johaneriksson.se

I have just finished reading Johan Norberg’s popular book In Defense of Global Capitalism, seven years after it was first released in Swedish and almost as many years after I first intended to read it. In it Norberg makes a passionate argument in favour of capitalism and free markets, and perhaps even more so in favour of globalisation. Knowing Johan, I expected a lot of statistics and facts, and indeed he makes his argument in an honest and well researched manner throwing statistics of how the world has developed at you in a surprisingly accessible and enjoyable manner.

In general the picture he paints is optimistic, in light of the millions of people who have left poverty after their countries have opened their markets to the world and liberalised. I must admit that while there was not much in it that was new to me, it was still a worthwhile read providing a good summary. Obviously, since the book is not entirely new, the latest developments are not covered, but it does not take away much from the book’s relevance.

The main theme in the book concerns getting rid of poverty in the developing countries, and the path that Norberg argues in favour of is that of liberalisation and globalisation, leading to increased growth. From economic development follows, Norberg claims, political freedom and he supports this claim fairly well. That this connection exists seems clear, but one can question how strong it is. China — to use the most obvious example — which has enjoyed substantial economic growth for a while, is still an oppressive dictatorship. On the other hand China is still poor, and it is possible that we will see the pressure for political freedom grow in the coming decades.

As I said, I enjoyed the book, but I imagine it would be an even more interesting read for an open-minded globalisation critic.

As a side, I would also like to recommend this video recording of a seminar at the Cato Institute, in which Bill Easterly talks about how difficult — perhaps impossible — it is to know what makes countries grow, and in a Hayekian fashion uses this fact as an argument in favour of markets. It is well worth watching, and provides a bit of a contrast to Norberg’s view.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, globalisering, norberg
Technorati Tags: politics, globalisation, norberg

If the presidential candidates wanted to win the votes of economists, rather than the general public — an admittedly unlikely scenario — which policies would they need to advocate? Harvard economist Greg Mankiw has provided an answer in the New York Times. It comes down to these eight points.

1. Support Free Trade
2. Oppose Farm Subsidies
3. Leave Oil Companies and Speculators Alone
4. Tax the Use of Energy (presumably carbon based energy)
5. Raise the Retirement Age
6. Invite More Skilled Immigrants
7. Liberalise Drug Policy
8. Raise Funds For Economic Research

It strikes me as a rather sensible list. I agree with all points except 8, and probably 4. The other ones seem favourable. The common idea that underlies them is the strength of the free market and its ability to promote the goals of both the left and the right.

Read the full article, with Mankiw’s justifications, here. Also Tyler Cowen adds his comments here.

Update: Arnold Kling chips in.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, ekonomi
Technorati Tags: politics, usa, economics

Johan Ingerö reflekterar, med Mona Sahlins hjälp, över hur den svenska politiska dansen ser ut.

De två huvudaktörerna i svensk politik tycks alltså vara helt besatta av varandra. Politiken reduceras till en strategisk vals mellan statsministern och oppositionsledaren. De turas visserligen om att föra, men det ofrånkomliga resultatet blir ändå att politiken graviterar mot mitten. Varje gång man förlorar ett val så hamnar man en liten bit närmare motståndaren.

Detta efter att Mona Sahlin kommit ut som populist och konstaterat att socialdemokraterna måste byta politik om väljarna inte tyckte om den gamla. Det är ju samma strategi som Reinfeldt framgångsrikt använde sig av vid det förra valet, efter att ha antagit att väljarna inte tyckte om den gamla moderata politiken. Därför rör sig partierna närmare varandra, och om man ger det några val till så kommer den moderat-socialdemokratiska valsen att förbytas till en riktigt närgången tryckare.

Men när jättarna tillsammans — men i opposition — klampar i mitten, öppnas det samtidigt möjligheter, särskilt på den borgerliga sidan. Trots allt finns det en inte oansenlig andel väljare som skulle vilja se en genuint borgerlig politik, både liberaler och (kanske ännu fler) konservativa. När moderaterna stadigt placerat sig i mitten finns det inget utrymme för de mindre allianspartierna att hävda sig där, och de måste istället söka sig ut mot sina nischer. Folkpartiet kan kombinera medelklassradikalitet med den även nu populära, och borgerliga, skolpolitiken och därmed locka fler storstadsakademiker. Kristdemokraterna kan koncentrera sig på sina egentliga kärnväljare, för tillfället bortglömda. Centerpartiet kan åter inrikta sig på det jag förut kallat landsbygdsliberalism — ett slags centraliseringsfientlig konservatism, för folk som kan klara sig utan pekfinger från huvudstaden, och som gillar friheten och självbestämmandet. Jag är övertygad om att det finns en tämligen stor potential där.

Dessa förändringar kommer förstås att ta sin tid, och kommer knappast att aktivt drivas fram, men när mitten är fullpackad blir rörelsen naturlig. En politik driven av en framtida alliansregering skulle säkerligen inte bli radikalt annorlunda, men den skulle ändå kunna skilja sig från den vi ser idag, både till innehåll och genom att grunden för den inte skulle vara socialdemokratisk.

Vi får se hur realistisk denna utveckling är.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, allians för sverige, mittenpolitik

Dagens avklädning, tilltvålning — eller vad ni nu vill kalla det — står Göran Eriksson för i Svenska Dagbladet. Medan Reinfeldt svingat partipiskan mot sina kamrater i riksdagen har Eriksson dragit sig till minnes hur det lät för nästan ett och ett halvt årtionde sedan då Reinfeldt själv var den uppstudsige riksdagsledamoten och Carl Bildt var upprörd statsminister med piskan i handen.

Skälet till urladdningen var att den unge Reinfeldt hade skrivit en bok om valförlusten som innehöll kritik mot Carl Bildt. Partiledaren visade inför hela riksdagsgruppen att han inte uppskattade initiativet.

”Någon försöker invända att de inte förstår syftet med en sådan här avrättning. Men det hjälper inte. Carl bara fortsätter” har Fredrik Reinfeldt berättat.

”Jag kände mig otroligt kränkt” är hans sammanfattning av känslan ­efter mötet med Bildt och riksdagsgruppen.

Detta skedde strax efter det att Reinfeldt, som en av två moderater, gått emot partilinjen och röstat för partnerskapslagen för homosexuella. Nog är det en lustig ironi?

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, reinfeldt, fra

Nu när Almedalsveckan snart är igång kan det var på plats att rekommendera Almedalsbloggen. I redaktionen ingår personer som Jonas Morian, Per Gudmundson, Zaida Catalan, Annie Johansson och fler därtill. Kunnigt folk och läsvärda artiklar alltså, och dessutom podcastas partiledartalen nu när “public service” bestämt sig för att just inte erbjuda någon sådan.

Om Almedalsveckan kan mycket sägas, och av min enda erfarenhet av gratisätandet och minglet att döma så måste det ändå sägas att det är en trevlig tillställning, full av intressanta seminarier och diskussioner, som är väl värd att besöka för den intresserade. I år är jag inte på plats, så jag får förlita mig på bloggarna.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, almedalen

Shepherd Yuda worked as a Zimbabwean prison guard for thirteen years. When he revealed his opposition to Mugabe eight years ago, he was beaten and imprisoned, but later released by a court and allowed back at his job with his wage cut in half. This year he decided that enough was enough, and agreed to secretly film how this year’s election was being rigged. You can see the results here, at the Guardian’s website. After documenting the lack of democracy he fled the country.

“Mugabe has turned himself into a monster,” he said. “You can’t even sleep in your house peacefully – if you hear the sound of a car coming, you think: this is the end of me. This is the terror that Mugabe has unleashed on the people of Zimbabwe.”

When will someone put a stop to the madness?

Read more, in English and Swedish.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, zimbabwe, mugabe
Technorati Tags: politics, zimbabwe, mugabe

Today is the 4th of July, the day of the United States of America, but also the day of liberty. As has become a tradition on this blog I will leave you with Thomas Jefferson’s hopeful words to consider, perhaps extra relevant in a time when our own governments are constricting our liberties.

[T]he flames kindled on the 4 of July 1776, have spread over too much of the globe to be extinguished by the feeble engines of despotism; on the contrary, they will consume these engines and all who work them.

It is our job to keep those flames alive.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, frihet
Technorati Tags: politics, usa, liberty

When someone is being waterboarded that person is placed face downwards, with towels wrapped around the head and face, and with the head positioned below the heart. Water is then poured over the head, forcing the subject to inhale water, in order to induce a feeling of death through drowning. This is what the U.S., in the mislabelled War on Terror, has subjected captured terrorists to, in order to get important information. The debate has been concerned with whether this is to be considered torture or not.

To find out, Christopher Hitchens decided to experience it firsthand, and you can read his rather frightening account of it in Vanity Fair. I suggest you do. A short excerpt of his conclusions:

One used to be told—and surely with truth—that the lethal fanatics of al-Qaeda were schooled to lie, and instructed to claim that they had been tortured and maltreated whether they had been tortured and maltreated or not. Did we notice what a frontier we had crossed when we admitted and even proclaimed that their stories might in fact be true? I had only a very slight encounter on that frontier, but I still wish that my experience were the only way in which the words “waterboard” and “American” could be mentioned in the same (gasping and sobbing) breath.

I was in favour of the Iraq war, and I find Islamism a considerable threat against Western liberties that it is necessary to fight against. But we must always be better than this.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, tortyr
Technorati Tags: politics, torture