Är Alliansen på väg tillbaka?

Dick Erixon rapporterar att de borgerliga partierna tänker återlansera Alliansen under sommarens Almedalsvecka, med gemensam dag och nytt valmanifest. Det verkar som man äntligen har ambitionen att klä sin politik i ord, och beskriva meningen med den. Det är bra. Det har varit för tyst överlag, och det är också en viktig signal att man ämnar regera vidare gemensamt, utan att snegla åt vänster. Möjligen sätter det också viss press på vänsterblocket, men man bör nog inte fästa för stor vikt vid det — det svenska folket vet redan att den sidan klarar att samregera (även om man förstås kan ha synpunkter på politiken).

Någonstans undrar jag om inte den relativa tystnaden från regeringen varit ett medvetet drag. Om man fäster stor uppmärksamhet vid sig, och uppvisar en optimistisk anda, kan det visserligen ge en uppgång i opinionen, men medierna spelar bara med en begränsad tid. Sedan slår pendeln över, och den positiva bilden byts ut mot en negativ, medan Socialdemokraterna plötsligt kommer att beskrivas som moderna och framtidsinriktade. Resultatet är valförlust. Det gäller alltså att finna rätt tidpunkt att åter synas, så att det räcker hela fram till nästa val. Reinfeldt och kompani lyckades väl med detta 2006, samtidigt som bilden av Göran Persson som en trött översittare inte försvårade saken.

Om man hittat rätt får väl framtiden utvisa, och det beror ju också på vad man kommer säga. Om teknokratisk duktighet fortsätter att stå i centrum, och ideerna och politikens mål förblir frånvarande, så väntar problem. Avgörande tror jag blir att man förmedlar en känsla av framåtanda och entusiasm, och att man tar sig an någon av de stora frågor där väljarmajoriteten inte finns representerad bland de etablerade partierna. Jag tänker, exempelvis, på hårdare tag på brottsligheten.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,