Litar folket på myndigheter?
Written by Johan on August 4, 2008 – 7:30 amPå Svenska Dagbladets debattsida finns ett inlägg i FRA-debatten av Bo Ekman och Bo Pellnäs. Det rör inte sakfrågan i sig; herrarna funderar istället på varför reaktionerna blivit så starka. Deras svar är att svenskarna saknar förtroende för myndigheternas kompetens.
Vi tror att en huvudorsak till att reaktionerna blivit så starka och uthålliga är att svenska folket inte helt litar på myndigheters egen integritet och kompetens att handskas med hemlig information och med stora kriser.
Dålig, senfärdig, inkompetent, svajig krishantering har snarare varit regel än undantag.
Listan är lång från nedskjutningen av DC3:an via IB-skandalen, Palmemordet och dess erbarmliga hantering, Säpo och Ebbe Carlsson-affären samt Estonia- och Tsunami-katastrofernas hantering.
Två funderingar. För det första undrar jag om premissen är sann. Om folk är skeptiska mot myndigheterna borde väl det få uttryck inte bara när det gäller FRA, utan även om Folkhälsoinstitutet, Finansinspektionen och Filminstitutet (för att plocka några ur mängden)? Så tycks inte riktigt vara fallet, men kanske är FRA-frågan en del av en växande trend. Besvikelsen var stor efter krishanteringen i samband med tsunamin i Sydostasien, och möjligen sådde det ett frö som har vuxit sedan dess.
Min andra kommentar är att denna uppräkning av misstag nog inte bör betraktas som olycksfall i arbetet utan som något som ligger i myndighetsorganisationens natur. Det är komplexa och svåra problem som har behövt lösas och den stela statliga organisationen är inte särskilt väl anpassad, med sin otydliga befogenhetsstruktur och svaga personliga ansvar. Tvärtom lär vi fortsätta att se misslyckanden av denna typ.
Något väg framåt föreslår inte Ekman och Pellnäs, och det är litet synd. Det vore välkommet med ett klarare alternativ från oss som inte är förtjusta i lagens utformning, men som tror att signalspaning fyller ett legitimt behov. Birgitta Ohlssons förslag om krav på brottsmisstanke är inte särskilt rimligt, eftersom det inte handlar om polisiär spaning, och inte heller bör göra det.
Det är ingen enkel nöt att knäcka.
—-
Andra intressanta bloggar om: politik, fra
Posted in Swedish | 3 Comments »
August 4th, 2008 at 9:31 am
Jag tror att den eventuella misstänksamheten mot myndigheter slår mot det som uppfattas som centrala funktioner just därför att svenska folket trots allt är kapabelt att skilja viktig myndighetsutövning från krimskrams. Man kan tycka att Folkhälsoinstitutet behövs eller inte behövs, men i jämförelse med hantering av kriser som slår mot vad vi kan kalla nationell säkerhet, så är det krimskrams.
Så Filminstitut, Folkhälsoinstitut, jagvetbästinstitutet och alla andra institut, är kanske för de flesta människor helt enkelt oftast ointressanta? Däremot har många stora förväntningar på att myndigheter ska hantera viktiga frågor på ett bra sätt och att de ska göra det med både styrka och integritet. Man kan bara bli besviken och tappa tron om man har förväntningar och om man har tro. Hur kan man bli besviken på något som i det stora hela är ganska ointressant, typ filminstitutet?
August 5th, 2008 at 11:42 am
[...] och fotoblogg #3, Björn Wadström – ettan #3, satmaran, Mina Moderata Karameller #4, Svensson #3, johaneriksson.se, Opassande #4, Josephzohn, Drottningsylt igen, Christian Engström (pp), Blogge Bloggelito igen, [...]
August 5th, 2008 at 5:49 pm
C-R: Det spelar nog in en hel del. Och det kanske är en för optimistisk förhoppning att missnöje/skepsis på grund av att förväntningar inte uppfyllts ska spilla över i missnöje med irratationer av jagvetbäst-typ.