Summer Days

Stockholm is warmer than in quite a while, and as we move into July posting will become less regular, at least for a couple of weeks. I’ll be heading to Bratislava and Vienna, two cities I have never visited before. The blog will probably not be entirely quiet, but don’t sit up waiting.

I’ll be back soon. Hopefully with a more regular schedule than before.

Banning The Burqa

The French government is considering making it illegal to wear a burqa in public places. It is already forbidden at state institutions, and Sarkozy has voiced his support at expanding the law. That is a bad idea.

The burqa makes me uncomfortable. It strikes me as oppressive and representative of a world view that I fully disagree with. I would consider it a good thing if fewer people had to wear it (or indeed chose to wear it). But that is no reason to make it illegal. Using government force to prevent it does not change people’s views, nor is it an acceptable tool in order to do so. Stopping people from holding and expressing views in a way that ultimately does not infringe on the rights of others, is not a legitimate government policy.

I hope that French politicians do what is right (although I wouldn’t bet on it). If they do not, the law should be tried in court.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Annorlunda om Iran

För ett litet annorlunda perspektiv kring skeendena i Iran kan det vara värt att läsa Boris Benulic, hittils här och här.

En del tror att ayatollah Khomeinis islamska revolution innebar något nytt för Iran, att en ny tid inträdde i och med shahens störtande.
Men begrunda då följande beskrivning som Ryszard Kapucinski gjorde av den störtade shahens Iran.
”Shahen berusade sig på visioner om kärnkraftverk, datoriserade produktionslinjer och storskaliga petrokemiska kombinat.”
Ungefär som mullorna och deras män i dag. Andra krafter kontrollerar staten, och på ett annat sätt än under shahens tid – men den politik som förs är densamma – för de geopolitiska och ekonomiska utmnaningar Iran står inför och har stått inför är desamma.

Tyvärr kan jag för litet om Iran för att på ett seriöst vis kunna ta upp diskussionen, men jag är övertygad om att det finns mycket att hämta i Benulics sätt att resonera. Vågar man hoppas på ett temanummer av Voltaire, som kan fördjupa ens kunskaper?

—-

Andra intressanta bloggar om: ,

Varför sänka skatten på arbete?

Att jobba en extra timme straffar sig idag i synnerhet om du har högskoleutbildning och detta i en globalt kunskapsdriven ekonomi. Det är förstås katastrofalt långsiktigt för vår konkurrensförmåga.

På det individuella planet så blir du av med mer än hälften av en extra ansträngning på jobbet. Detta förlorar hela samhället på. Det driver folk till svartarbete och till att istället ta ut en extra ledighet. Med mer fritid krävs mer pengar, pengar som oftast saknas i de allra flesta hem. Vidare skulle en skattereform med fokus på arbete göra det mer lönsamt att utbilda sig både på högskolan och rent generellt skulle vidareutbildning löna sig bättre.

Visst låter det som en nymoderat? Arbetslinjen ska gälla, det ska löna sig att arbeta; för att samhället ska klara sig väl i en ny tid är det nödvändigt att vi ser till att folk har incitament att jobba mer. Det skulle ha kunnat vara Anders Borg, men det är det inte. Författaren är socialdemokraten Hans Dahlgren, som menar att det är dags för Sahlins parti att lägga om skattepolitiken. Det är sympatiskt, och om socialdemokraterna förvandlas till nya moderaterna vore det ett steg framåt.

För en borgerligt sinnad person finns det dock ett stort problem med både Dahlgrens artikel, och Anders Borgs politik: perspektivet. I de nya moderaternas värld, liksom i socialdemokraternas (och sannerligen i Folkpartiets kvinnoförbund), är det staten som står i centrum. Det är det abstrakta samhället som ska stärkas, de nationalekonomiska siffrorna som ska putsas till. Hög skatt på arbete är dåligt eftersom det får oss att jobba mindre, och därmed leder till minskade intäkter till statskassan. Jag instämmer i att det kan vara negativt att det leder till försämringar i offentlig service, även om vi förvisso har på tok för mycket sådan som det är. Men det verkliga problemet med högskattepolitiken är att det låser in människor i sina arbeten, gör dem ekonomiskt beroende av det offentliga, och kringskär deras frihet och självbestämmande. Lägre skatter på arbete är bra oavsett om folk väljer att jobba mer eller mindre. Kanske tycker en del att de har så att det räcker, och skulle leva rikare liv om de hade mer fritid att tillbringa med sin familj och sina vänner.

Det är bra om Hans Dahlgren lyckas peka ut en riktning bort från högskattesamhället för Socialdemokraterna. Även om det sker med kollektivistiska argument. Det är däremot sorgligt att en borgerlig regering tycks dela den statscentrerade grundsynen.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Intressant maktgranskning

Partiledardebatten i Riksdagen för någon vecka sedan verkar mest bestått av  den typ av förutsebart munhuggande som vi vant oss vid. Trist men inte överraskande. Intressant är däremot Makthavare.se:s grepp att låta ett antal sakkunniga, och politiskt bevandrade, personer direkt kommentera och granska vad partiledarna faktiskt säger. Jag har länge önskat att debatterna i tv skulle ha ett antal experter som kunnat pressa fram resonerande och verklighetsbaserade svar från politikerna, och i avsaknad av det är det här ett steg i rätt riktning. I panelen ingår bland annat nationalekonomerna Andreas Bergh och Ann-Sofi Kolm, och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Jag tycker att konceptet fungerar ganska bra, även om det kunde varit bättre genomfört. Det är litet för mycket refererande av vad som sägs, vilket distraherar från analyserna av resonemangen. Presentationen är också litet rörig — det är ansträngande att läsa. Men trots dessa brister är det rätt givande läsning. Särskilt kommentarerna från Kolm och Bergh är väldigt bra, och plockar sakligt isär påståenden från talarstolen.

Jag hoppas att vi får se mer av denna typ av granskning framöver. Det bästa vore om den kunde spridas även till de traditionella medierna, och allra särskilt om granskarna gavs tillfälle att utmana politikerna direkt, och förmå dem att förklara vad de menar. Förmodligen kommer vi att röra oss ditåt, men det lär gå långsamt.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Something Moving In Iran

I am not sure what’s going on in Iran. The mainstream media is not much help. Through Andrew Sullivan’s inspired blogging we get a peek inside, with twittered messages, and pictures put up online for the world to see. Something is moving. Whether it’s enough to cause substantial improvement for the oppressed citizens of the Islamic Republic, I have no idea. The optimist in me can not but see it as a sign that the Mullah rule is built on sand. At the same time, government forces appear to be beating down hard on the protesters. If they strike hard enough, perhaps they can clutch on to power for quite a while yet.

Megan McArdle comments on the (lack of) news coverage.

Eventually we shall see what will come out of this.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,
Technorati Tags: ,

Blandade länkar

  • Andreas Bergh bjuder på en roande historielektion, appropå reclaimandet av Västra Hamnen.
  • Mattias Svensson om att den franska författningsdomstolen underkänt den franska lag som innebar att fildelare skulle kunna stängas av från internet. Dessutom med argumentet att tillgång till internet är en grundläggande mänsklig rättighet. Så länge de med detta inte menar att staten måste se till att alla ges en internetuppkoppling är det värt att glädjas åt.
  • Johan Ingerö om avgående forskningsministern Lars Leijonborg. Något charmtroll var han inte, men hans avtryck på Folkpartiet och svensk politisk debatt kommer att bestå ett tag framöver.

—-

Andra intressanta bloggar om:

Reinfeldt om valresultatet

Reporter: 18,8 procent. Det blev inget succéval för Moderaterna.

Reinfeldt: (resignerat leende) Nej, det blev det inte. Delvis beror det på Folkpartiets lysande slutspurt, men visst hade vi kunnat göra bättre ifrån oss.

Reporter: Är du besviken?

Reinfeldt: (alltjämt resignerad) Absolut. Det vore dumt att hävda motsatsen. Samtidigt är det en sporre för oss inför nästa års val. Nu ska vi utvärdera det här med sikte på att bli bättre i riksdagsvalet.

Reporter: Ungdomsväljarna svek både er och Socialdemokraterna. Samtidigt
har Piratpartiet fått över sju procent. Vad signalerar detta?

Reinfeldt: (öka intensiteten något) Först och främst vill jag gratulera Piratpartiet och välkomna dem till den politiska verkligheten. Det ska bli spännande att se hur de agerar i Bryssel. Men för att besvara din fråga så är det klart att det gångna årets
debatt om FRA, IPRED och annat skapat en viss klyfta mellan oss och ungdomarna
som växt upp med Internet och ser det som en del av vardagsrummet snarare än som ett redskap. Den klyftan måste vi nu arbeta med att överbrygga.

Reporter: Betyder det att vi kan vänta oss en omsvängning i Moderaternas politik?

Reinfeldt: (nu på offensiven) Nej, vi har saklig grund för vår politik och det tänker vi ha i framtiden också. Men vi måste bli bättre på att se och förstå dem som oroas över vad de upplever som ett framväxande kontrollsamhälle. Där har vi misslyckats. Vi har varit för upptagna med själva regerandet och har kanske rentav framstått som arroganta. Där måste vi skärpa oss, helt enkelt. Vi behöver inte bli överens med piraterna om precis allting, men vi måste åtminstone kunna övertyga dem om att vi faktiskt inte är ute efter att bygga upp någon slags polisstat. Det är ett enormt misslyckande för oss att någon faktiskt kan tro något sådant.

Som ni förstår är ovanstående intervju påhittad. Det är Johan Ingerö som önskar att Reinfeldt svarat så, istället för att utmåla sig som valets vinnare när det är uppenbart att Moderaterna inte kan vara nöjda med resultatet. Samma sak gäller förstås i än högre grad Socialdemokraterna. (Socialdemokraten Erik Laakso resonerar klokt.)

Valet som helhet var ett bakslag för de stora partierna, och istället en framgång för Folkpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet. Medierna försöker få det till att det var en framgång för de EU-entusiastiska — en slutsats som ter sig något märklig. Folkpartiet, den av vinnarna som uttryckligen är EU-älskare, nådde sin framgång tack vare Marit Paulsens ärliga och förnuftiga utstrålning, snarare än på grund av sin omfamning av allt från Bryssel. Det är åtminstone min syn på det. Miljöpartiet och Piratpartiet har båda profilerat sig starkt i sina egna frågor, och entusiasmerat många yngre.

Överlag är jag tillfreds med valresultatet. Min kandidat, Christofer Fjellner, tar sannolikt ett av moderaternas fyra mandat. Samtidigt har kristdemokraternas förbudsiver inte lockat särskilt många, likaså med centerns profillöshet. Socialdemokraternas smutskastande kampanj tycks ha fått de flesta sympatisörerna att stanna hemma, och Vänsterpartiet fortsätter att gå dåligt. Att piraterna fick ett mandat känns ganska bra, även om jag inte nödvändigtvis sympatiserar med dem — det är en god signal till de etablerade att de inte kan slå sig till ro.

Sett till hela Europa har valet framför allt varit en framgång för högerpartierna, och en motgång för socialisterna. Jag tolkar det som att många ogillat den ekonomiska populism som vänstern stått för under den pågående krisen, även om helt orelaterade inrikespolitiska spörsmål säkerligen spelat stor roll. Ett gott exempel på det är väl Gordon Browns skandaltyngda labourparti.

Det är dock värt att minnas att den konservativa gruppen i EU-parlamentet var störst även innan valet. Det förhindrade inte en strid ström av frihetsminskande regleringar …

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,