Kompromisser

Två LO-ekonomer argumenterar på SvD Brännpunkt för att Sverige behöver en blocköverskridande skatteuppgörelse. Att den åsikten ventileras först när det är borgerlig regering är förstås inte överraskande, men jag skall inte haka upp mig på det, eftersom det finns annat att fundera över. Inte heller skall jag ödsla särskilt mycket tid på att anmärka på deras klagomål kring regeringens skattepolitik, trots att det även där finns en del att irritera sig på (däribland klagomålet på att fastighetsskatteförändringen primärt gynnar stockholmare — det gör den kanske förvisso, men det beror ju på att det nuvarande systemet orättvist bestraffar just stockholmare).

Vad jag vill säga något om är istället den typen av blocköverskridande kompromisser de argumenterar för. Det sägs ofta att det är för mycket konflikt i politiken och att det vore bättre ifall politikerna kunde komma överrens för landets bästa. Dessa tongångar är knappast unika för Sverige. Här i USA hörs ständigt tal om hur fint det vore med mer samarbete mellan republikaner och demokrater. Jag menar att det tvärtom är skadligt både för kvaliteten på politiken och för demokratin i sin helhet med denna sorts kramkalas. Paradexemplet är EU.

Problemet är att när alla politiker är överrens finns det ingen möjlighet för människor att åstadkomma förändring när de inte gillar den utstakade politiken. Antalet valmöjligheter begränsas till en enda, och då har man förstås inget val överhuvudtaget. Det demokratiska systemet bygger på konflikt. Avgörande för att det skall fungera är att det finns politiskt realistiska alternativ för väljarna att rösta på, med olika värderingar och prioriteringar. När alla är överrens återstår bara att antingen knyta näven i byxfickan och acceptera det överheten bestämt, eller att söka sig till ofta obehagliga missnöjesrörelser långt utanför politikens mittfåra.

Bättre är att den borgerliga regeringen fortsätter att föra den skattepolitik man finner rättvis, eller — eftersom Anders Borg inte tycks bry sig alltför mycket om de etiska inslagen i skattepolitiken — tror är mest effektiv. Vänstern bör, på sitt håll, utforma sitt alternativ. Vid nästa val får väljarna bestämma vilken väg vi skall gå. Detta tillvägagångssätt leder förvisso inte med någon som helst nödvändighet till den bästa politiken, eller ens till någon särskilt bra politik, men det är betydligt bättre än alternativet.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

2 thoughts on “Kompromisser”

Comments are closed.