Islamism och islamofobi

Islamofobi har blivit ett av alla dessa ord som slängs fram när man inte tycker om det någon säger, och vill tysta denna. Det är tråkigt, om än inte förvånande, dels därför att det fungerar relativt väl som ett sätt att omöjliggöra en vettig debatt, och dels därför att det trivialiserar den sortens ståndpunkter som den utpekade islamofoben anklagas för. Det finns förstås många fler ord av denna typ, såsom nyliberal eller anti-semit, som också används vårdslöst när argumenten tryter.

Islamofobi, genuin sådan, är ett problem där det förekommer och ska ivrigt bekämpas, liksom andra typer av främlingshat. Men islamkritik, och till och med ogillande av religionen som sådan, har inte med saken att göra — liksom hård kritik av kristendom och judendom inte är utslag av motsvarande världsåskådning. Tvärtom utgör sådan kritik en motsatt liberal syn på världen.

Per Gudmundson, som ofta rapporterar kring svenska islamister och jihadister, och som därmed fyller ett tomrom i svensk nyhetsförmedling, blir ofta anklagad för att vara islamofob. På sin blogg skriver han nu om varför han anser rapporteringen vara viktig, och om varför den inte på något vis är islamofob. Det är läsvärt, och det är välkommet att få ta del av hur en journalist resonerat när han valt vad han ska skriva om. Överlag vore det bra om tidningarna, och då även nyhetsredaktionerna, öppet och offentligt reflekterade kring dessa saker. Kanske skulle det tvinga fram en litet modigare nyhetsförmedling, där luckor som den kring svenska jihadister, faktiskt fylls. Kanske skulle det inte göra det.

Jag låter Gudmundsons text avsluta detta inlägg, men jag rekommenderar er att läsa den i sin helhet.

Jag menar att mina skriverier om militanta islamister är inte bara moraliskt legitima, utan därtill viktiga. Och det tycker många andra. Jag tycker att det är tråkigt att man viftar med islamofobkortet, men jag är inte särskilt förvånad. Det är vad man gör när man inte har argument som biter. Jag tycker att det är bra att folk protesterar, dock, mot vad de inte gillar i skriverierna. Det är den friheten jag tror även muslimer vill ha.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

4 thoughts on “Islamism och islamofobi”

  1. Du slarvar lite med begreppen.

    “Islamofobi” används av islamister, islamiska regimer och extremvänstern mot alla dem som kritiserar islam, islamism och terror i islams namn. De försöker att åstadkomma 2 saker: att framställa kritiken som irrationell genom att kalla den “fobi”, och att göra avsky och ovilja mot islam till “rasism”.

    I så fall skulle de flesta muslimer vara rasister, eftersom islam påstår att “otrogna” är mindre värda än muslimer.

    Därför bör tramset om islamofobi förkastas. Kritik och avsky mot islam och islamism är lika berättigat som avsky mot någon annan religion eller ideologi.

    Ovannämnda aktörer försöker få oss att tro att sådan avsky är detsamma som rasism, vilket det inte är. De flesta motståndarna mot islam har oftast en bakgrund i de länder där islam är majoritetreligion (ej “vita”). Att vara muslim är oberoende av “ras” och etniskt ursprung.

    Däremot är det självklart att ett helt annat fenomen – rasism mot exempelvis araber eller indonesier eller albaner – måste motverkas. Detta eftersom det är förkastligt att nedvärdera eller hysa fördomar mot hela folkgrupper eller etniska grupper. Men det har absolut ingenting med avsky mot islam (“islamofobi”) att göra, som är en fullt legitim och potentiellt rationell inställning (jfr ateism).

  2. Dvs det går inte att jämföra begreppet “islamofobi” med antisemitism, som betyder rasism mot judar.

    islamofobi är ovilja mot en religion/ideologi (inte mot en folkgrupp).

Comments are closed.