johaneriksson.se

På Svenska Dagbladets debattsida finns ett inlägg i FRA-debatten av Bo Ekman och Bo Pellnäs. Det rör inte sakfrågan i sig; herrarna funderar istället på varför reaktionerna blivit så starka. Deras svar är att svenskarna saknar förtroende för myndigheternas kompetens.

Vi tror att en huvudorsak till att reaktionerna blivit så starka och uthålliga är att svenska folket inte helt litar på myndigheters egen integritet och kompetens att handskas med hemlig information och med stora kriser.

Dålig, senfärdig, inkompetent, svajig krishantering har snarare varit regel än undantag.

Listan är lång från nedskjutningen av DC3:an via IB-skandalen, Palmemordet och dess erbarmliga hantering, Säpo och Ebbe Carlsson-affären samt Estonia- och Tsunami-katastrofernas hantering.

Två funderingar. För det första undrar jag om premissen är sann. Om folk är skeptiska mot myndigheterna borde väl det få uttryck inte bara när det gäller FRA, utan även om Folkhälsoinstitutet, Finansinspektionen och Filminstitutet (för att plocka några ur mängden)? Så tycks inte riktigt vara fallet, men kanske är FRA-frågan en del av en växande trend. Besvikelsen var stor efter krishanteringen i samband med tsunamin i Sydostasien, och möjligen sådde det ett frö som har vuxit sedan dess.

Min andra kommentar är att denna uppräkning av misstag nog inte bör betraktas som olycksfall i arbetet utan som något som ligger i myndighetsorganisationens natur. Det är komplexa och svåra problem som har behövt lösas och den stela statliga organisationen är inte särskilt väl anpassad, med sin otydliga befogenhetsstruktur och svaga personliga ansvar. Tvärtom lär vi fortsätta att se misslyckanden av denna typ.

Något väg framåt föreslår inte Ekman och Pellnäs, och det är litet synd. Det vore välkommet med ett klarare alternativ från oss som inte är förtjusta i lagens utformning, men som tror att signalspaning fyller ett legitimt behov. Birgitta Ohlssons förslag om krav på brottsmisstanke är inte särskilt rimligt, eftersom det inte handlar om polisiär spaning, och inte heller bör göra det.

Det är ingen enkel nöt att knäcka.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, fra

After his Berlin speech, Obama’s lead in the opinion polls jumped up to 8 or 9 percentage points, but it turned out to be temporary. Now the lead is down to 1 percentage point.

Why? I think it has to do with the superficial content of his speeches. While they are inspiring and energising, people forget them rather quickly. After all, it is difficult to remember something, when something is nothing. Added to that the McCain campaign’s first truly negative ad, portraying Obama as the Paris Hilton of politics, might play a part, as there is a grain of truth to it. Obama could remove that grain by starting to express what his actual views are, but that’s risky since he would potentially lose the support of those who turns out to disagree.

Also, Obama’s reaction to the ad has not been particularly clever. He decided to play the race card, and accused the ad of being racist. It’s not, and most voters know that. It’s particularly bad for a candidate that wants to be everybody’s man, to move in the direction of Jesse Jackson.

This is not to say that things will be easy for McCain. Rather it reinforces the view that the race will be close. The betting markets, by the way, still favour Obama, giving him a 62.2% chance of winning.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, obama
Technorati Tags: politics, usa, obama