Förintelsens minnesdag

Igår var det Förintelsens minnesdag. Cornelia Edwardsson fångar det oerhörda i det enskilda.

Du som går den sista vägen mot gaskamrarna med Din lille son vid handen. Han håller en stor röd boll tryckt mot bröstet, men tappar greppet och bollen rullar ner i diket. En vakt, en vanlig tysk soldat, tar upp bollen, vänder sig mot pojken, men så kommer han på bättre tankar. Trött och modlös rycker han på axlarna och kastar bollen tillbaka ner i diket. Mycket snart kommer pojken i alla fall inte längre att ha någon användning för sin röda boll.

Men betänk att pojken och hans röda boll är anförtrodda åt vår barmhärtighet. Han lever i vårt minne.

—-

Andra intressanta bloggar om: förintelsen

Vem vann gårdagens debatt?

Dick Erixon sammanfattar diverse webbomröstningar:

I Aftonbladet svarar 59,8 procent av läsarna att Reinfeldt vann, medan 40,2 procent ansåg att Sahlin vann.

64 procent av DN:s läsare svarade att Reinfeldt vann, 31 procent att Sahlin gjorde det.

Av Svenska Dagbladets läsare svarar 73 procent att Reinfeldt vann, 23 procent svarade att Sahlin segrade.

Och i Expressen gav hela 81 procent segern till Reinfeldt, bara 19 procent ansåg att Sahlin vunnit.

Webbfrågor är inga säkra värdemätare, men det är intressant att utfallet blir så lika.

Så svaret måste väl vara att statsminister Fredrik Reinfeldt vann debatten igår.

Jag tror ju snarare att siffrorna säger hur många borgerliga respektive rödgröna sympatisörer som besöker de olika tidningarnas webbplatser. För egen del föredrog jag ju Reinfeldt, men så passar han ju mina ideologiska preferenser bättre än Sahlin.

Det vore intressant att se vem som fick högst betyg av folk som i någon mening tillhör det motsatta lägret. Görs det sådana undersökningar?

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Kvällens debatt: Reinfeldt mot Sahlin

Det bästa som kan sägas om kvällens debatt är att den var rätt kort. Reinfeldt och Sahlin gavs tillfälle att debattera pensioner, skatter och arbetslösheten, och det hela förlöpte väl ungefär som väntat.

Jag avstår från att utvärdera Mona Sahlin. Jag ingår knappast i hennes målgrupp. Hennes intellektuellt innehållslösa argumentation — bland annat fick hon ur sig att de minskade bidragen till icke-arbetande gav dem incitament att tjäna mindre(!) — gör mig mest trött och uppgiven. Kanske slår den an en ton hos folk med en annan utgångspunkt, men jag hade funnit det mer intressant med verkliga argument.

Fredrik Reinfeldt då? Jag tyckte att han skötte sig rätt väl. Statsministern var något mer offensiv än vanligt, och gjorde dessutom en del försök att måla en mer sammanhängande bild av regeringens politik. Trots det kan man knappast säga att det var en inspirerande insats. Reinfeldt i ett nötskal, är väl en lämplig sammanfattning. Det känns ibland fortfarande som att han försöker vara en mindre bufflig variant av Göran Persson.

Jag är inte helt övertygad om värdet av dessa “valdebatter”, eftersom de mest repriserar tidigare versioner av sig själva. Partiledarutfrågningar hade kunnat vara ett vettigt alternativ, om det inte vore för att de brukar bli väldigt ytliga. Tyvärr är journalisterna inte tillräckligt väl pålästa för att få fram djupare resonemang från politikerna. Istället är de allt för intresserade av slogans och korthuggna ja/nej-svar. Det är synd.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

About Comments

I’ve noticed that posting a comment to this blog sometimes leads to an error page. I apologize for that. I believe I’ve fixed the problem (again). It seems like upgrading the blogging software reintroduces the error, but now that I know what causes it I’ll try to stay on top of it. If it shows up again, please let me know.

Free Hearing Versus Free Speech

The U.S. Supreme Court recently struck down a law limiting corporate spending on political advertising. Quite a few people, especially on the left, worry that big business will now take over Washington. While special interest politics is certainly prevalent and has a negative impact on policy today, I doubt the problem will worsen significantly. Also, I do think this type of advertising is included in the fundamental free speech concept. By using a different term — free hearing — Robin Hanson shows why.

Consider also that we call it “free speech,” not “free hearing.”  The usual rationale for “free speech,” which seems persuasive, is that in the long run we as a society learn more via an open competition for the best ideas, where anyone can try to persuade us as best they can, and listeners are free to choose what to hear.  Yet that concept would best be called “free hearing” – a freedom to hear and evaluate any case presented, based on any criteria you like (including cost).  It is not a right to make others listen to you.

“Free hearing” would apply not just to hearing from adult citizens in good standing, but also to hearing from children, convicts, corporations, robots, foreigners, or demons.  We wouldn’t argue if corporations have a right to speak, but rather if we have a right to hear what corporations have to say.

The whole post is very insightful.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Mona Sahlins handväska

Mona Sahlin har en dyr handväska. So what? Jag har något svårt att förstå intresset för detta faktum, än mindre upprördheten. Påverkar hennes väskkostnader framtida statsbudgetar vid rödgrön valseger? Pekar det ut riktningen i näringspolitiken?

Mona Sahlin har i mina ögon många brister — hennes smak för dyra väskor är inte ett av dem. Varför ska en person som tjänar en hel statsministerlön låtsas vara proletär, ens om hon råkar företräda Arbetarpartiet? Det vore bättre om journalisterna ägnade sin tid åt att granska och analysera oppositionens politik, och dess effekter på människor, än deras förmåga att låtsas vara en vanlig Svensson.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Läsvärt om flygsäkerhet

Arnold Kling och Nick Schulz:

The security process needs several things it is lacking. It needs continuous adaptation, with a strong focus on satisfying customers and improving results. It needs to find new and better methods of meeting the demands of customers who value safety as well as speed and efficiency. It needs to function in a dynamic environment, disciplined by rigorous competitive pressure.

[…]

In short, it needs the market.

Hur man ska få till en sådan konkurrens på ett område där öppna processer i sig riskerar att minska effekten är en knepig fråga. Att låta flygbolagen helt ansvara för säkerheten är inte ett politiskt realistiskt förslag, oavsett om det är önskvärt eller ej.

Över huvud taget är det svårt att diskutera bekämpning av terrorism i flygtrafiken, eftersom det är svårt att veta hur väl dagens åtgärder fungerar. Vi vet, av naturliga skäl, inte exakt vad som görs. Vi vet inte heller i vilken utsträckning det förhindrar terrorister att ta sig ombord. Det vi känner till är säkerhetskontrollernas misslyckanden.

Med det i åtanke är jag som bekant ändå rätt skeptisk mot de synliga åtgärderna. Dels tror jag inte att de utgör oöverstigliga hinder, och dels gör de flygresandet rätt besvärligt.

Frågan är också vad som händer om välfungerande åtgärder implementeras. Det går ju att ställa till stor skada på många sätt. De flesta har inget med flygplan att göra.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Brown Wins Massachusetts

The Republican Scott Brown did the unlikely, winning the Massachusetts senate seat that was previously held by Ted Kennedy. That is, frankly, astonishing.

The obvious question is why. It is tempting to draw all sorts of conclusions that fit in with whatever view of the world one holds in advance, but the real answer will likely remain unknown. Perhaps it was an expression of disappointment with President Obama. Perhaps the Democratic contenter, Martha Coakley, was sufficiently unappealing even for left-leaning voters to prefer the Republican. The Democratic Party took the voters for granted, and perhaps the voters didn’t like that and wanted to show that they are free to make up their own minds. Nobody knows. It will be interesting to see what the exit polls reveal, but they will only tell part of the story.

It will also be interesting to see how Democrats in Congress react to the result. Will they distance themselves from Obama and the leadership in the Senate and House? It seems plausible that some will try and move towards the centre. Clearly there are implications for the health care bill, but what they are remains to be seen.

Midterm elections are less than a year away. Those will tell us whether this is the start of a new trend, or just the outcome of circumstances specific to this particular election.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,