johaneriksson.se

Ligister i Rinkeby har, genom att avfyra nyårsraketer i tunnelbanan fått SL att stänga stationen. Reaktionen från polis och rättsväsende är förstås lika med noll, och brottslingarna kan glatt fira genom att utsätta även Tensta-borna för eländet. Johan Ingerö har skrivit ett utmärkt blogginlägg om saken.

SL gör alltså helt rätt, utifrån det handlingsutrymme de har. Men var är ordningsmakten? Varför leder inte den här sortens angrepp mot vår gemensamma infrastruktur till att ett halvdussin polisbilar rullar in i centrum och syr in brottslingarna? Stationen borde naturligtvis sättas under stenhård bevakning – inte bommas igen. Men det är så här det fungerar i Sverige. När det gäller att bringa ordning i uppenbart kaotiska områden så hyser vi en större tilltro till fritidsgårdar och kulturbidrag än till poliser och åklagare, med känt resultat.

Det är dags att ta i med hårdhandskarna mot denna sorts kriminalitet, som skapar otrygghet för alla som utsätts och bor i fel områden, och som lär upp en hel generation av ligister att brott lönar sig. Egot växer i takt med att förseelse efter förseelse ignoreras av det offentliga. Uppmaningen till Beatrice Ask blir alltså, med Ingerös ord, som följer:

Tänk tanken att en justitieminister åker ut till Rinkeby och säger att “nu är det nog. Vi ska utbilda och anställa så många poliser, åklagare och domare som krävs för att rensa upp de här gatorna. Vi ger oss aldrig. Nu är det kapprustning som gäller och vi ska rusta gängen till döds.” Den justitieminister som sa så – och också gjorde så – skulle kunna tråla in Rinkeby-röster med snörpvad. Jag har sagt det tusen gånger: rättspolitiken är borgerlighetens biljett till arbetarklassens röster.

Just så. Och det skulle dessutom vara en av de största insatserna denna regering kunde göra för att göra samhället tydligt och uppenbart bättre. Tydliga mätbara mål, en uttalad ambition att besegra vardagskriminaliteten, befogenheter och ansvar för ledningen hos polis och åklagare — det är vad som krävs. Och när målen inte nås, givetvis, att ansvaret också utkrävs och nya personer med nya idéer sätts in.

Ju längre tid det går, innan denna sorts ligister tvingas lära sig att de inte kan gå ostraffade, desto fler av dem kommer vi se. Inget samhället kan förbli välmående när befolkningen inte kan känna sig trygg. Ett lämpligt nyårslöfte från Reinfeldt och Ask?

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, brottslighet, kriminalpolitik, trygghet