Frihetsreformer

Det är svårt att beskriva regeringens politik som liberal, annat än på marginalen och då enbart i vissa frågor. Det är därför upplyftande när de genomför reformer som handfast gör samhället litet friare. Tobias Krantz, riksdagsledamot för Folkpartiet, uppmärksammar en sådan:

1 juli i år lämnar äntligen Sverige den illustra apoteksmonopolklubben där Kuba och Nordkorea, länder som vi normalt inte känner någon större politisk samhörighet med, blir de enda kvarvarande medlemmarna. Från halvårsskiftet blir det möjligt också för privata aktörer, naturligtvis under strikt reglerade och kontrollerade former, att starta och driva apotek.

Några månader senare, från november, blir det också möjligt att köpa receptfria mediciner, såsom huvudvärkstabletter och nässprayer, exempelvis, i vanliga livsmedelsaffärer. Det gör livet enklare för människor i vardagen. Det är en i genuin mening liberal frihetsreform. Och det är inte en dag för tidigt.

Det kan tyckas vara en liten sak, men apotekskonkurrens (med marknadens alla fördelar) och möjligheten att kila ned till matbutiken och köpa något mot hösnuvan när den slår till kommer att utgöra en förbättring för många av oss. Kanske kommer det att vara snällare mot plånboken också, men det får vi se.

Socialdemokraterna protesterar förstås, men när det väl kommer till kritan kommer de knappast att återreglera om de kommer till makten. Däremot är det värt att konstatera att vi knappast fått se denna förändring om de suttit kvar, något som Reinfeldt skulle göra klokt i att påtala när valet närmar sig.

Ett steg framåt alltså. Det finns många att ta. I samma stil alkoholmonopolet och spelditot. Exempel från andra områden finns det fler än jag ids räkna upp.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Worthwhile reading (and listening)

  • George Bittlingmayer and Thomas W. Hazlett on President Obama’s stimulus package. They argue that if stimuli worked, the U.S. should be doing well given the excessive budget deficit.
  • Charles Krauthammer on the early performance of the Obama administration on the international stage. He is worried.
  • Amar Bhide on entrepreneurship, innovation and uncertainty. It’s an EconTalk podcast, and Bhide is interviewed by Russ Roberts. Very interesting throughout.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Dagens citat: Monica Green

Monica Green, socialdemokratisk riksdagsledamot, i sin blogg:

Om regeringen vill ha in skattepengar för att klara vård, skola, omsorg borde de se till så att folk har ett jobb att gå till.

Det handlar förstås om Saab, och regerings ovilja att kasta bort stora mängder skattepengar på det krisdrabbade företaget. Via Johan Ingerö, som kommenterar det hela så här:

Green menar alltså att regeringen ska betala löner till fabriksarbetare för att delar av denna lön ska kunna komma tillbaka till staten i form av skatt. Dessa intäkter ska sedan användas till att finansiera vård, skola och omsorg, bland annat åt de personer vars löner måste garanteras med statliga medel.

Green är inte bara expert på bilindustrin, hon har även lyckats konstruera en ekonomisk evighetsmaskin. Ge henne en stor applåd, gott folk!

Något underhållande är det. Det finns för övrigt fler intressanta passager i Greens inlägg i debatten.

Var det inte så att den blå alliansen gick till val på att skaffa fler jobb? Nu låter det annorlunda, nu är det plötsligt billigare för staten att låta folk gå arbetslösa än att göra allt som står i deras makt för att rädda jobb.

Jag överlåter åt er att själva leka finn fem fel med stycket ovan.

Med tanke på att jag ofta varit kritisk mot regeringen, kan det vara värt att säga att jag finner det berömvärt att de nu gjort tydligt att de inte är beredda att gå in som ägare och använda skattebetalarnas pengar till att proppa upp ett företag som gått med förlust i en herrans massa år. Saabs framtid bör vi överlåta till marknaden att avgöra.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Antisemitism i Europa

På Förintelsens minnesdag skrev jag att antisemitismen inte dog med Hitler. DN rapporterar nu om en, i europeiska sammanhang, ovanligt naken sådan.

al-Qaradawi har de senaste veckorna gjort antisemitiska uttalanden där han hyllat Adolf Hitler för att ha straffat judar, skriver tidningen.

I ett program, sänt av mediebolaget al-Jazira, sade han bland annat att Hitler satte judarna på plats.

– Detta var ett himmelskt straff. Vid Guds vilja, nästa gång kommer det att ske genom troende (muslimers) händer, sade han enligt tidningen.

Man skriver även att Islamsk Råd i Norge avböjer att överhuvudtaget kommentera saken, men att de tillägger att de följer hans tv-program och betraktar honom som en respekterad religiös ledare. Det går inte att förneka att vi har allvarliga problem, som måste lyftas fram och hanteras. Att få de redan övertygade att ändra sig är sannolikt svårt — kanske omöjligt — men det är nödvändigt att se till att giftet inte sprider sig.

Dagens Nyheter ska för övrigt ha beröm för att de rapporterar kring saken, trots dess uppenbart känsliga natur.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Unemployment and the recession

Here’s a picture of the unemployment levels in the ongoing recession, compared with earlier recessions (unemployment in the U.S. that is):

The picture is from William Polley’s blog. In the article he has another, busier, graph with all post-war recessions included. It’s an interesting read throughout.

While the numbers look similar to those of the 81-82 recession, that does not imply that history will repeat itself. Indeed, there appears to be substantial disagreement about where we are, and why. But it’s good to see some solid numbers.

For more of the same, see Justin Fox.

—-

HT: Greg Mankiw
Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

SvDs nyhetsredaktion är årets förmyndare

För ett litet tag sedan uppmärksammade jag att Mattias Svensson återigen anordnat en omröstning om vem som är årets värsta förmyndare. Nu är resultaten inne, och klar vinnare är Svenska Dagbladets nyhetsredaktion.

SvD:s nyhetsredaktion nominerades för ”återkommande kampanjjournalistik till förmån för allehanda restriktioner och förmynderi. Vinklat urval, enbart problematiserande perspektiv, maximal uppmärksamhet åt den mest långtgående politiska åtgärden och inte en kritisk fråga till någon förbudsivrare, inte en enda.”

Den ensidigt alarmistiska och förbudsvänliga journalistiken i just Svenska Dagbladet har varit ett mönster jag tyckte mig kunna skönja i en bloggpost i januari förra året. I juni kom ett ytterligare exempel på en stort uppslagen tvådagarsnyhet i samma stil. Samma mönster när jag gick igenom några falska hälsolarm från 2007, eller när SvD i två dagar varnade för hypotetiska miljöfaror i ett annars harmlöst sötningsmedel. Ett reportage från 2006 var så sedelärande att det gav upphov till bloggposten Alarmismen – en stilstudie med obetalbara drapor om ”kemikaliesamhället”.

Min egen röst föll på Maria Larsson, som hamnade en bra bit efter vad som måste sägas är en värdig vinnare. Huruvida just SvD sticker ut är jag litet osäker på, men det är ingen tvekan om att mängden artiklar som okritiskt hyllat förslag på förbud varit betydande. Detsamma kan väl dock sägas även om kvällspressen, och förmodligen stora delar av övriga nyhetsförmedlare? Man skulle ju önska att sådant här ledde till viss självkritik, men det tror jag inte att det kommer att göra.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,

Sverigedemokraterna och den riktiga debatten

Sverigedemokraterna balanserar som bekant på gränsen till att komma in i Riksdagen, åtminstone om man får tro opinionsundersökningarna. Kanske kommer de in, kanske gör de det inte. Mona Sahlin försöker slå två flugor i en smäll när hon vill att den borgerliga regeringen i förväg lovar att inte regera i minoritet, passivt stödda av sd. Den ena flugan är det populistiskt anstrukna försöket att vinna röster bland “storstadsliberaler”, den andra att slippa den verkliga debatten om invandringen.

Med detta som bakgrund har en verkligt intressant diskussion vuxit fram bland bloggarna. Johan Ingerö, Johan Sjölander och Magnus Ljungqvist har skrivit en rad intressanta texter i ämnet, även om de två senare i slutänden inte har så mycket att säga i sakfrågan. Jag rekommenderar till läsning.

Ingerö här, här, här och här. Sjölander här, här, här och här. Ljungqvist här, här, och här. Möjligtvis har jag missat något inlägg.

Tyvärr rör diskussionen fortfarande politisk taktik, mer än något annat, åtminstone från socialdemokraterna i debatten. Den delen kan förvisso vara intressant, men det är ändå att dansa runt kärnfrågan. Som kontrast rekommenderar jag framför allt Ingerös sista inlägg, vars analys jag i stora drag delar.

Det är en viktig debatt, som jag förhoppningsvis kommer att återkomma till med några egna funderingar. Tråkigt nog är den närmast omöjlig att föra på högre politisk nivå eftersom alla seriösa försök att behandla frågan leder till anklagelser om flörtar med mörka krafter. Ur sandlådan, som vi därmed alla hamnar i, kan dock inget konstruktivt och bra komma. Därtill är det inte en debatt som går att föra i isolation, utan att beröra arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, och skattepolitik. Däremot skulle beröringspunkterna med dessa områden göra den oerhört svår att föra för många socialdemokrater vars önskemål inom de olika områdena inte är enkla att förena med varandra.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,