johaneriksson.se

Sveriges försvarsdoktrin har, sedan en tid tillbaka, inte syftat mot neutralitet utan mot solidaritet med EU-länderna. Förändringen är, i alla fall speglat mot självbilden, rätt dramatisk, men någon vidare debatt har det inte blivit.

Nu har dock en sådan uppstått, åtminstone bland de närmast sörjande. Claes Arvidsson sammanfattar den väl på Svenska Dagbladets ledarblogg, och anmärker på bristen på verklighetsförankring avseende den officiella doktrinen. Sverige har i nuläget inte någon förmåga att leva upp till sina ambitioner.

Det är en viktig debatt som lätt förs åt sidan när akuta hot saknas. Försvarsförmåga är dock något som tar tid att bygga upp, och hot av olika slag flyter även idag omkring och kan växa till sig oväntat snabbt, särskilt om man tar solidaritetsförklaringen till EU-länderna — inklusive våra vänner i öst — på allvar.

När ambitionerna och verkligheten inte går ihop bör något ändras. Antingen får man skala upp satsningarna på försvaret, och vara förberedd att fullfölja sina ambitioner, eller så får man skala ned på de senare. Dagens självbedrägeri är inte seriöst.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, försvaret