johaneriksson.se

Som komplement till Maciej Zarembas utmärkta artikelserie (som jag rekommenderat tidigare), är det värt att läsa Johan Ingerös inlägg i debatten.

Klart är att en i grunden feltänkt, uselt genomförd och av särintressen förorenad integrationspolitik har förgiftat relationerna mellan många svenskar och många invandrare. Klart är även att vissa invandrare inte uppvisar någon större förståelse för att vissa seder och bruk gällde i Sverige innan de kom hit.

Men problem är till för att lösas. Gapandet om den förment idiologiserade “mångkulturalismen” syftar inte till detta, vilket Maciej Zarembas möte med Jimmie Åkesson illustrerar.

Sanningen är att migration kan fungera bra eller dåligt, beroende på politiska beslut. Min uppfattning är att betydande liberaliseringar – till exempel svagare arbetsmarknadsregler, större grad av frivilliga försäkringslösningar och färre bidrag – skulle lösa åtskilliga problem.

Det är om detta debatten borde handla. Zarembas artiklar har visat hur byråkratisk stelhet och integrationsindustrins intressen förvandlat invandringspolitiken till ett förlamande svärdshugg mot dem som söker sig hit i förhoppningen att leva ett bättre liv. Jag instämmer i att mycket av lösningen handlar om att liberalisera, i den riktning som Ingerö pekar ut. Det handlar också om att lägga initiativet — och ansvaret — i den invandrades händer. Låt dem själva söka upp, och välja, lämpliga kurser för att kvickt lära sig svenska (Zarembas exempel, den polska snabbkursen i medicinsvenska, visar att det är möjligt). Röj bort hinder som gör det svårt för arbetsgivare att anställa nytillkomna, och som gör det ekonomiskt omöjligt för de invandrade att ta dem.

Om man klarar av att hantera de särintressen, i stor utsträckning inom det offentliga, som sätter sig på tvären så går det att göra viktiga framsteg, både för Sverige som land, och för de människor som kommer hit. Konsekvenserna av att låta bli är en förhöjd risk för sociala oroligheter och konflikter, för tramsig och politisk korrekt särlagstiftning, och för populistiska pajaspartier i Riksdagen. Trots det är jag något pessimistisk. Det rådande debattklimatet gör det extra svårt att på allvar driva fram bra förändringar.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, invandring, integration