A Devalued Prime Minister

Another British MEP, with a rather entertaining speech. This time it’s the Conservative, Daniel Hannan, who’s not Gordon Brown’s biggest fan. You may already have seen it, but if not, here it is:

An interesting thing to ponder: if this speech would have been held ten years ago, a few hundred would have heard it, and not many more would have read about it. With the widespread access to the internet of today, 1.7 million people have watched the YouTube clip. It’s a considerable change.

—-

Technorati Tags: , ,
Andra intressanta bloggar om: , ,

The “Free” In Free Trade

It is no secret that I am an avid advocate of free trade. Its benefits, in terms of economic welfare, are widely established and generally agreed upon by economists across the ideological spectrum. But aside from those benefits, it upholds fundamental values of individuals being allowed to voluntarily exchange goods, services and money. Protectionism and trade barriers means that I am not allowed to buy something from you, simply because you are a foreigner. As Don Boudreaux puts it:

Sen. Sherrod Brown snarls at the notion that protectionist policies reduce freedom (Letters, March 18).  Let’s see.  If I want to buy a pair of pants from China, armed agents from U.S. Customs stop me from doing so unless I fork over to them a fee that Mr. Brown and his colleagues on Capitol Hill determine I should pay for the privilege of engaging in this voluntary transaction.

If I resist and try to buy my pants without paying the fee demanded by Uncle Sam’s armed goons, I will be imprisoned.  If I resist too adamantly, I will be shot dead.

For Mr. Brown to deny that protectionism infringes people’s freedom is disgraceful Orwellian newspeak.

And while on the topic of free trade, do read London mayor Boris Johnson’s column on the G20 summit in his city. The opening paragraph:

So here we go again, folks. It is now 10 years since the anti-capitalists attacked the City of London, and next week they intend to outdo themselves. In student bedsits and in terrace Kensington houses, the alienated children of the middle classes are planning to subvert the G20 summit. Across the desolate wastes of the Leftie internet, their wrathful campfires are already burning, and when April dawns they will surge like the orcs of Mordor in the general direction of the Bank of England.

Mr Johnson is flamboyant as ever, and right on the money this time. Recommended.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Dagens Bagdad-Bob: Wanja Lundby-Wedin

Jag känner mig grundlurad. Jag har inte varit med och fattat några sådana beslut.
"Jag känner mig grundlurad. Jag har inte varit med och fattat några sådana beslut."

Det är mycket om bonusar just nu, och jag måste säga att jag börjar tröttna. Det finns trots allt viktigare saker att diskutera. Några punkter kan jag väl ändå orka med:

  • När det gäller strikt privata bolag finns det knappast några starka skäl att ha synpunkter på bonusar från utsidan. Visst, det är inte så slugt att öppna sig för mediastormar. Och visst, bonussystemet kan vara korkat utformat och inte alls ge incitament som får vd:ar och andra att göra ett bättre jobb. Men det är trots allt aktieägarnas problem. Avundsjuka stridsrubriker känns inte särskilt inspirerande.
  • När det gäller statliga bolag är det förvisso en politisk fråga. Det som är intressant är dock om bonussystemen ger önskat utfall. Om inte är det värt att kritisera.
  • Wanja Lundby-Wedins uppenbara förakt för ärlighet är beklämmande, liksom hennes hycklande. Å andra sidan är det knappast något nytt med politiker (att vara LO-boss är att ha en politisk position) som säger en sak och gör en annan. Inte heller är det något nytt med politiker som blåljuger utan att blinka.

Svenska media klarar oftast bara av att ägna sig åt en story i taget. Det känns inte som att bonushysterin är viktig nog för att fortsätta att utgöra den storyn.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Invandring och integration

Som komplement till Maciej Zarembas utmärkta artikelserie (som jag rekommenderat tidigare), är det värt att läsa Johan Ingerös inlägg i debatten.

Klart är att en i grunden feltänkt, uselt genomförd och av särintressen förorenad integrationspolitik har förgiftat relationerna mellan många svenskar och många invandrare. Klart är även att vissa invandrare inte uppvisar någon större förståelse för att vissa seder och bruk gällde i Sverige innan de kom hit.

Men problem är till för att lösas. Gapandet om den förment idiologiserade “mångkulturalismen” syftar inte till detta, vilket Maciej Zarembas möte med Jimmie Åkesson illustrerar.

Sanningen är att migration kan fungera bra eller dåligt, beroende på politiska beslut. Min uppfattning är att betydande liberaliseringar – till exempel svagare arbetsmarknadsregler, större grad av frivilliga försäkringslösningar och färre bidrag – skulle lösa åtskilliga problem.

Det är om detta debatten borde handla. Zarembas artiklar har visat hur byråkratisk stelhet och integrationsindustrins intressen förvandlat invandringspolitiken till ett förlamande svärdshugg mot dem som söker sig hit i förhoppningen att leva ett bättre liv. Jag instämmer i att mycket av lösningen handlar om att liberalisera, i den riktning som Ingerö pekar ut. Det handlar också om att lägga initiativet — och ansvaret — i den invandrades händer. Låt dem själva söka upp, och välja, lämpliga kurser för att kvickt lära sig svenska (Zarembas exempel, den polska snabbkursen i medicinsvenska, visar att det är möjligt). Röj bort hinder som gör det svårt för arbetsgivare att anställa nytillkomna, och som gör det ekonomiskt omöjligt för de invandrade att ta dem.

Om man klarar av att hantera de särintressen, i stor utsträckning inom det offentliga, som sätter sig på tvären så går det att göra viktiga framsteg, både för Sverige som land, och för de människor som kommer hit. Konsekvenserna av att låta bli är en förhöjd risk för sociala oroligheter och konflikter, för tramsig och politisk korrekt särlagstiftning, och för populistiska pajaspartier i Riksdagen. Trots det är jag något pessimistisk. Det rådande debattklimatet gör det extra svårt att på allvar driva fram bra förändringar.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

En mörk allians

Det är onda tider när en obehaglig opportunist, tillika ledande socialdemokratisk kommunpolitiker, inte drar sig för att späda på antijudiska stämningar för att säkra röster. Ilmar Reepalus agerande kring Davis Cup-matchen i Baltiska Hallen i Malmö bär med sig en unken stank.

Att nazister, islamister och kommunister funnit varandra är kanske däremot inte så överraskande. Denna mörka allians delar trots allt syn kring en hel del saker; kollektivism, diktaturvurmeri, antikapitalism och frihetsförakt är starka drivkrafter. Antisemitismen likaså.

Dick Erixon uppmärksammar en av de bojkottade, Amir Hadad.

En av Israels spelare i dubbeln i helgens Davis Cup i Malmö var Amir Hadad. Han tilldelades Arthur Ashe Humanitarian Award, sedan han ställt upp i dubbeln i Wimbledon 2002 med muslimen och pakistaniern Aisam-Ul-Haq Qureshi. ATP-chefen Mark Miles sa: “Under en sommar när rädsla och hat får många rubriker har Amir Hadad och Aisam-Ul-Haq Qureshi visat en efterlängtad avspänning med deras enkla budskap om tolerans genom tennis.”

Onekligen viss skillnad mot det stenkastande packet.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Paul Krugman vs Greg Mankiw

A rather interesting debate is going on in the economics part of the blogosphere. Greg Mankiw doubts the Obama team’s prediction that GDP in 2013 will be 15.6 per cent above what it was last year. Brad DeLong disagrees, and Paul Krugman joins in. Mankiw answers back, and offers up a bet.

It would, of course, be preferable if Mankiw ended up being wrong. Stefan Karlsson thinks he’s right, and offers a good comparison with the 1930s. Good stuff for the econ geeks among you.

My personal view is somewhat pessimistic, and I think Karlsson’s last point is worth taking to heart.

Furthermore, the fact that politicians like Herbert Hoover and Barack Obama tends to respond to slumps with political actions that damage long-term growth, such as higher marginal tax rates and higher spending, compounds this effect.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,
Technorati Tags: ,