Arbetaren och islamofobin

Jag sitter och tittar på EU Feeds, en webbsida som visar de senaste rubrikerna från ett helt gäng europeiska tidningar. Det är svårt att inte slås över hur fokuserad vänstern verkar vara på islamofobspåret. De tre senaste artiklarna i Arbetaren har följande rubriker:

Islamofobin – det nya bruna

Belgien: Socialistpartiet drev igenom slöjförbud

Holland: Islamofobi vardag i politiken

Den första artikeln verkar vara en inledning till de båda andra (och ytterligare en om brinnande moskéer i London), de övriga två fokuserar på de framväxande främlingsfientliga partierna i respektive land.

Nog för att det kan vara intressant att rapportera om (även om artiklarna knappast är särskilt reflekterande eller insiktsfulla), men är verkligen europeisk islamofobi det jätteproblem som vänstern vill göra det till? Och handlar det inte egentligen dels om oförmåga att hålla isär islamkritik och rasism (två helt orelaterade saker), och dels en vilja att hitta kollektiv som det går att sätta offerstämpeln på och sedan låtsas representera?

Som jag skrivit tidigare finns det förstås islamofober i den meningen som tidningen menar att alla är — om inte annat syns det i kommentarstrådar, och även i en del politiska rörelser — men inte är de särskilt många. Och inte genomsyrar en muslimhatande stämning den allmänna kulturen. Detta högfärdiga viftande med fina anklagande ord, och en air av moralisk överlägsenhet, gör det omöjligt att diskutera de verkliga problemen. Det är det många som förlorar på, inklusive de utpekade offergrupperna.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,