johaneriksson.se

Facken fortsätter att tappa medlemmar. För några dagar sedan gjorde Per Gudmundson följande reflektion på Svenska Dagbladets ledarsida:

Jobbskatteavdraget har gjort att ett vårdbiträde har fått en dryg tusenlapp mer kvar i plånboken – per månad.

Det räcker till dubbla medlemskap i facket, om nu någon är så angelägen. Och till att betala hela familjens medlemskap i SAP, SSU och Unga Örnar, dessutom.

Två reflektioner tvingar sig på.

• Det är sant att folk fått en mer än tillräcklig kompensation för att täcka den högre kostnaden för att vara med i facket. Trots det har relativpriset på medlemskap gått upp, i och med att “subventioneringen” tagits bort. Totalt sätt är det rimligtvis en förbättring — folk kan nu göra sina prioriteringar utan att staten styr dem i lika hög grad som tidigare. Fackens slutsats borde vara att de behöver förnya sig och erbjuda en bättre tjänst.
• Regeringen behöver bli bättre på att sälja in jobbskatteavdraget. En extra tusenlapp skapar ett betydande ekonomiskt utrymme för många som tidigare levde utan marginaler. Det är en stor frihetsvinst att slippa förlita sig på att omständigheterna inte gör att man berövas sitt relativa oberoende. Trots det saknas detta mikroekonomiska perspektiv när alliansen ska stoltsera med sina bedrifter. Litet märkligt är det.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, facket, frihet