara.

Vapenvila råder. Palestinska terrorister skjuter missiler från Gaza in i Israel. Israel svarar. TT har uppenbarligen cirkuserfarenhet som anställningskrav, för det krävs ett stort mått av cirkuskonster för att få det till att det är Israels svar som utgör hotet mot vapenvilan.

TT:s och svenska nyhetsmediers anti-Israeliska “journalistik” gör det oerhört svårt för svenskarna att få en rimlig uppfattning om vad som egentligen händer. Att eländet får fortsätta år efter år efter år utan att det händer något är pinsamt, och säger en del om hur illa det är beställt med svensk nyhetsrapportering. Tur att internet finns, och att man behärskar fler språk än svenska. Bubblan är lättare att se när man tittar på den utifrån.

—-

Via Dibbuk
Andra intressanta bloggar om: , , , ,

En bättre journalistik

Också för oss vanliga vardagsjournalister finns en dimension av denna kamp mellan ont och gott, positivt och negativt.

För många journalister är det lättare att kritisera än att berömma. Man ser inte skillnad mellan att vara kritisk och att vara kritiserande. Att vara “kritisk” blir per definition att vara negativ. Om man berömmer kan det uppfattas som att man “är köpt”, om man kritiserar framstår man som “modig”, “oberoende”.

Detta har medfört att tonen i svenska medier i dag ofta är anklagande. Detta gäller inte minst mediernas bevakning av ny politik. Låt mig ta ett enda exempel, Ekots Lördagsintervju i P1. Inte sällan blir en sådan intervju en enda lång anklagelseakt. Och den genomgående åtalspunkten är: “du vill förändra”

Så skriver Göran Skytte i Svenska Dagbladet, och jag tycker att han har en viktig poäng. Istället för att vara nyfiket grävande har mycket av svensk politisk journalistik blivit ett ivrigt försök att avslöja och förgöra. Jag menar självfallet inte att journalister skall undvika att avslöja bluffare och dra fram lik ur politkers garderober — tvärtom — men i sin ensidiga jakt efter att fälla storvilt misslyckas journalisterna med att förmedla insikter och bidra till förståelse. Det är illa.

I stället för att misstänksamt prata om den “borgerliga regeringen”, och försöka dra fram i ljuset hur Reinfeldt och hans ministrar vill tvinga människor att leva på svältlöner, borde journalisterna anstränga sig för att förmå regeringen att förmedla sina tankegångar och avsikter. Man borde få fram de tankegångar som gör att regeringen tror att den förda politiken skall leda till fler jobb, och kanske större personlig frihet. Man borde få ministrarna att tala om vilka värden de håller högt och hur de menar att deras politik främjar dessa.

Den kritiska granskningen bör sedan rikta in sig på om politiken verkligen resulterar i det politikerna säger sig vilja uppnå. Och då menar jag inte att man ska skrika hysteriskt om hur det ena eller det andra “drabbar just dig”, som tabloiderna (som numera innefattar även morgontidningarna) oftast gör, utan en seriös och noggrann rapportering. Frågarna till regeringen om uteblivna resultat bör bara tuffa och svåra, men man måste också lyssna på svaren i syfte att kunna ställa följdfrågor som gör saker tydligare. Omdömet om det som sägs bör överlåtas till läsare, lyssnare eller tittare, och inte i smyg antydas genom föraktfullt tonfall, och ledande frågeställningar. Journalisternas jobb är inte att tala om för oss vad vi skall tycka. Däremot bör förmedla oss något att ta ställning till.

—-

Andra intressanta bloggar om:

Vinterpratare i bloggen

Ni som vill lyssna på Timbros serie av vinterpratare kan nu göra det direkt i bloggen. Titta i högerspalten. Bland de som pratat hittils finns Tove Lifvendahl och Merit Wager. Rekommenderas!

A must read

In the midst of the chaotic situation in Iraq, the highly worrying developement in Lebanon, the steady progress of Iran’s efforts to build nuclear weapons and extend their sphere of power, and many other things, it is easy to get lost in tactics, and miss the bigger picture. In an excellent article Charles Krauthammer analyses the strategic outlook, in a very clear sighted way, providing what I would agree with is a correct picture of where we stand and what challenges we currently face.

You can find the article here, and I strongly recommend that you read it. Dr Krauthammer provides insights to the threats of Iran and its henchmen, on the situation in Iraq, and gives a broader perspective on where we are in this unipolar world. Don’t miss it!

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,
Technorati Tags: , , , ,

Charity for sharia

Pictures of fallen trees, destroyed buildings, mud, and poor people who had just lost all that they had, reached us through the television on Boxing Day almost two years ago. The tsunami of 2004 caused devastation on a terrible scale, and in Indonesia alone left 170 000 people dead.

In an act of solidary people all over the world gave millions of dollars to help rebuild what had been destroyed, in particular to the almost erased Aceh province. The Times now reports how that charity has been used, not for reconstruction, but for the creation of a new Sharia Police, enforcing the strict Islamic law. Instead of help making houses be rebuilt and new roads constructed, we have instead financed public lashings of women guilty only of not having worn a head scarf, having been too close to men, or of gambling.

The scene is always the same, and it has been enacted at least 140 times in squares and market places in front of mosques, from the towering minarets of Banda Aceh, the provincial capital, to humble village places of worship.

The transgressor can be a man accused of gambling or drinking alcohol. But if it is a woman guilty of wearing “improper” clothing or being caught in proximity to a man, there is a particular ritual to the punishment.

She is dressed in white robes and veiled. Policemen escort her up on to a stage erected before a jeering crowd, which, witnesses say, is usually almost exclusively male.

Forced to kneel, the woman waits while a masked man ascends the platform. He is carrying a cane with a curved handle designed to give the inflictor of God’s punishment a better grip. From the loudspeakers, a man’s voice sonorously recites the appropriate religious chastisement. Then he begins to count. With each number, the cane descends with a vicious lash.

This is what the twisted minds of the Islamic fanatics have created, and this time they have used the money given as charity by millions of people who wanted to help the poor victims of the tsunami. Instead we have funded oppression and a new burden for the people to carry, on top of the other.

The UN, on top of all things aid, is as efficient as always.

For international donors, who gave generously to end the nightmare of the tsunami, the next few months will pose hard choices. “Nobody intended our aid to subsidise this,” said one United Nations official.

We believe you. But the key is not talking, it’s walking. Handing out aid directly to governments has proven to be a bad idea, once again. Time to do something about this.

—-

Thanks to Peder for the heads-up
Andra intressanta bloggar om: , , , , ,
Technorati Tags: , , , , ,

Detta med opinionsundersökning

Socialdemokraterna har, i en stor opinionsundersökning, gått fram och åter blivit ett 40-procentsparti, trots att man inte egentligen har någon partiledare och inte heller tycks kunna frammana någon särskilt relevant kritik eller någon framåtsträvande politisk diskussion. Spekulationerna om varför de gått fram är förstås varierande, och medan Marita Ulvskog tror att folk ångrar sig när de insett vilket systemskifte de röstat fram (att teorin kommer från henne gör nog att vi kan avfärda den) skriver Maria Abrahamsson i Svenska Dagbladet att det istället beror på att de som tröttnat på Göran Persson återvänt hem.

Jag tror ju att båda har fel och tycker att det finns något löjeväckande i att försöka uttolka och dra slutsatser av något så instabilt som en tillfällig opinion; särskilt som det gått kort tid sedan valet och regeringen knappt genomfört några reformer alls. Försök att tolka opinionen (och även valresultat) leder ofta till övertolkningar och när man dessutom — som denna regering förefaller något benägen att göra — utformar politiken baserat på dem, kan det bli riktigt snett. Med mer än tre och halvt år till nästa val borde både opinionsbildare och regeringspolitiker ägna mer energi åt att utforma en fungerande politik och oroa sig mindre över vad väljarna tycker när allt de sett är artiklar i media och politiska motståndare som gnäller över hur illa allt kommer att gå. Folk uppskattar att se resultat och åstadkommer man dem — och lyckas förmedla att man gör det — så kommer man också att kunna inkassera de röster som man istället tror sig finna nyckeln till i opinionsmätningar.

Att svensk politisk journalistik sedan numera ägnar mer energi åt att på sportmaner kommentera undersökningar som denna, istället för att insiktsfullt försöka granska den förda politiken, är både tråkigt och svårt att göra något åt. Journalistkåren är antingen för inkompetent eller för lat för att försöka sig på något så ambitiöst som seriös förbättring, och hela den politiska diskussionen blir lidande av det. På något sätt tycks rapporterandet av vad som faktiskt blir resultaten av förd politik betraktas som ett brott mot objektivitet, vilket självfallet är en betydelseglidning som är skadlig för nyhetsmediernas kvalitet.

På önskelistan står därför både en skarpare politik som är fokuserad på det som är relevant, och en mer kompetent och kunnig journalistik. Förväntningarna på att tomten skall ha packat ned någotdera i sin säck är dock inte så stora.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Free to choose

As you probably know one of the great economists of our time, Milton Friedman, died a few weeks ago. Not only did we lose a great economist, but also a true champion of freedom, and a free economy. As he often pointed out: government programs may often be well intentioned but their results are often in direct conflict with those intentions.

Milton Friedman was also a skillful debater and a good communicator. His television series “Free to Choose” affected a lot of people, and Idea Channel has now made it freely availible on the their website, both in its 1980 and 1990 version. I highly recommend them.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,