johaneriksson.se

Reporter: 18,8 procent. Det blev inget succéval för Moderaterna.

Reinfeldt: (resignerat leende) Nej, det blev det inte. Delvis beror det på Folkpartiets lysande slutspurt, men visst hade vi kunnat göra bättre ifrån oss.

Reporter: Är du besviken?

Reinfeldt: (alltjämt resignerad) Absolut. Det vore dumt att hävda motsatsen. Samtidigt är det en sporre för oss inför nästa års val. Nu ska vi utvärdera det här med sikte på att bli bättre i riksdagsvalet.

Reporter: Ungdomsväljarna svek både er och Socialdemokraterna. Samtidigt
har Piratpartiet fått över sju procent. Vad signalerar detta?

Reinfeldt: (öka intensiteten något) Först och främst vill jag gratulera Piratpartiet och välkomna dem till den politiska verkligheten. Det ska bli spännande att se hur de agerar i Bryssel. Men för att besvara din fråga så är det klart att det gångna årets
debatt om FRA, IPRED och annat skapat en viss klyfta mellan oss och ungdomarna
som växt upp med Internet och ser det som en del av vardagsrummet snarare än som ett redskap. Den klyftan måste vi nu arbeta med att överbrygga.

Reporter: Betyder det att vi kan vänta oss en omsvängning i Moderaternas politik?

Reinfeldt: (nu på offensiven) Nej, vi har saklig grund för vår politik och det tänker vi ha i framtiden också. Men vi måste bli bättre på att se och förstå dem som oroas över vad de upplever som ett framväxande kontrollsamhälle. Där har vi misslyckats. Vi har varit för upptagna med själva regerandet och har kanske rentav framstått som arroganta. Där måste vi skärpa oss, helt enkelt. Vi behöver inte bli överens med piraterna om precis allting, men vi måste åtminstone kunna övertyga dem om att vi faktiskt inte är ute efter att bygga upp någon slags polisstat. Det är ett enormt misslyckande för oss att någon faktiskt kan tro något sådant.

Som ni förstår är ovanstående intervju påhittad. Det är Johan Ingerö som önskar att Reinfeldt svarat så, istället för att utmåla sig som valets vinnare när det är uppenbart att Moderaterna inte kan vara nöjda med resultatet. Samma sak gäller förstås i än högre grad Socialdemokraterna. (Socialdemokraten Erik Laakso resonerar klokt.)

Valet som helhet var ett bakslag för de stora partierna, och istället en framgång för Folkpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet. Medierna försöker få det till att det var en framgång för de EU-entusiastiska — en slutsats som ter sig något märklig. Folkpartiet, den av vinnarna som uttryckligen är EU-älskare, nådde sin framgång tack vare Marit Paulsens ärliga och förnuftiga utstrålning, snarare än på grund av sin omfamning av allt från Bryssel. Det är åtminstone min syn på det. Miljöpartiet och Piratpartiet har båda profilerat sig starkt i sina egna frågor, och entusiasmerat många yngre.

Överlag är jag tillfreds med valresultatet. Min kandidat, Christofer Fjellner, tar sannolikt ett av moderaternas fyra mandat. Samtidigt har kristdemokraternas förbudsiver inte lockat särskilt många, likaså med centerns profillöshet. Socialdemokraternas smutskastande kampanj tycks ha fått de flesta sympatisörerna att stanna hemma, och Vänsterpartiet fortsätter att gå dåligt. Att piraterna fick ett mandat känns ganska bra, även om jag inte nödvändigtvis sympatiserar med dem — det är en god signal till de etablerade att de inte kan slå sig till ro.

Sett till hela Europa har valet framför allt varit en framgång för högerpartierna, och en motgång för socialisterna. Jag tolkar det som att många ogillat den ekonomiska populism som vänstern stått för under den pågående krisen, även om helt orelaterade inrikespolitiska spörsmål säkerligen spelat stor roll. Ett gott exempel på det är väl Gordon Browns skandaltyngda labourparti.

Det är dock värt att minnas att den konservativa gruppen i EU-parlamentet var störst även innan valet. Det förhindrade inte en strid ström av frihetsminskande regleringar …

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, valanalys