What I’ve Been Reading

Some quick comments on a couple of books I’ve read recently. I’ll switch to Swedish on the books that are exclusively in that language. Books in English first:

  • The Gathering Storm by Winston Churchill. The first two parts of Churchill’s books about the Second World War. Covers the inter-war period, and goes on until the British forces leave Norway in 1940. It’s very interesting to learn the thoughts of an important figure in the middle of the events, and I sympathise with Churchill’s warnings of naïve complacency — albeit well meaning — towards aggressive powers. They are relevant today.
  • The Logic of Life by Tim Harford. I enjoyed Harford’s previous book, The Undercover Economist, and this one is rather similar. While it’s well written and offers good illustrations of key economic principles, I don’t feel that I learned all that much. Still, I had a good time reading it.

And the Swedish books:

  • Det nya kalla kriget – vart går Ryssland av Mats Johansson. Ämnet är viktigt, och utvecklingen i Ryssland oroande, men boken känns ganska ytlig och ger inga djupare insikter om drivkrafterna i den ryska situationen. Den ägnar dessutom väl mycket tid åt Sovjetunionens ondska, utan att göra några försök att koppla ihop den med dagens Ryssland.
  • Alexander den Store av Bengt Liljegren. En tämligen intressant överblick, om än litet bristande i stilistiken. Jag tyckte dock att den var rätt givande som introduktion till en fascinerande person, både briljant och fasansfull.

Currently I’m reading The Age of Turbulence by Alan Greenspan. He writes surprisingly well, and I’ve enjoying the opening chapters.

—-

Andra intressanta bloggar om:
Technorati Tags:

Vem ska man rösta på?

Valet till EU-parlamentet kommer allt närmare, även om intresset håller sig på sin vanliga komatösa nivå. Det är nu inte så konstigt. Visserligen kommer en stor del av våra lagar och regleringar från Bryssel, men det i sig är inte tillräckligt för att göra valet viktigt. Det krävs även att det finns alternativ som skiljer sig åt, och det är tveksamt om så är fallet. Junilistan menar att borgerliga och socialdemokrater röstar lika i 9 av 10 omröstningar, och även om jag inte bemödat mig med att kolla upp saken tror jag att siffrorna överlag är korrekta. Det är oroande. Så här skriver de i pressmeddelandet:

Socialdemokraterna och de borgerliga röstar lika i nio fall av tio. I EU är den svenska politikens huvudmotståndare eniga om det mesta. Det visar en sammanställning av EU-parlamentets 535 omröstningar som Junilistan gjort i en ny rapport. Socialdemokraternas Inger Segelström röstar till exempel som Gunnar Hökmark i 87 procent av fallen. Folkpartiets Olle Schmidt röstar med socialdemokraten Göran Färm till 90 procent. I 97 procent av alla EU-parlamentets slutomröstningar är konservativa, liberala och socialdemokratiska ledamöter överens. Den politiska motsättning mellan höger och vänster, som skapar engagemang i den västerländska demokratin finns inte EU-parlamentet, skriver Junilistans ledare Sören Wibe, och partiets grundare Nils Lundgren, ledamot av EU-parlamentet.

Parlament där 97% av ledamöterna röstar likadant för inte direkt tankarna till västerländska demokratier …

För att det ska finnas skäl att bemöda sig med att rösta krävs det alltså att det finns något alternativ som sticker ut, någon som är villig att hålla fast vid en liberal (eller i alla fall borgerlig) linje, även i den tämligen ogranskade miljö som EU-parlamentet utgör. Junilistan kan ju vara en möjlighet, även om de inte inspirerar. Piratpartiets jag-vill-ha-saker-gratis-mentalitet, gör dem inte så lockande även om de har andra sidor som är bättre. Johan Norberg har fastnat för moderaten Christoffer Fjellner.

En ledamot som däremot framgångsrikt har kämpat för frihetsdelen av budskapet, men utan sådana avarter är Christoffer Fjellner (m), som är en utpräglad liberal och pålitlig frihandlare som har överraskat och imponerat genom sitt envisa, kunniga och välorganiserade arbete mot regleringsivern i Bryssel. Jag var lockad tidigare, men blev övertygad när jag såg Fjellners annons i senaste numret av Neo (sid 59).

Annonsen består av post-it-lappar som symboliserar Fjellners hjärtefrågor, och anmärkningsvärt nog är precis allting toppen. Han kämpar bl a emot tullar, jordbrukspolitik, en marknadsfientlig miljöpolitik, reglering av nätet och annan politisk klåfingrighet. Han är en sådan person man kan lita på även när kamp mot reglering är kontroversiellt, som t ex vad gäller kemikaliedirektivet och hinder för genmofidierade organismer.

Det är ett privilegium att ha en sådan kandidat bland alternativen (särskilt när moderaterna i rikspolitiken är hopplösa), så det ska bli en ren glädje att ge Christoffer Fjellner min röst den 7 juni.

Fjellner har, såvitt jag kan bedöma, gjort ett bra jobb under perioden som snart löper ut. Han har tagit initiativ och varit tilltalande envis. Dock: med det svenska valsystemet innebär en röst på Fjellner även en röst på resten av den moderata listan, och givet siffrorna i Junilistans rapport är det inte nödvändigtvis lockande.

För egen del har jag inte bestämt mig, varken för vem jag ska rösta på eller om jag alls ska rösta. Men Fjellner ligger bra till.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Pelosi In Trouble

Why is it that it takes an entertainment show host to ask politicians some tough questions? While political journalists often seem rather desperate to make new friends, Jon Stewart isn’t afraid that Ms Pelosi will opt to stay away from his show in the future. Take a look below, and watch Ms Pelosi, Speaker of the House of Representatives, squirm and laugh hysterically when asked if she has any idea of whether the bailout money does any good.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Wise words

I am concerned that the counter measures we are seeing around the world, financed by enormous amounts of debts, could be paving the road to the next crisis.

They come from Peter Steinbrück, the social democratic German finance minister. He worries about long term inflation resulting from all the money injected into the system by central banks around the world. That is certainly a possibility. We are not seeing it currently, but it’s not unlikely that inflation will pick up as the economy improves and the banks that have received the newly printed money starts to lend it out.

Additionally there are the government debts. They are accumulating quickly, especially in the U.S., and they will have to be repaid. One option would be increased taxes in the future, and I expect that we will see that — taxes that will themselves be harmful to the economy. However, it is not politically viable to raise taxes high enough to cover the current deficits, which leads us to the other option: the printing press. We will see some of that too, further fueling inflation.

We’re not out of this crisis yet, and we’ll be suffering its effects — especially those created by poor and populist government policies — for quite a while.

*

I’ll be off to London for a couple of days, and I doubt I’ll be spending any time blogging while there. Will return in the middle of next week.

—-

HT: Johan Norberg
Technorati Tags: ,

Andra intressanta bloggar om: ,

Något att läsa

Det har varit tyst här under påsken, och jag tänkte att det kunde vara lämpligt att bryta tystnaden med några länkar.

  • Göran Rosenberg menar att tullmurar är bra för att låta nya industrier växa fram. Andreas Bergh är skeptisk, liksom Niclas Berggren.
  • Mona Sahlin har fått dålig press. Johan Ingerö analyserar varför.
  • Roland Poirier Martinsson har skrivit en rapport om den svenska mediabevakningen om striderna i Gaza. Via länken kan man även se ett seminarium där rapporten diskuteras.

I övrigt fortsätter det att gå tungt för Mona Sahlin och hennes socialdemokrater. Förtroendet faller, liksom opinionssiffrorna, samtidigt som den inslagna banan med ganska oseriösa populistiska angrepp på regeringens ekonomiska politik fortsätter. Sådana siffror innebär givetvis inte att nästa riksdagsval redan är avgjort, men det är uppenbart att oppositionen behöver sluta gräva i sin grop. Det är inte trovärdigt att vifta våldsamt med armarna och påstå att allt blir bra, bara man kastar mer pengar omkring sig. Förre SSU-ledaren, Niklas Nordström, är oroad och har en del kloka saker att säga.

Därmed inte sagt att man måste jubla över regeringens politik. Jag har inte satt mig in i budgeten, och kan därför inte komma med någon särskilt insatt kommentar, men det omedelbara intrycket är väl att den är som man kan vänta.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Hopp, lotto och Barack Obama

För vad Lotto och skraplotter och allt det andra handlar är inte drömmar. Det är hopp. Hopp för de som tappat hoppet. Hopp om ansträngningslös frälsning.

Orden är Peter Englunds och handlar om de tusentals människor som sätter sitt hopp om rikedom till lotterier och andra slumpspel. Jag tror att beskrivningen lika gärna kunde handla om politik. Politisk reklam, liksom spelreklam, lovar dig en chans till guld och gröna skogar utan att du behöver göra mer än att lägga din röst, att köpa din lott. Precis som med lotteriet är politikens odds för frälsning högt, och just som din lotterivinst är de andra spelarnas förlust är politikens gåvor någon annans ansträngning och hårda arbete.

Hopp är inte drömmar. Med Englunds ord:

“Alla stora människor är drömmare”. Detta är en smart och osnygg vridning på begreppen. Hasardspel på den grå vardagsmarginalen skall göras till något… storslaget, visionärt.

Det är dock den raka motsatsen till de stora människornas drömmar. För de arbetade och kämpade för att förverkliga det de drömde om. De hoppades inte få det till skänks.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Wanted: Lower Spending

A couple of links worth following:

  • A U.K. poll shows that 72 per cent want cuts in public spending. A poll is a just a poll, admittedly, but even so I think it is cause for a little optimism in this era of big government spending. Gordon Brown might be good for the Tories, just as Barack Obama might be good for the Republicans.
  • On a more pessimistic note David Henderson points to how the Obama administration wants to use the bail-out money as a Trojan horse, and as a consequence prevents banks from making good choices for a change.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,
Technorati Tags: ,

Försökte LO tysta Aftonbladet?

LO är en av huvudägarna till Aftonbladet (den andra är norska Schibsted). Ledarsidan har hållit sig till “partilinjen” och drivit tesen att Wanja Lundby-Wedin är ett oskyldigt offer — en position man kan invända mot, men som inte kan anses vara särskilt suspekt. Illa är det däremot om Politikerbloggens uppgifter är korrekta, och LO tryckt på för att tysta ned Lena Melin och Lotta Gröning som har en annan uppfattning, och som skriver som kolumnister och inte ledarskribenter.

Det är tidningen Resumés reporter Claes de Faire som i dag avslöjar att LO-ledningen vid flera tillfällen försökt påverka förre Aftonbladet-chefredaktören Anders Gerdin. De har velat tysta både Lotta Gröning och Lena Mellin.

Uppgifterna bekräftas av Anders Gerdin själv:
– LO ville stoppa Lena Mellin från att ha en annan åsikt än ledarsidan. Erland Olausson har drivit frågan, men det har gjorts med Wanjas samtycke. Lotta Gröning skulle inte få representera Aftonbladet i debatter och få vara med i andra medier.
– LO har gått in och försökt sätta munkavle på två av Aftonbladets mest profilerade skribenter. Det är skrämmande att ägaren till Skandinaviens största tidning inte förstår att detta äventyrar hela tidningens trovärdighet.

Nu är väl inte Aftonbladet någon symbol för trovärdighet, men det är uppséendeväckande. En ledamot i det största svenska partiets styrelse har försökt styra innehållet i en av Sveriges största tidningar. Onekligen beklämmande. Som väl är lider vi inte av att enbart ha ett nyhetsmedium. Sådant här kan alltså komma fram.

Aftonbladet är LO:s tidning, och det står dem förstås fritt att styra den som man vill. Om direkta ingrepp i stil med detta är deras melodi, är det dock viktigt att hålla det i minnet när man läser den.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Kommunernas makt och ansvar

Förutom att kunna nästan allt om amerikansk politik, är Mathias Sundin också oppositionsråd i Norrköping. Utifrån den positionen har han skrivit en viktig artikel på Newsmill, Kommunalrådet som säger nej till statliga pengar.

Min hemkommun Norrköping är ett sådant exempel. Där har den rödgröna vänstermajoriteten byggt nytt och investerat i en aldrig tidigare skådad takt mitt under den brinnande högkonjunkturen. Eftersom allting är som dyrast då, har kommunens kassakista snabbt tömts på pengar. Pengarna som fanns i kassakistan hade kommunen fått in i slutet på 90-talet, då man sålde det lokala energibolaget för att betala av de jättelika skulder man hade. Nu upprepas historien. I lågkonjunkturen, när betalningen är som sämst, börjar man sälja ut fastigheter för att ha råd att betala på skulderna och för att klara av tidigare beslutade investeringar. Ingen buffert finns, inget har sparats i ladorna. Kommunen måste nu hårdbromsa direkt, med stora nedskärningar som följd. Det slår hårt mot välfärden. Tvärtom mot hur man borde ha agerat, och tvärtom mot hur staten har agerat.

Sundin slår huvudet på spiken. Kommunerna har ansvar för ett antal välfärdstjänster, däribland skolan och äldrevården. Kommunerna har dessutom rätt att beskatta sina invånare för att klara dessa uppgifter. Om de missköter ekonomin kan invånarna (förhoppningsvis) rösta fram bättre politiker. Det här är ett utmärkt system, eftersom det låter kommunerna prova olika vägar, och eftersom invånarna kan visa vilka de anser fungera, dels genom att rösta men kanske framför allt genom att flytta. Systemet fallerar dock när staten går in med pengar i misskötta kommuner — pengar som givetvis måste tas ifrån invånarna i resten av landet.

Statliga stödpengar, som vänsteroppositionen med Sahlin och Östros i spetsen givetvis skriker sig hesa för, leder till perversa incitament. Kommuner som gödslar ut väljargodis som de egentligen inte har råd med, och som sedan drabbas av stora underskott när konjunkturen vänder ned belönas. Kommuner som istället är sparsamma och effektiva, och inte slösar på invånarnas resurser bestraffas. Gissa vilken sorts politik som blir vanligast?

Att stå emot är modigt. Det är inte lätt att säga nej tack, när det innebär att man måste se verkligheten i vitögat och inse att man inte kan spendera mer än man tjänar. Särskilt inte när journalisterna, på jakt efter ett billigt scoop, rasar mot den som inte bygger simhallar eller fördelar ut skattepengar till lokala konstmuseer och jämställdhetsprojekt. Men det är nödvändigt.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,