johaneriksson.se

Mot bakgrund av den något märkliga situationen att Socialdemokraterna är populära i opinionsundersökningar samtidigt som partiledaren Mona Sahlin har lägre förtroende än statsminister Reinfeldt har Johan Ingerö skrivit en längre reflektion om varför det är så svårt för Sahlin att göra annat än att haspla ur sig vänsterromantiska floskler utan sakpolitisk innehåll. Huvudtemat är självbedrägeri, och inget parti har på samma sätt som Socialdemokraterna gått in för det. Medan retoriken ofta reflekterar partiets socialistiska arv, har politiken stegvis anpassats till verkligheten — stundtals på ett ganska radikalt vis. Det handlar om allt från statens roll som ägare och avreglering av marknader till inflationsbekämpande penningpolitik. På områden som pensionspolitiken befinner sig de moderna Socialdemokraterna rentav till höger om de amerikanska Republikanerna.

Men medan man insett nödvändigheten av denna politik för att kunna försvara bilden av sig själva som regeringsdugliga, har man behållit arbetarretoriken. Även det har varit nödvändigt av väljartaktiska skäl — många av väljarna (och partimedlemmarna) är starkt attraherade av vänsterromantiken (om än ej av dess konsekvenser om politiken skulle ha omsatts), och om Socialdemokraterna följt samma väg som exempelvis Tony Blair gjorde i Storbritannien skulle man inte klarat av att hålla vänsterkanten. Vänsterpartiet hade vuxit till sig rejält. Självbedrägeriet har blivit den ända vägen framåt, och så ingrodd att de flesta Socialdemokrater knappast hycklar — de tror på vad de säger, men agerar ändå annorlunda.

Kanske är detta en sällan uppmärksammad konsekvens av det svenska flerpartisystemet. I och med att väljarna har fler partier att gå till blir det svårare att ompröva inte bara sin politik, utan också sin framtoning. Delvis är Alliansen ett försök att lösa denna utmaning. Dessutom var det enklare för ett ytterparti som Moderaterna att röra sig mot mitten, eftersom det inte fanns något parti till höger om dem som väljarna kunde fly till.

Vad innebär detta för de borgerligas arbete?

Den analys som alliansen borde dra är alltså att socialdemokratin är retoriskt offensiv men politisk defensiv. Så syna korten! Eftersom de inte kommer gå åt vänster behöver inte alliansen heller göra det. Det gör inte deras partikamrater i Stockholm, och det råkar även vara den enda region i landet där vänsterblocket inte leder.

Jag instämmer. Alliansen borde vända på steken. Istället för att försöka vara de bästa socialdemokraterna, borde de tvinga sossarna att göra upp med sitt dubbelspel och samtidigt röra sig i en mer utpräglad borgerlig riktning.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna