johaneriksson.se

Jonas Morian på sin blogg:

50 procent av toppjobben går nu till kvinnor, mot 32 procent under regeringen Persson. Och 20 procent av de nya myndighetscheferna har utländsk bakgrund, jämfört med sex procent då den förra regeringen satt vid makten.

Denna nyhet gav stort genomslag och till och med socialdemokraterna, via partiets integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo, medgav att s inte var tillräckligt bra på just det här området under den egna regeringstiden.

Nu visar en ny undersökning att sju av landets tio bäst betalda generaldirektörer är män. Kvinnorna på topp 10-listan tjänar i snitt 12 000 kronor mindre i månaden än sina manliga kollegor.

Socialdemokraten Morian är ofta genomtänkt och läsvärd, men är inte detta något tramsigt? Förvisso utmärkt som en illustration på hur fånigt det blir när man försöker bedöma hur gott eller rättvist något är genom att stirra sig blind på utfallet utan att ta hänsyn till några omständigheter utöver just hur det blev. Det är förstås ointressant ifall 25, 50, eller 75 procent av våra myndighetschefer är kvinnor, invandrare eller tillhör någon annan kategori; vad som är intressant är ifall de är kompetenta och ifall positionen har tillsatts på ett anständigt vis (och sexism är givetvis oanständig). Att hålla ordning på det är förstås betydligt mer ansträngande, men det gör ju inte sådant här sifferdribblande mer intressant.

Jag menar egentligen inte att peka ut just Morian med denna bloggpost. Han har fått utgöra exempel, men givetvis är det lika tramsigt när regeringsföreträdare anfört samma siffror för att slå sig för bröstet. Framför allt är det sorgligt att sådant här tycks utgöra kärnan i svensk politisk journalistik, snarare än granskning av politikers framgång i arbetet, och informerande av mediakonsumenterna om förd politik (och även analyser av dess effekter). Det är en genuint intressant fråga varför mediabilden ser ut som den gör, knappast unik för den politiska journalistiken. Tvärtom lider närmast all samhällsjournalistik av samma oproffesionalism — se bara bevakningen av Mellanöstern.

En annan olycklig konsekvens av den bristfälliga rapporteringen, förvisso orelaterat till detta, beskrivs här av Johan Ingerö.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, feminism, journalistik