Recently Read

The Year of Living Biblically by A.J. Jacobs. It’s a warm and friendly book, with some good observations and insights. While perhaps slightly on the long side, it remains interesting throughout. Here is the Wikipedia article. Here is the Amazon page, with plenty of reviews. The average rating of 4+ is a tad higher than I’d give it, but I did enjoy reading it. Here is a TED Talk where Jacobs talks about his experience.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Bloggtips: Juridikbloggen

Ett tips så här på söndagskvällen: Juridikbloggen. Bakom den ligger ett antal personer med juridiskt kunnande, och ambitionen är att kommentera samhällsdebatten och bidra med den juridiska kunskap som ofta saknas men som behövs för att riktigt kunna sätta sig in i frågorna. Det är läsvärt och lärorikt, och ett behövligt perspektiv.

Exempelvis rekommenderas Nicklas Lundblads inlägg i “Google books”-debatten och Mårten Schultz om civil olydnad.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,

Dagens citat: Arbetskraftsinvandring

Vad LO:s ordförande sade var att en arbetslös svensk målare förlorar på att en Kosovoalban kommer hit och bakar pizzor.

Det är den alltid slagkraftige Johan Ingerö som ligger bakom det.

Invandringsfrågan har många aspekter, och är onekligen inte oproblematisk. Men argumenten som går ut på att “de tar våra jobb”, eller “varför ska vi ta hit folk när det finns svenskar som är arbetslösa” är i ärlighetens namn inte särskilt seriösa.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Green jobs

Proponents of the carbon tax, cap-and-trade schemes, or other CO2-reducing policies sometimes argue that not only would such policies be good for the environment, they would also create new jobs. I have never found that line of reasoning particularly persuasive. After all, those jobs would be subsidized by money taken out of other industries, where jobs would be lost. Tyler Cowen provides a more obvious and intuitive counter-argument: work is a cost.

But if it takes more jobs to produce “green energy,” that is a net cost to the economy, not a benefit.

He then goes on to the misalignment of resources, similar to the argument behind my skepticism.

We’re dealing now with something beyond the Keynesian short run and so those extra jobs are a drain of resources from elsewhere.  If you wish, sub out the word “energy” and sub in the word “agriculture” and then reevaluate the sentence from the vantage point of 1900.  Would it truly create net jobs — much less good jobs — to trash tractors and industrial fertilizer?  The ideal situation would be a technology where very few jobs were required to create and distribute the nation’s energy supply.  Remember Bastiat’s candlemakers’ petition against the sun?  It’s turning out to be a better hypothetical example than Bastiat himself ever realized.

There are a couple of points “green jobs”-believers could make. Perhaps most sensibly, the Pigouvians among them could argue that resources are currently misaligned (away from the green sector) because of the negative externalities of CO2 emissions. An optimal Pigouvian tax would correct this. In theory, this is correct. In reality it seems difficult to figure out what the correct tax level would be; there is no easy way of knowing how much people would be willing to pay to lower emissions by a certain amount. It is also a bit unclear which people we should consider. Surely, the currently unborn ought to have some say, given that they are the ones that will face most of the consequences? Also, we have little knowledge of future technology. Still, it is not unreasonable to assume that the optimal tax level is higher than zero, so a moderate carbon tax is likely to be a good policy — especially if other, more clearly misaligning, taxes are lowered instead.

They might also argue that despite the net loss, these green jobs are more valuable. That may or may not be so, but it is ultimately beside the point.

All things considered, I remain skeptical towards this line of reasoning. That does not mean that any of these policies are necessarily bad, although good legislation in theory very seldom gets turned into good policy in the real world. And it is in the real world we will have to live with the policies that become adopted.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,
Technorati Tags: , ,

Kloka ord om den politiska diskussionen

Peter Santesson-Wilson skriver klokt om den politiska diskussionen:

Det är svårt att prata politik om man inte håller på normala umgängesregler. I en ledare i Svenska Dagbladet berör Johan Wennström en käpphäst som jag själv ridit på tidigare. Politisk debatt måste föras över åsiktsgränser om det alls ska vara fråga om riktig debatt och inte blott umgänge genom ömsesidig bekräftelse. Ska det vara möjligt att höra varandras röster över ravinen krävs att man intar ett särskilt slags respektfull attityd till sina meningsmotståndare.

Wennström talar om att man bör vara artig, och det är ju alltid trevligt. Men det tonläget är en bieffekt av, snarare än själva kärnan i den attityd som krävs. Den attityd som verkligen krävs, och som beskrivits vackrast av Michael Polanyi i skriften Science, Faith, and Society, är tron att även ens antagonister är ute efter att hitta sanningen.

Santesson-Wilson är orolig över att diskussionen spårat ur, och funderar dessutom på hur man bemöter människor med en annan politisk hållning som inte själva har ambitionen som uttrycks ovan. Läsvärt rakt igenom.

Även jag saknar ett mer intelligent, sanningssökande, politiskt samtal om konkreta frågor, men utan att ta hänsyn till partipolitiken med allt den för med sig. Man kan inte vänta sig något sådant av de politiska partierna — deras mål är att vinna val, och det målet styr deras metoder; sanningssökande står knappast högt på agendan. Den av socialdemokraterna ledda oppositionen är ett tydligt exempel på det, men det vore oärligt att påstå att det finns någon koppling mellan partipolitisk tillhörighet och tramsig debattstil.

Viktigare är att samhällsdebatten utanför valpolitiken klarar av att hålla en respektfull ton, och handlar mer om sakfrågorna i sig själva, än om lättviktiga slogans. Därmed inte sagt att underhållande skärpa i kritiken mot “motståndarens” argument behöver hållas borta. Så länge de inte kommer ivägen för den egentliga diskussionen, och själva blir poängen med inläggen, är de tvärtom välkomna, eftersom de håller gravallvaret på visst avstånd.

Självfallet finns det mycket av detta för mig själv att ta till mig. Förhoppningsvis lyckas jag åtminstone ibland.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,

Econ Nobel Prize Winners: An Overview

Elinor Ostrom and Oliver Williamson have been awarded the Nobel Prize in economics. I am unfamiliar with their work, but Alex Tabarrok provides good overviews on both of them (Ostrom, Williamson). Makes me want to learn more about their work. Tabarrok deems them to be excellent choices.

Update: Last year’s winner, Paul Krugman, adds some comment. As does Steven Levitt, although Don Boudreaux takes issue with his view on Ostrom. Obviously there are many more comments around the web.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Don’t Do Drugs

Those Norwegians. I have been pondering their latest decision throughout the day, and I think I might have figured it out. They are trying to warn you that drug use can have rather dramatic effects on your decision-making ability …

But, as always, the Nobel Foundation can give their prizes to whomever they wish; their choices, however, do affect the prizes’ prestige. Overall, I must say that this year’s pick does provide some amusement.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,
Technorati Tags: , , ,

Mer om vänsterns skatter

Signaturen August Palm skriver följande i en kommentar till min förra bloggpost i ämnet:

De som kommer gynnas är pensionärer och de som kommer att missgynnas är höginkomsttagarna och dit hör troligen du själv.
Den vanlige inkomstagaren kommer inte att märka av något nämvärd försämring.

De påståenden han framför — implicita såväl som explicita — är såpass vanliga att de kan vara värda en alldeles egen bloggpost.

Det oväsentliga först: min inkomst. Den är givetvis ointressant för sakfrågan, och saknar betydelse för  hur människor med olika inkomster påverkas av höjda skattesatser och avsaknad av jobbavdrag. Insinuationen är förstås att jag är höginkomsttagare, och därmed struntar i alla som inte är det. Men även om det skulle vara så, har det ingen inverkan på sakfrågan.

Ett annat, från vänsterhåll, ofta förekommande påstående — oftast implicit — är att en skattesäkning per automatik är omoralisk om den gynnar höginkomsttagare. Det är en långt ifrån självklar uppfattning, som jag inte delar. Givetvis kan reformer som gynnar höginkomsttagare vara omoraliska, men det måste avgöras från fall till fall. Statens primära uppgift bör inte vara inkomstutjämning av en rad skäl, som dock förtjänar sina egna bloggposter.

Kommentatorn antyder även att det primärt är höginkomsttagare som gynnas av nästa steg i jobbavdraget, eller av jobbavdraget som helhet. Stämmer det? Jobbskatteavdrag.se låter oss titta på avdragets påverkan på skatten vid olika lönenivåer. Låt oss prova med två personer, båda födda 1970, den ena med en inkomst på 16 500 kr, den andra på 55 000 kr. Båda bor i en kommun med genomsnittlig kommunalskatt.

För låginkomsttagaren ser det ut så här:

2006 2009 2010
Skatt (kr/mån) 4635 3560 3399
Pengar över sedan 2006 (kr/mån) 1075 1236

Och för höginkomsttagaren:

2006 2009 2010
Skatt (kr/mån) 23678 20777 20452
Pengar över sedan 2006 (kr/mån) 2901 3226

Vem gynnas mest? Det beror förstås på hur man räknar. Det är uppenbart att höginkomsttagaren får ett större tillskott till plånboken. Det är (nästan) lika uppenbart att skattesänkningen är procentuellt större för låginkomsttagaren.

Båda dessa sätt att räknar missar målet något. En person som tjänar 16 500 kr/mån lever antagligen med relativt små marginaler. En oförutsedd utgift kan ställa till rejäla besvär, och den vetskapen kan vara rätt påfrestande. Med det utgångsläget är ett tillskott på 1236 kronor varje månad rätt betydelsefullt. Att bli av med dem skulle sänka välmåendet ganska mycket.

För någon som tjänar 55 000 kronor i månaden är en förlust på 3226 kronor fortfarande kännbar, men inte alls på samma sätt. Pengar har, liksom nästan allt annat här i livet, avtagande marginalnytta. Det perspektivet tappas ofta bort. Det är inte det enda som ska tas hänsyn till när skatterna förändras, men det är värt att hålla minnet.

Är nästa steg i jobbskatteavdraget därmed rätt politik? Nja. Det är förvisso bra att folk får behålla mer av de pengar de tjänat ihop, särskilt givet de höga skattenivåer som fortfarande råder. Men med det ekonomiska läget vi har, misstänker jag att budgetutrymmet hade nyttjats bättre genom att istället sänka arbetsgivaravgifterna med motsvarande mängd.

Till sist: jag räknas rimligen som medelinkomsttagare. Om någon nu vill haka upp sig på det.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Vänsterns skatter

Om alliansen förlorar valet 2010, kan vi vänta oss en ny regeringskoalition där miljöpartister och vänsterpartister leds av Mona Sahlin. Exakt hur en sådan konstellation skulle forma sin politik går inte att säga i förväg, men en del saker kan vi vara rätt säkra på. En av dem är att skatterna kommer att höjas.

Andreas Krohn har räknat litet på saken. Notera att skattehöjningen är utslagen på alla svenskar — det innebär att en vanlig inkomsttagare kan vänta sig en betydligt högre inbetalning till Skatteverket än vad tabellen ger sken av.

Parti Höjning (Mkr) Din nota
mp 17 000 1 889 kr
s 20 000 2 222 kr
v 55 000 6 111 kr
Snitt 30 667 3 407 kr

En kommentator till artikeln påpekar dessutom, fullt korrekt, att även kommunal- och landstingsskatter lär höjas vid en rödgrön framgång.

Det är ju egentligen ingenting överraskande med detta, och måhända anser någon att det som helhet vore bra för landet om det offentliga spenderade ytterligare litet av våra pengar. Jag är skeptisk. Jag tror dessutom att tillräckligt många delar min skepsis för att det ska vara en bra strategi för de borgerliga att göra denna skatteskillnad tydlig i debatten, och därigenom tvinga de rödgröna att precisera vilka utgifter som motiverar den.

För övrigt utgör oppositionen, mycket tack vare sin vilja att ösa pengar över allt som medierna finner bekymmersamt, ett bättre argument för alliansen än alliansen i sig själv.

—-

HT: Johan Ingerö
Andra intressanta bloggar om: , , ,

The Irish Fall In Line

As you are probably aware, the Irish made our EU masters delighted by reversing their earlier rejection of the Lisbon Treaty by a rather large margin. With the French and Dutch voters swept aside, the path towards the treaty passing looks clear. If you have followed this blog for a while, it should come as no surprise that I find this unfortunate. It is no disaster by any means, but it does open up new venues for political interference and populism driven regulation of both business and more personal affairs.

The weak role of democratic influence in the EU system (in the sense that it is difficult for voters to get rid of those people in power they feel do a poor job) might have been more acceptable when the project was mostly an inter-governmental concern. Now, when the Union is more of a state, it is a troubling issue.

Swedish magazine Neo’s blog, reminds me of this interview with the vice president of the European Commission, Margot Wallström:

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, irland
Technorati tags: politics, eu, ireland