Mer om FRA

Johan Ingerö skriver egentligen bättre, men jag vill hur som helst vidarebefodra att det verkar som att partipiskans vinande inte nödvändigtvis kommer att kunna framtvinga lydnad av alla de borgerliga ledamöterna. Moderaten Karl Sigfrid kommer att rösta nej, liksom även folkpartisterna Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson. Gott så, en till behövs.

Bland borgerliga bloggare är, för övrigt, inte motståndet entydigt. Dick Erixon tycker inte att lagen i sig är problematisk, utan att bristen på maktdelning är det, och Brynte Cronsköld menar att farorna överdrivs.

Jag har bara följt debatten kring signalavlyssningen med ett halvt öra. Dels för att det handlar om att anpassa lagstiftningen till teknikutvecklingen vilket är nödvändigt och dels för att motståndarsidan i stor utsträckning hänfallit åt ren hysteri. Faktakollen har inte heller varit på topp när fördämningarna väl brustit.

Sedan är det så -jag är ledsen om jag krossar några egon nu- men de mesta e-post (säg 99,9% eller däromkring) som skickas är inte intressant för FRA. Eller SÄPO. Eller Polisen. Eller Tullen, Kustbevakningen, EBM, FIPO, vilken annan myndighet som helst, organisation, rörelse, sammanslutning eller ens människor man känner. Möjligtvis lagras det hos NSA, men det verkar inte störa bloggosfären av någon anledning.

Problemet är dels lagringen i sig, och dels att verktyget (dvs lagens utforming) inte är så väl lämpad för målet. Möjlighet att spana på misstänkt kommunikation kan nog vara rimligt, och hoten som det handlar om är högst verkliga och bör tas på allvar, men inte på vilka sätt som helst. Det är en problematisk expansion av statsmakten att tillåta lagring av vad som i praktiken är all elektronisk kommunikation, oavsett om någon sedan faktiskt använder den till något eller inte. Därmed inte sagt att det är fel att göra ändringar i lagen, men de behöver utformas annorlunda.

Därutöver vore det också, ur demokratiskt hänseende, bra om riksdagen för ovanlighetens skull inte agerar som regeringens dörrmatta i en fråga där den verkliga majoriteten i riksdagen inte delar regeringens syn. Det är så det är tänkt att fungera, även om systemet i praktiken knappast är utformat på det viset.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,