johaneriksson.se

Politiska debatter innehåller ofta hårda ord. Det har jag inga problem med. Men att, som Marita Ulvskog, likställa att lettländare bestämmer sig för att ta ett bygguppdrag i Sverige med slavhandel är litet obehagligt. I Ulvskogs värld begår ett byggföretag som anställer en sådan lettländare, till en lön båda parter är överrens om, en omoralisk handling av samma dignitet som den som köper och säljer ofria människor; människor som saknar rätt att själva besluta om sina liv, sina arbeten och sina kroppar. Det är en djupt människoföraktande syn. Att däremot ha en mer protektionistisk syn på utstationeringsdirektivet är givetvis helt ok, men det är skillnad på argument och argument.

Även i övrigt var SVT:s slutdebatt en ganska ledsam historia, till stor del beroende på SVT själva. Programledaren klarade inte av att hindra politikerna från att tala i munnen på varandra, vilket gjorde det omöjligt för någon att föra logiska resonemang. Därtill var formatet det kortfattade och smått hysteriska som blivit standard på senare tid. Många frågor skulle avhandlas, och stor ansträngning gjordes för att hålla svaren under 20 sekunder — väl anpassat för fördummande slagord och simpla slogans, men alldeles för kort för att utveckla och förklara ståndpunkter i komplicerade frågor. Mest lidande blev förstås tittare som hoppats lära sig något om hur kandidaterna resonerar.

Ett par saker var dock positiva. Ella Bohlin (kd) var överraskande bra. Tyvärr består hennes valplatform primärt av att hindra svenskar från att köpa trivsamma drycker från utlänningar. Bäst var Marit Paulsen. Hennes uppriktighet — exempelvis var hon den enda som våga säga att en enskild EU-parlamentariker inte har särskilt stor inverkan på jobbsituationen — vann säkerligen en del poäng.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, eu-valet