johaneriksson.se

November/December-numret av Magasinet Neo trillade nyss in igenom brevinkastet. Förutom att vara årets sista, är det dessutom grundaren Sofia Nerbrands final vid rodret. Det har varit en kul resa. Starten var möjligen litet trevande — litet för glassigt, och litet för mycket pop-liberalism för min smak — men det har verkligen tagit sig. Artiklarna har blivit allt bättre, och är nu riktigt läsvärda — den genomsyrande optimismen har alltid varit uppiggande och magasinet har, med den som grund, bidragit med ett välbehövligt perspektiv.

Mitt första intryck av det aktuella numret är, efter en snabb genombläddring, att Sofia avslutar på topp. Knappast viktigast, men ändå värt att säga: framsidan är riktigt läcker. Mer substansiellt: numret är packat med intressant innehåll (innehållsförteckning här). Förutom optimistiska framtidsvisioner från, bland annat, Tyler Cowen, Virginia Postrel, och Steven Pinker finns dessutom exempelvis Per Gudmundsons artikel om hustrun till en svensk al-Qaida-martyr.

Det ska bli intressant att se vart magasinet tar vägen under Paula Neudings ledning. För egen del skulle jag vilja se fler djuplodande bok- och kanske filmartiklar, och ett något vidgat spektrum för en levande inomborgerlig debatt. Annars är det bara att fortsätta längs utstakat spår.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, kultur, magasinet neo