Lästips: Intervju med Tyler Cowen

Tyler Cowen, professor i nationalekonomi vid George Mason University och ivrig bloggare på Marginal Revolution, har nyligen varit här i Stockholm. Magasinet Neo passade på att intervjua honom, och resultatet finns att läsa på deras blogg. Det finns en hel del matnyttigt även om formatet är ganska kortfattat. Väl värt att läsa dock.

En kort kommentar är att jag överlag delar Cowens uppfattning att Sverige är ett relativt fritt land trots vårt höga skattetryck. Det är något som många liberaler (säkerligen jag själv inkluderad) inte är tillräckligt bra på att uppfatta och erkänna, med resultatet att vår beskrivning av verkligheten blir rätt främmande för många. Det innebär inte att vi ska strunta i att det allmänna plöjer ned mängder med pengar i alla möjliga tveksamma projekt, utan snarare att det är viktigt att behålla perspektivet.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Perspektiv på fackligt medlemskap

Facken fortsätter att tappa medlemmar. För några dagar sedan gjorde Per Gudmundson följande reflektion på Svenska Dagbladets ledarsida:

Jobbskatteavdraget har gjort att ett vårdbiträde har fått en dryg tusenlapp mer kvar i plånboken – per månad.

Det räcker till dubbla medlemskap i facket, om nu någon är så angelägen. Och till att betala hela familjens medlemskap i SAP, SSU och Unga Örnar, dessutom.

Två reflektioner tvingar sig på.

  • Det är sant att folk fått en mer än tillräcklig kompensation för att täcka den högre kostnaden för att vara med i facket. Trots det har relativpriset på medlemskap gått upp, i och med att “subventioneringen” tagits bort. Totalt sätt är det rimligtvis en förbättring — folk kan nu göra sina prioriteringar utan att staten styr dem i lika hög grad som tidigare. Fackens slutsats borde vara att de behöver förnya sig och erbjuda en bättre tjänst.
  • Regeringen behöver bli bättre på att sälja in jobbskatteavdraget. En extra tusenlapp skapar ett betydande ekonomiskt utrymme för många som tidigare levde utan marginaler. Det är en stor frihetsvinst att slippa förlita sig på att omständigheterna inte gör att man berövas sitt relativa oberoende. Trots det saknas detta mikroekonomiska perspektiv när alliansen ska stoltsera med sina bedrifter. Litet märkligt är det.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, facket, frihet

Recommended Reading

Michael Strong has written an excellent defence of free market entrepreneurship and common decency in political (and intellectual) debates.

Our instincts to support those in our tribal coalition, and punish those outside of it, are just as primitive as are our predilection to eat too much fat and sugar, or the male appetite for female visual stimuli. But today we do not believe it is honorable to over-indulge in fat and sugar, nor for men to ogle women, nor for whites to lynch blacks. How can those who stand for “The Audacity of Hope” believe that they are being honorable when describe Mackey as “hateful and selfish”?

A lot would be gained if policy debates were held using proper arguments related to the issue at hand, rather than ad hominem attacks aimed at the inner motivations of the opponent. It is perhaps a natural urge to lash out at people who fundamentally disagree with your values, but it is an urge we should try to restrain — not because there are no people with bad motivations, but because those motivations are not relevant to the value of any particular policy. We will never avoid such irrelevant attacks entirely, of course — certainly I fail to do so every now and then — but it is an ambition worth striving for.

The entire article can be read here, in The Huffington Post surprisingly.

—-

HT: Don Boudreaux
Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Jobben

Vänstern, anförda av Mona Sahlin, har föga överraskande inte några seriösa svar på hur fler människor ska kunna finna jobb att försörja sig på. Det är inte så överraskande. Konkreta idéer och genomtänkta förslag lyser med sin frånvaro, och istället får vi ytlig radhusradikalism som inte bara i sig är tramsig, utan därtill taktiskt dålig. Möjligen kan man driva frågan om att kvotera bolagsstyrelser (och därmed göra ett kraftigt avsteg från kopplingen mellan ägande och ansvar) när det råder högkonjunktur; i dagsläget lär det enbart skrämma bort folk.

Men inte heller de borgerliga är särskilt imponerande. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill alla “satsa på kommunerna”, dvs skänka skattepengar till dem som visat sig mest odugliga på att spendera dem väl. Det kommer knappast att rädda välfärden (men däremot kanske någon prestigeladdad satsning på en ny idrottsarena), och dessutom belönar det dem som missköter sig och döljer deras misslyckanden för väljarna. Det är svårt att se hur det ska leda till jobb.

Centerpartiet är de enda som tycks föreslå någonting vettigt, nämligen sänkta arbetsgivaravgifter. På kort sikt borde det vara den åtgärd som kan ge bäst resultat. Problemet i dagsläget ligger trots allt på efterfrågesidan, och minskade kostnader skulle spela en betydande roll. På längre sikt vore strukturella förändringar på arbetsmarknaden välkomna, men det är inte realistiskt att vänta sig sådana i nuläget. Med den politiska verkligheten i huvudet är centerns förslag bra. Jag väntar mig inte att det dyker upp i Borgs nästa budget.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

I Want Your Clunk!

Also relevant to the cash for clunkers discussion is this old piece, by Frederic Bastiat.

A question to ponder: are programs such as these more popular with old people than young? The reasoning would be that older people are less likely to have to pay their full share of the costs of the programs, while they would get all the benefits (assuming that the programs are financed by larger budget deficits rather than immediate increases in taxes or immediate cuts in other programs). In his book The Myth of the Rational Voter, Bryan Caplan suggests that the claim that voters decide who to vote for based on their (economic) self-interest is generally false. I haven’t looked into this myself, but it seems like the current surge of deficit spending should provide a good opportunity to study it.

—-

HT: Sweetie
Andra intressanta bloggar om: ,
Technorati Tags: ,

Dagens citat: politikens lekstuga

Från den hälsosamma ekonomisten:

När 75 procent av medborgarna är emot och 75 procent av politikerna är för tycker jag det är läge att fråga sig varför. Hur kommer det sig att medborgarna vill ha mindre EU och att politikerna vill ha mer EU? Själv tror jag att förklaringen är ganska enkel. Politikerna vill göra kul saker på EU-nivå, medan medborgarna gärna ser att de låter bli.

I vanliga fall hålls impopulär politik i schack genom hotet att väljarna ska fly över till en politisk motståndare. Det begränsar vettlösheten och maktfullkomligheten en hel del. I en del frågor saknas dock denna spärr, och centraliseringen av makt till Bryssel är en av dessa. Skälet är förstås att det inte finns någonstans för väljarna att ta vägen. En del partier ger förvisso läpparnas bekännelse och uttrycker sin EU-skepsis, men när det väl kommer till kritan handlar det oftast om att de vill att EU ska göra saker annorlunda — inte att EU ska hålla sig borta från vissa områden. Lockelsen att få “göra något gott” för hela Europa, något man kanske kan bli ihågkommen för, är för stor.

Det är svårt att se någon riktigt bra lösning på problemet. Det skulle givetvis hjälpa om tidningarna rapporterade både mer och bättre om EU-politiken. Idag är det oftast tyst, och det som väl finns att läsa lider av att det håller sig till något av två perspektiv, båda fördummande och ointressanta. Antingen handlar det om det gamla för-eller-emot-EU-perspektivet, eller så är frågan om det skänker Sverige som land extra prestige. Konsekvenserna för oss som faktiskt bor och lever i unionen lämnas oftast åt sidan.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, demokrati

Länktips: företagsamhet, fattigdom och en intressant politiker

Semestern är över, men den politiska sommarstiltjen lever mestadels vidare trots att en borgerlig partiledare vill ösa pengar över oansvariga kommuner och SSU håller kongress. Vädret är dock trivsamt, och samhällsdebatten känns litet för småttig för att riktigt engagera. En del läsvärt skrivs det däremot på landets bloggar.

  • Dick Erixon refererar finansmannen Anders Walls sommarprogram på ett rätt inspirerande sätt. Det är en historia om drivet entreprenörskap och förmågan att lära av sina misstag som livar upp. Blir nog till att lyssna till själva programmet på pendeln imorgon.
  • Johan Ingerö sågar Expressens något imbecilla fattigdomsreportage i sedvanligt slagkraftig stil. Den ohederliga relativismen regerar onekligen i våra medier. Som Ingerö påpekar finns det riktiga problem som förtjänar att tas på allvar, men det tycks inte alls vara kvällstidningens ambition. Läs för övrigt gärna en del av kommentarerna.
  • Mathias Sundins blogg. Jag har tidigare ofta hänvisat till Sundin när det gäller amerikansk politik, som han är oerhört insatt i. Nu har han inlett sin kampanj för att ta sig till Riksdagen, och folkpartisten Sundin är ingen vanlig svensk partigängare. Han har ett stort individuellt engagemang, och tar tal om att stå nära sina väljare på allvar. Just nu är han ute och knackar dörrar i Norrköpingstrakten — målet är 10 000. Jag hoppas att det lyckas. Riksdagen behöver en dos självständigt tänkande.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,