Arbetaren och islamofobin

Jag sitter och tittar på EU Feeds, en webbsida som visar de senaste rubrikerna från ett helt gäng europeiska tidningar. Det är svårt att inte slås över hur fokuserad vänstern verkar vara på islamofobspåret. De tre senaste artiklarna i Arbetaren har följande rubriker:

Islamofobin – det nya bruna

Belgien: Socialistpartiet drev igenom slöjförbud

Holland: Islamofobi vardag i politiken

Den första artikeln verkar vara en inledning till de båda andra (och ytterligare en om brinnande moskéer i London), de övriga två fokuserar på de framväxande främlingsfientliga partierna i respektive land.

Nog för att det kan vara intressant att rapportera om (även om artiklarna knappast är särskilt reflekterande eller insiktsfulla), men är verkligen europeisk islamofobi det jätteproblem som vänstern vill göra det till? Och handlar det inte egentligen dels om oförmåga att hålla isär islamkritik och rasism (två helt orelaterade saker), och dels en vilja att hitta kollektiv som det går att sätta offerstämpeln på och sedan låtsas representera?

Som jag skrivit tidigare finns det förstås islamofober i den meningen som tidningen menar att alla är — om inte annat syns det i kommentarstrådar, och även i en del politiska rörelser — men inte är de särskilt många. Och inte genomsyrar en muslimhatande stämning den allmänna kulturen. Detta högfärdiga viftande med fina anklagande ord, och en air av moralisk överlägsenhet, gör det omöjligt att diskutera de verkliga problemen. Det är det många som förlorar på, inklusive de utpekade offergrupperna.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Fewer rules, fewer accidents

I’ve often wondered about the value of traffic rules, especially when most people driving are not aware of their existence. Apparently I’m not the only one. Some European cities thought they had too many traffic signs and decided to get rid of them all, along with the rules they indicated. Even the lines on the roads are gone. “Surely this must have lead to chaos, and many accidents”, you might say. Actually, when they evaluated their experiments they found the opposite.

Surely this must be an example of the Peltzman Effect in reverse. This effect, named after an economist at the University of Chicago, essentially says that people react to a safety regulation by changing to a more risky behaviour. Put differently, when it’s cheaper to be more reckless, people are more reckless, just as when tomatoes become cheaper, we buy more of them. When you remove the traffic rules, it becomes more expensive to assume things about other people on the roads, and so drivers pay more attention and drive more carefully. It’s rather interesting, and in this case it appears as if this change in behaviour is the bigger effect. The next step should be for a larger city to try this, and see if the results are the same.

—-

HT: Johan Norberg
Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Modebloggar och pessimism

Dagens citat, eller egentligen inte dagens eftersom texten är nästan en vecka gammal, står Isabella Löwengrip — Blondinbella — för. I en debattartikel i Expressen ryter hon till mot alla dem som Vet Bättre, vare sig de är politiker eller annat.

Jag är så otroligt trött på denna jantelag i Sverige som ligger över oss som ett tjockt tungt svart moln. Det är det här molnet som gör att vi i Sverige ligger långt ner på listan över antalet kvinnliga entreprenörer, efter Moldavien. Det är jantelagens fel. Människor som Maria Wettertrand som ägnar tid åt att klaga på bloggar – istället för att främja denna modeindustri som det faktiskt går att tjäna massvis med pengar på – medverkar till det. Vad spelar det för roll vad det är för företag man driver (så länge ingen kommer till skada)?

Jag är nu ingen Randian, men Löwengrip personifierar det jag tycker mest om hos Rand: drivkraften och entrepenörskapet att göra saker. Förmågan att hitta en tidigare okänd möjlighet att försörja sig på. På något vis är det inte överraskande att politiker som Maria Wetterstrand går till angrepp, och oroar sig över Blondinbellas trovärdighet, som om det inte är upp till läsaren att bedöma den saken själv. Människor som Löwengrip utgör nämligen ett hot mot Wetterstrand (och många andra politiker, i många andra partier). Genom sitt arbete visar hon på att behovet av den omhändertagande staten inte är så stort som den goda statens representanter vill framhålla. Människor är inte vilsna och handlingsförlamade barn, utan initiativkraft eller förmåga.

All denna uppmärksamhet och “oro” över en framgångsrik blogg om mode, driven av en ung och driftig tjej. Någonstans ligger det komik i det hela, men som alltid är det lätt att sätta skrattet i halsen när det är folk med makt att stifta lagar som står för det ofrivilligt lustiga.

Vad det gäller Löwengrips blogg i sig, har jag inte så mycket att säga — jag är själv inte vidare intresserad av mode. Men huruvida jag eller Maria Wetterstrand är det, är ju inte särskilt intressant. Vi kan nämligen läsa om annat.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

TV-tips: Det svider i hjärtat

Ikväll visar SVT Oscar Hedins mycket intressanta dokumentärfilm om svenska jihadister. I filmen får Hedin bland annat följa med Ralf Lennart, också känd som Abu Usama el Swede, till Bosnien.

Sändningstider: Det svider i hjärtat

SVT1 Måndag 24 mars 2008 kl 22.00
SVT1 Söndag 30 mars 2008 kl 14.25

Den rekommenderas verkligen. Per Gudmundson har skrivit om den, bland annat här.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Star Wars och kulturbudgetar

När man tittar i listan över städer som en större “Star Wars”-utställning stannar till i är det lätt att bli överraskad. Förutom storstäder som Tokyo, Paris, Lissabon, London, Bryssel, Berlin och Barcelona återfinns nämligen även Örnsköldsvik. Örnsköldsvik?

Henrik Alexandersson har hittat anledningen till det. Örnsköldsviks kommun har nämligen beslutat att lägga två miljoner av skattepengar på att få dit utställningen. Nog för att det kan vara en intressant och givande kulturupplevelse, men var det verkligen för detta som örnsköldsviksborna gick till jobbet?

Det är inte utan att man undrar hur opinionen skulle förändras om det oftare framgick i de störra medierna vad skattepengar egentligen går till…

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Krauthammer on Obama and Wright

Charles Krauthammer is not impressed with Obama’s Philadelphia speech, which he calls “A Brilliant Fraud”. Some of the key points are made towards the end of the column.

But Obama was supposed to be new. He flatters himself as a man of the future transcending the anger of the past as represented by his beloved pastor. Obama then waxes rhapsodic about the hope brought by the new consciousness of the young people in his campaign. Then answer this, Senator: If Wright is a man of the past, why would you expose your children to his vitriolic divisiveness? This is a man who curses America and who proclaimed moral satisfaction in the deaths of 3,000 innocents at a time when their bodies were still being sought at Ground Zero. It is not just the older congregants who stand and cheer and roar in wild approval of Wright’s rants, but young people as well. Why did you give $22,500 just two years ago to a church run by a man of the past who infects the younger generation with precisely the racial attitudes and animus you say you have come unto us to transcend?

It is the contrast between Obama’s message of a new era in which earlier racism and hatred can be a thing of the past, and his willingness to embrace a pastor representing just the things Obama wants to put an end to, that is so damaging. His speech, though often brilliantly phrased, contains just the kind of empty dishonest political rhethorics that he claims to be above. And finally, the fact that he found the environment of this particular church to be a good place for his children to grow up in, suggests that he identifies with the ideas of his pastor — or at least does not find them as objectionable as they are.

With most of the primaries over, the impact of this matter on the Democratic race is a bit difficult to predict. Perhaps it provides the super delegates, who will pick the Democratic nominee anyway, an excuse to go against the outcome of the elections and pick Clinton.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Informations about links

If you see some odd looking links in the blogroll, I apologise. It’s a problem with spammers that have figured out ways to add links to blogs running this software. I’ve tried to fix it as best as I can, but no guarantees. Needless to say I’m pretty annoyed at this nonsense.

Hopefully, it will be dealt with.

SVT och ofri information

Sebastian Weil har redan tagit upp det på den andra bloggen, och Johan Ingerö skriver det som behöver skrivas, men det finns något så djupt upprörande i att Radiotjänst nu tänker samla in licenspengar från alla med internetabonnemang, eftersom SVT lagt upp sina egna program på nätet, att jag inte kan undgå att plita ned några rader. Att de allra flesta av oss datoranvändare fullständigt struntar i SVT:s webbsida spelar förstås ingen roll för den arroganta organisationen; erbjuder de en tjänst måste vi alla betala för den, oavsett om vi vill ha den eller ej.

Det är också upprörande ur ett litet allvarligare perspektiv. Vad det innebär är nämligen att den som vill ha möjlighet att tillgodogöra sig information från nätet, om samhället, de styrande eller givetvis något helt annat, nu måste ha en licens från staten för att få göra det. Läser man det, utan att veta något annat, så för det onekligen tanken i riktning mot Chavez snarare än Reinfeldt. Det vill säga, i en demokrati behövs inga licenser för att få ta del av information. Det har alltid varit huvudproblemet med tv-licensen, men nu när det utsträcks även till internet blir det problemet mycket mer allvarligt.

Licenssystemet måste skrotas, och om inte den nuvarande regeringen gör det lär det inte hända.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Tibet and the Chinese Empire

Anne Applebaum provides a truly interesting perspective on the violence in Tibet, and China’s oppressive response to the uprisings.

That covert cell phones have become the most important means of transmitting news from certain parts of East Asia is no accident. Lhasa, Rangoon, Xinjiang, and North Korea: All of these places are, directly or indirectly, dominated by the same media-shy, publicity-sensitive Chinese regime. Though we don’t usually think of it this way, China is, in fact, a vast, anachronistic, territorial empire, within which one dominant ethnic group, the Han Chinese, rules over a host of reluctant “captive nations.” To keep the peace, the Chinese use methods not so different from those once used by Austro-Hungary or czarist Russia: political manipulation, secret police repression, and military force.

There are lots of interesting things to pick up on in the article. One thing is the technology perspective; cell phone videos combined with the Internet makes it impossible for oppressive governments to hide what they are doing. Via shaky amateur videos we got to see what was actually going on in Burma, as we now see what is happening in Tibet. The information monopoly of governments are a thing of the past — at least for now. Another thing is the comparison with the falls of other empires. The Soviet Union’s collapse began in its outer regions, as did that of the British and French Empires, among others. Are we starting to see such tensions grow in the Chinese sphere, and are they strong enough for things to fall apart?

I would not be surprised to see increased instability in this part of the world over the next decade. For good or bad, it’s difficult to say.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Islamism och islamofobi

Islamofobi har blivit ett av alla dessa ord som slängs fram när man inte tycker om det någon säger, och vill tysta denna. Det är tråkigt, om än inte förvånande, dels därför att det fungerar relativt väl som ett sätt att omöjliggöra en vettig debatt, och dels därför att det trivialiserar den sortens ståndpunkter som den utpekade islamofoben anklagas för. Det finns förstås många fler ord av denna typ, såsom nyliberal eller anti-semit, som också används vårdslöst när argumenten tryter.

Islamofobi, genuin sådan, är ett problem där det förekommer och ska ivrigt bekämpas, liksom andra typer av främlingshat. Men islamkritik, och till och med ogillande av religionen som sådan, har inte med saken att göra — liksom hård kritik av kristendom och judendom inte är utslag av motsvarande världsåskådning. Tvärtom utgör sådan kritik en motsatt liberal syn på världen.

Per Gudmundson, som ofta rapporterar kring svenska islamister och jihadister, och som därmed fyller ett tomrom i svensk nyhetsförmedling, blir ofta anklagad för att vara islamofob. På sin blogg skriver han nu om varför han anser rapporteringen vara viktig, och om varför den inte på något vis är islamofob. Det är läsvärt, och det är välkommet att få ta del av hur en journalist resonerat när han valt vad han ska skriva om. Överlag vore det bra om tidningarna, och då även nyhetsredaktionerna, öppet och offentligt reflekterade kring dessa saker. Kanske skulle det tvinga fram en litet modigare nyhetsförmedling, där luckor som den kring svenska jihadister, faktiskt fylls. Kanske skulle det inte göra det.

Jag låter Gudmundsons text avsluta detta inlägg, men jag rekommenderar er att läsa den i sin helhet.

Jag menar att mina skriverier om militanta islamister är inte bara moraliskt legitima, utan därtill viktiga. Och det tycker många andra. Jag tycker att det är tråkigt att man viftar med islamofobkortet, men jag är inte särskilt förvånad. Det är vad man gör när man inte har argument som biter. Jag tycker att det är bra att folk protesterar, dock, mot vad de inte gillar i skriverierna. Det är den friheten jag tror även muslimer vill ha.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,