Kompromisser

Två LO-ekonomer argumenterar på SvD Brännpunkt för att Sverige behöver en blocköverskridande skatteuppgörelse. Att den åsikten ventileras först när det är borgerlig regering är förstås inte överraskande, men jag skall inte haka upp mig på det, eftersom det finns annat att fundera över. Inte heller skall jag ödsla särskilt mycket tid på att anmärka på deras klagomål kring regeringens skattepolitik, trots att det även där finns en del att irritera sig på (däribland klagomålet på att fastighetsskatteförändringen primärt gynnar stockholmare — det gör den kanske förvisso, men det beror ju på att det nuvarande systemet orättvist bestraffar just stockholmare).

Vad jag vill säga något om är istället den typen av blocköverskridande kompromisser de argumenterar för. Det sägs ofta att det är för mycket konflikt i politiken och att det vore bättre ifall politikerna kunde komma överrens för landets bästa. Dessa tongångar är knappast unika för Sverige. Här i USA hörs ständigt tal om hur fint det vore med mer samarbete mellan republikaner och demokrater. Jag menar att det tvärtom är skadligt både för kvaliteten på politiken och för demokratin i sin helhet med denna sorts kramkalas. Paradexemplet är EU.

Problemet är att när alla politiker är överrens finns det ingen möjlighet för människor att åstadkomma förändring när de inte gillar den utstakade politiken. Antalet valmöjligheter begränsas till en enda, och då har man förstås inget val överhuvudtaget. Det demokratiska systemet bygger på konflikt. Avgörande för att det skall fungera är att det finns politiskt realistiska alternativ för väljarna att rösta på, med olika värderingar och prioriteringar. När alla är överrens återstår bara att antingen knyta näven i byxfickan och acceptera det överheten bestämt, eller att söka sig till ofta obehagliga missnöjesrörelser långt utanför politikens mittfåra.

Bättre är att den borgerliga regeringen fortsätter att föra den skattepolitik man finner rättvis, eller — eftersom Anders Borg inte tycks bry sig alltför mycket om de etiska inslagen i skattepolitiken — tror är mest effektiv. Vänstern bör, på sitt håll, utforma sitt alternativ. Vid nästa val får väljarna bestämma vilken väg vi skall gå. Detta tillvägagångssätt leder förvisso inte med någon som helst nödvändighet till den bästa politiken, eller ens till någon särskilt bra politik, men det är betydligt bättre än alternativet.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Rage Boy

Over the last few years, there have been innumerable opportunities for [the professional Muslim protester] to demonstrate his piety and his pissed-offness. And the cameras have been there for him every time. Is it a fatwah? Is it a copy of the Quran allegedly down the gurgler at Guantanamo? Is it some cartoon in Denmark? Time for Rage Boy to step in and for his visage to impress the rest of the world with the depth and strength of Islamist emotion.

The above is taken from an interesting article by Christopher Hitchens, in which he wonders why Western media insists on making this Islamist Rage Boy seem more important and influencial than perhaps he is. We hear person after person call for us to more sensitive to his feelings, and yet there is no way to know what will offend him next.

It’s a very worthwhile read, and you can find the full article here.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , Technorati Tags: , ,

Sarkozy: Competition not important

French president Nicolas Sarkozy seems pleased with the new EU treaty proposal. Speaking in Le Bourget he proudly said that the EU would no longer primarily focus on free competition and that it would now allow a lot more internal protectionism. As if that was a good thing.

It is good, of course, for big business that has fallen behind, failing to produce goods that people would be willing to buy for prices they are willing to pay. But this means it is bad news for everybody who actually buy things, which would be most of us. When competition is non-existent, or at least not fair, the forces that drive innovation and that ensures that prices can’t be set too high are taken out of play, and the result will be goods and services of lower quality, combined with higher prices. As competition is increasing globally with companies from East Asia and elsewhere entering the markets (also to our benefit, by the way) this is not good even for the domestic companies, as they will be less efficient and less ready to face the new competition having been allowed laziness at home.

The inner market was one of the really good things with the EU. As it gets more and more regulated and seen as an annoyance, the EU loses one of its great advantages.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Det nationella paniksyndromet

Jag vill bara ta tillfället i akt att rekommendera mina läsare att lyssna på David Eberhards podcast bland Timbros sommarprogram. Eberhard är sektionschef vid St Görans psykakut, och hans program handlar om de negativa effekterna av att eftersträva för mycket trygghet — något han menar att hela västvärlden drabbats av, och kanske mer än andra, vi svenskar. När vi blir så rädda för motgångar och faror att vi lagstiftar bort allt som kan tänkas skada oss det lilla minsta, blir vi också av med vår förmåga att hantera de bakslag vi alltid kommer att drabbas av. Förmågan att bedöma risker och göra rimliga avvägningar reduceras till att alltid minimera risken, kosta vad det kosta vill.

Det är ett mycket intressant program, och jag hoppas att ni har tid att lyssna.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Ingen mer islamkritik

Ni har säkert redan läst om det på andra bloggar, men ifall ni inte har läst Nima Daryamadjs öppenhjärtliga och sorgsamma förklaring till varför han nu slutar kritisera islam så bör ni göra det. Det är tråkigt att se de intoleranta få som de vill, men det är förstås lätt att förstå och sympatisera med Nimas beslut.

Vi måste kunna ha olika uppfattningar om såväl politik, religion och annat och ändå kunna diskutera dem på ett respektfullt, eller åtminstone tolerant och tillåtande, sätt. Det är klart att man kan bli ilsk och ledsen när någon kritiserar det man håller för viktigast, men det finns gränser för civiliserat betéende och hot för att framtvinga tystnad tillhör inte dem. Det är, i detta sammanhang, också oroväckande att inte ledarna för de stora muslimska organisationerna tagit avstånd från hoten, utan i stället tycka anse att Nima får skylla sig själv.

Hur som helst, gå till Nimas blogg och läs vad han har att säga.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

The wonders of the free market

The free market is often criticised, and made mock of, by people thinking it unjust and cruel. To some extent these views are formed when watching the horribly poor suffer, mistakenly blaming the market for it, and understandably wishing there was a better way (all alternatives tried have failed miserably, and in part caused those people to be so poor). To some extent they arise from not stepping back and seeing where and how all of our riches come from.

This article, by Donald J. Boudreaux, is thought provoking and well worth a read, for those interested in actually taking that step back. A short excerpt from the intro:

The economist Paul Romer notes the astonishing fact that if you thoroughly shuffle a deck of 52 cards, chances are practically 100 percent that the resulting arrangement of cards has never before existed.

Never.

How does one go from shuffling cards to the free market? Read to find out!

—-

Andra intressanta bloggar om:
Technorati Tags:

Censorship in the U.K.

The British Board of Film Classification has decided to ban the upcoming game Manhunt 2 for sale in the United Kingdom. The game, scheduled for release on the PlayStation 2 and Nintendo Wii, will be illegal to sell, no matter whether the potential buyer is an adult or not. The BBFC says:

Manhunt 2 is distinguishable from recent high-end video games by its unremitting bleakness and callousness of tone in an overall game context which constantly encourages visceral killing with exceptionally little alleviation or distancing.

Another step away from the ever important freedom of expression, with mother government deciding what us small children the citizens can handle. Let us hope the publisher, Rockstar Games, successfully appeals this decision.
—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

No change?

As you are probably aware I am opposed to the hysteria concerning climate change, and strongly opposed to policies that throw all cost-benefit analysis out the window, imposing huge costs on us all without having any clear advantages.

Climate Action Network Europe (CAN) — and I admit I know almost nothing about the organisation — believes it is us individuals who should change lifestyles in order to save the planet. In an interview in EU Observer a representative says we hardly need to change at all, only to then provide a list of changes that might seem small when listed but still require both effort and habits that are less comfortable. These changes might all help a little bit, but in the big scheme of things they will not provide very great benefits to the individual who does them unless everybody else does too, and no matter how trivial these changes (like eating less meat) should be considered as costs.

The only way to have this take effect is for politicians to alter incentives, through changed taxes or new laws, but that is hardly desirable. Expecting people to behave like angels, like CAN, is never a good idea, and the only effect of it is likely to be making people feel bad for not saving the world, while ultimately they realise that they really can’t.

The best way to deal with climate change, no matter why it is actually happening is economic growth and, implied by that, technological progress. By increasing the resources we have available, and by improving our technology and bettering our knowledge, we will both have better tools to adapt to changes — key when it comes to survival — and better data to make a proper cost-benefit analysis to determine what, if anything, should be done.

While hysteria and single minded “do-this-or-die” style thinking dominates we will only manage to hurt ourselves. In ten years I bet this whole thing looks a bit silly.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Federley fattade rätt beslut

På sin blogg har utmärkta riksdagsmannen Fredrick Federley, Centerpartiet, beskrivit sina våndor inför omröstningen kring det högst integritetskränkande och farliga FRA-förslaget. Han har själv varit emot det, men partiledningen har svingat partipiskan och hotat placera honom i frysboxen om han inte röstar som partiet säger åt honom att rösta. Det är mycket nyttigt att vi, genom hans bloggande, kunnat få inblick i hur det går till i Riksdagen. Partipiskan är ett fenomen som är olyckligt, och som går emot hur den svenska demokratin borde fungera.

Federley har, efter mycket funderande, beslutat sig för att gå emot partiet — och röstade därför avstår — och följa sitt samvete. Han har därmed också levt upp till de förväntningar alla personkryssare har haft på honom. Med tanke på frågans vikt var det ett i mitt tycke korrekt beslut, även vägt mot det minskade inflytande han nu kommer att få i andra frågor.

Vad det gäller problemet med riksdagsledamöternas bristande självständighet, och därmed också det faktum att det egentligen inte spelar någon roll vilka de är, är det en svår nöt att knäcka. Med nuvarande valsystem kommer vi aldrig att bli av med det. Ett valsystem som istället består direkta personval skulle förbättra situationen, men riksdagsledamöterna skulle ändå vara beroende av sina partier för att bli nominerade i vinnbara distrikt.

Kanske kan den teknologiska utvecklingen, som ju gör det lättare för vilken politiker som helst att direkt kommunicera med väljarna, kan bidra till att minska partiernas betydelse. Om det sker, och kombineras med en minskning av antalet riksdagsledamöter — säg med hälften — så kanske Riksdagen kan bli en viktig institution, som kan föra politik och som regeringen måste anstränga sig för att få med sig.

—-

Stop selling us cheap stuff

The EU trade commissioner, Peter Mandelson, is angry with China. There are, of course, plenty of reasons to be when it comes to human rights violations, the constant threat to Taiwan, and so forth, but that is not what bothers Mr Mandelson. Instead he warns them to do something about the growing trade surplus they have with respect to Europe. European industry is obviously angry at losing sales to Chinese imports, providing equally good products for less money. Business being upset is understandable, but politicians should know better.

Admittedly Mr Mandelson mentions the great winners, consumers, but he underestimates the gains we all get from being able to buy cheaper goods, and thus also being able to buy more things in general. This is a huge win, and European industry will ultimately have to adjust, using its comparative advantages and sell the things they are good at selling. Obviously governments should help them with this, but not through harmful import restrictions, but rather by helpful deregulation.

Also, Mr Mandelson’s warning seems a bit funny. “Stop exporting so much, or else our industry will get angry and ask us to impose restrictions”. It seems more reasonable to direct the warning to the industry leaders. “Adjust and impove, or die — you will not get any help from us, at the expense of the consumers”.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,