johaneriksson.se

Ni har säkert inte missat det så kallade uppror där ett helt gäng akademiker går till angrepp mot att Forum för levande historia, förutom att upplysa om Förintelsen och nazismens brott mot mänskligheten, även ska sätta lampan på kommunismen. Det argument som framförs, att staten inte bör styra forskningens riktning, kan man för all del sympatisera med men det är ju aningen märkligt att det aldrig framfördes när det var nazismen som granskades. Dessutom påverkar staten forskningens inriktning även på andra vis.

Lars-Olof Larsson, professor i Växjö, är inte imponerad och har skrivit en rätt passionerad replik i Smålandsposten.

Påståendena är helt absurda, särskilt talet om ”politikernas” dirigering av hur historien skall tolkas. Det material som nu tagits fram, baserat på internationellt erkända historikers verk, innehåller inga som helst krav på tolkningsföreträde. Lika lite skall det ersätta vare sig det ena eller det andra, men väl kunna användas som komplement till läroböckernas ofta torftiga texter. Att sprida luft och ljus kring ständigt aktuella demokratifrågor borde vara ganska självklart i svensk skola och nutidsdebatt. Om någon skulle finna materialet ensidigt eller felaktigt, är fältet helt öppet för konstruktiv kritik – detta i motsats till vad som alltid saknats i totalitära stater, med eller utan kommunistiska förtecken. Det kan bli en ny och intressant ”förnekelsedebatt”.
Så långt jag kan se har DN-uppropets undertecknare, vilka nu känner sig kränkta i sina vetenskapliga sfärer, aldrig gjort några större insatser för att belysa kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Men nu, när fokus riktas mot detta mörka hål, stiger klagoropen mot skyn. Många har tydligen fått den röda rumpan i kläm, när gamla idoler som Marx, Lenin och Mao åter demaskeras. Andra borde inse att de hamnat i riktigt dåligt sällskap!

PJ Anders Linder sammanfattar debatten i Smålandsposten här.

I slutändan tror jag ju inte att Forum för levande historia har någon särskilt stor effekt, oavsett om kvaliteten på deras arbete är hög eller låg, liksom jag är tveksam till om deras tidigare fokus på nazismens massmord varit särskilt betydande för att svenskarna i allmänhet känner bättre till det än de många kommunistiska. Och inte heller tror jag att vi kommer att komma bort från den felaktiga idén att kommunismen i grunden är en fin tanke som tyvärr visat sig inte fungera. Förtrycket är, vilket har förtigits, starkt kopplad till ideologin i sig, och det är ingen slump att kommunistiska länder inte precis varit mysiga att leva i.

En bra sak med allt detta är möjligen att akademiker för ovanlighetens skull deltar i samhällsdebatten.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, kommunism, forum för levande historia