johaneriksson.se

Valet till EU-parlamentet kommer allt närmare, även om intresset håller sig på sin vanliga komatösa nivå. Det är nu inte så konstigt. Visserligen kommer en stor del av våra lagar och regleringar från Bryssel, men det i sig är inte tillräckligt för att göra valet viktigt. Det krävs även att det finns alternativ som skiljer sig åt, och det är tveksamt om så är fallet. Junilistan menar att borgerliga och socialdemokrater röstar lika i 9 av 10 omröstningar, och även om jag inte bemödat mig med att kolla upp saken tror jag att siffrorna överlag är korrekta. Det är oroande. Så här skriver de i pressmeddelandet:

Socialdemokraterna och de borgerliga röstar lika i nio fall av tio. I EU är den svenska politikens huvudmotståndare eniga om det mesta. Det visar en sammanställning av EU-parlamentets 535 omröstningar som Junilistan gjort i en ny rapport. Socialdemokraternas Inger Segelström röstar till exempel som Gunnar Hökmark i 87 procent av fallen. Folkpartiets Olle Schmidt röstar med socialdemokraten Göran Färm till 90 procent. I 97 procent av alla EU-parlamentets slutomröstningar är konservativa, liberala och socialdemokratiska ledamöter överens. Den politiska motsättning mellan höger och vänster, som skapar engagemang i den västerländska demokratin finns inte EU-parlamentet, skriver Junilistans ledare Sören Wibe, och partiets grundare Nils Lundgren, ledamot av EU-parlamentet.

Parlament där 97% av ledamöterna röstar likadant för inte direkt tankarna till västerländska demokratier …

För att det ska finnas skäl att bemöda sig med att rösta krävs det alltså att det finns något alternativ som sticker ut, någon som är villig att hålla fast vid en liberal (eller i alla fall borgerlig) linje, även i den tämligen ogranskade miljö som EU-parlamentet utgör. Junilistan kan ju vara en möjlighet, även om de inte inspirerar. Piratpartiets jag-vill-ha-saker-gratis-mentalitet, gör dem inte så lockande även om de har andra sidor som är bättre. Johan Norberg har fastnat för moderaten Christoffer Fjellner.

En ledamot som däremot framgångsrikt har kämpat för frihetsdelen av budskapet, men utan sådana avarter är Christoffer Fjellner (m), som är en utpräglad liberal och pålitlig frihandlare som har överraskat och imponerat genom sitt envisa, kunniga och välorganiserade arbete mot regleringsivern i Bryssel. Jag var lockad tidigare, men blev övertygad när jag såg Fjellners annons i senaste numret av Neo (sid 59).

Annonsen består av post-it-lappar som symboliserar Fjellners hjärtefrågor, och anmärkningsvärt nog är precis allting toppen. Han kämpar bl a emot tullar, jordbrukspolitik, en marknadsfientlig miljöpolitik, reglering av nätet och annan politisk klåfingrighet. Han är en sådan person man kan lita på även när kamp mot reglering är kontroversiellt, som t ex vad gäller kemikaliedirektivet och hinder för genmofidierade organismer.

Det är ett privilegium att ha en sådan kandidat bland alternativen (särskilt när moderaterna i rikspolitiken är hopplösa), så det ska bli en ren glädje att ge Christoffer Fjellner min röst den 7 juni.

Fjellner har, såvitt jag kan bedöma, gjort ett bra jobb under perioden som snart löper ut. Han har tagit initiativ och varit tilltalande envis. Dock: med det svenska valsystemet innebär en röst på Fjellner även en röst på resten av den moderata listan, och givet siffrorna i Junilistans rapport är det inte nödvändigtvis lockande.

För egen del har jag inte bestämt mig, varken för vem jag ska rösta på eller om jag alls ska rösta. Men Fjellner ligger bra till.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, val, fjellner