johaneriksson.se

Mattias Svensson undrar om liberala partier någonsin drivit fram storskaliga liberaliseringar.

I England och USA drevs förändringen på 1980- och 1990-talet av de konservativa, i Nya Zeeland av socialdemokraterna. I Sverige inleddes en reformperiod under 1980-talet av socialdemokraterna och drevs vidare av en borgerlig regering. Ja tittar vi bredare har vi ekonomiska liberaliseringar som drivits av ett kommunistparti (Kina) och av fascister (Chile). Men jag kan inte på rak arm påminna mig en ekonomisk reformprocess i liberal riktning driven av ett till namnet liberalt parti. Folkpartisten Bengt Westerberg var tvärtom den främsta bromsklossen för liberaliseringar i den borgerliga regeringen 1991-94.

Det finns troligen tillfällen då liberala partier verkligen varit liberala, men trenden som Svensson pekar ut förefaller överlag vara korrekt. Frågan är dock om det är ett utmärkande drag för just liberala partier att inte omsätta sin ideologi i praktisk politik. Enbart med hjälp av de exempel som listas ovan, kan vi ju konstatera att det inte verkar troligt. Tvärtom så har socialistiska partier ofta fört en marknadsorienterad politik, samtidigt som retoriken antydd ett motsatt program. Man kan undra varför.

Jag tror att svaret står att finna i väljarnas preferenser. De flesta väljare är inte särskilt ideologiskt drivna, men de identifierar sig samtidigt med vissa värderingar. På ett ytligt plan tilltalas nog många av frihetliga ideer, liksom många andra av socialistiska, socialkonservativa, och vad det nu må vara. De lockas därmed av retoriken; resultatet av en praktisk politik i enligthet med retoriken kan de däremot ogilla. Många som röstar liberalt och tycker att det låter bra med frihet i allmänhet, och kanske valfrihet i synnerhet, skulle bli upprörda om olika bidrag och offentliga välfärdstjänster minskades dramatiskt. Regeringsmedlemmar i liberala partier är medvetna om detta, och vill bli omvalda. Resultatet blir oftast en politik med små förändringar. Ett motsvarande resonemang kan föras om socialistiska partier.

Värt att notera är att politiken blivit mer liberal — oavsett vem som suttit vid makten — när ekonomiska kriser gjort det tydligt att alltför mycket marknadshämmande reglerande är skadligt för samhället och välfärden i vidare mening.

För oss som vill se en mer genuint liberal politik handlar det alltså om att göra den folklig.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, ideologi