johaneriksson.se

Dick Erixon tar upp ämnet, som ofta förekommit även i den här bloggen:

Är riksdagsledamöter så maktlösa att uppdraget bara handlar om att slaviskt trycka på knappar så som partiledningarna bestämt?

Mitt svar är: ja.

För att riksdagsuppdraget ska bli meningsfullt måste ledamöternas auktoritet stärkas. Jag vill se mer av personval, så att kandidaterna har en egen väljarbas att stå på. Då blir de inte lika utlämnade till partiledningarnas diktat.

Jag instämmer med det mesta Dick Erixon skriver, men jag tycker ändå att det korta svaret är fel. Förvisso finns det starka incitament att vara partitrogen och rösta som man blir tillsagd. Partiledningarna har stor makt över vallistorna — är man obekväm är risken stor att man blir bestraffad. En position långt ned på listan, och vips har man förlorat sin plats i Riksdagen vid nästa val. Ändå är det en människa som sitter bakom knapparna, och den slutliga makten att avgöra hur rösten ska falla ligger hos henne. Det finns, ytterst, inget som hindrar en ledamot från att rösta efter sin övertygelse annat än ledamotens egen feghet.

Med detta i åtanke, hur kommer det sig att vi inte oftare ser någon agera på detta självständiga och mer respektabla vis? Varför har vi inte modigare ledamöter? Här spelar givetvis den av Dick Erixon uppmärksammade bristen på personval in. Partiledningarna vet vilket besvär bångstyriga ledamöter kan ställa till med, och ser från början till att hålla dem långt ned på listorna. Givet att det är svårt för väljarna att påverka vilka personer som ska sitta i Riksdagen är det inte många fritänkare som tar sig in. Sorgligt, men förmodligen sant.

Det fråntar inte de partigängare som faktiskt sitter på makten ansvaret för sina beslut.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, valsystem, ansvar, makt