Galningar och lästips

Andreas Bergh påpekar att folk som anses galna av sina meningsmotståndare ibland kan ha en hel del vettigt att säga. För att illustrera saken ger han två boktips:

1. Daniel Ankarloo: man få ha överseende med en del, men mycket av det Daniel skriver om är intressant, relevant och inte uppenbart fel. Därmed utmärker han sig kraftigt bland vänsterns samhällsdebattörer. Hans bok Marknadsmyter är definitivt värd att några timmar, och hans kritik av köpkraftsbegreppet är inte så stollig som vissa vill få den till.

2. Fredrik Segerfeldt. Har hört mycket sägas om honom, men sällan att han har fel i sak. Även om hans sammanfattning av vad forskningen faktiskt säger om biståndets effekter är korrekt, var det en tidigare bok som imponerade mest på mig:

Boken som åsyftas är alltså Vatten till salu. Jag tror att den står i min bokhylla, än så länge oläst, men det borde man kanske ändra på. Även Ankarloos bok borde jag titta närmare på.

Jag tilltalas av det perspektiv Bergh framför, och det är viktigt att utsätta sig för ideer från alla håll och kanter. Framför allt är det viktigt att försöka förstå ideerna och argumenten i sig själva, utan att förblindas av att den som framför dem kan ha märkliga uppfattningar om allt möjligt.

—-

Andra intressanta bloggar om: ,

A Libertarian Passover Sermon

I thought this piece was a rather novel take on things.

Pharoah created jobs for us. Moses led us away from those jobs. Even though those jobs helped to complete public infrastructure. Even though they were green jobs, where we used our muscles and our backs instead of fossil fuels.

Moses could have been part of the ruling class in Egypt. He chose freedom instead. Those of us who followed Moses also chose freedom. Freedom brings risks. But we preferred the risks of freedom to the security of bondage.

It’s by Arnold Kling, and there’s a bit more if you go to the original blog post. I suspect it would be beneficial if people with a classical liberal orientation got better at illustrating their views by using both new and old stories.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Vilken är Alliansens riktning?

Den borgerliga alliansen har, på det stora hela, hanterat de tjänstemannaaktiga, dagspolitiska, frågorna någorlunda väl. Betydligt värre står det till med det längre perspektivet, politikens riktning. Hans Bergström har skrivit en ytterst tänkvärd kolumn på det temat, med talande jämförelser med både Danmark och Alliansen själv, innan den vann valet 2006.

Bland annat påtalas Globaliseringsrådets försvinnande.

Valet vanns, men varken statsministern eller finansministern tog sig an Globaliseringsrådet. Dess allvarliga analys av Sveriges sårbarheter och möjligheter ”Bortom Krisen” genomfördes ändå (slutrapporten publicerad som Ds 2009:21), bara för att genast läggas i papperskorgen av just statsministern och finansministern. Avveckling av fastighetsskatten, sänkt inkomstskatt för låginkomsttagare samt nya energiskatter tog över intresset från företagandets villkor.

Nu är det pensionärsskatter och Rut som dominerar agendan. ”Allians för Sverige” gäller inte längre. För det rödgröna alternativet handlar det om återställande av Bidrags-Sverige.

Det här är ett viktigt perspektiv som oftast försvinner i svensk debatt, delvis därför att politikerna inte klarar av att föra en diskussion på en sådan nivå, och delvis för att våra journalister hellre letar efter småskandaler. Det finns helt enkelt inte något forum för ett långsiktigt samtal om vart Sverige är på väg. De ansatser som trots allt görs försvinner snabbt i bruset, och glöms bort.

Dick Erixon kommenterar artikeln här. Johan Ingerö skriver om den svenska journalistikens brister här. Jag kan verkligen rekommendera Bergströms kolumn.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

Vill justitieminister Ask begrava rättsstaten?

Så här säger Beatrice Ask, enligt en artikel i Svenska Dagbladet:

– Det är lite grann att du får skämmas på torget, sade Beatrice Ask på ett seminarium.

På ett seminarium i riksdagen i torsdags om prostitution, sade Beatrice Ask att omgivningen bör få veta om någon är misstänkt för sexköp.

Fel staplas på fel. Till att börja med vill Ask alltså återinföra skamstraff enligt gångna tiders tradition. Det är rätt illa. Dessutom kan man fråga sig varför just sexköpare ska straffas på detta vis, men inte andra brottslingar.

Men betydligt värre är vad som står i slutet av stycket. Där framgår att de som ska straffas är personer som är misstänkta för sexköp, det vill säga personer som inte dömts i domstol. Om det verkligen är Asks syn bör Reinfeldt ge henne sparken. Sverige kan inte ha en justitieminister som inte inser värdet i att människor betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

Vem nyttjar RUT-avdraget?

Andreas Bergh reder ut begreppen i den något fåniga debatten om vilka som använder RUT-avdraget. Några nyckelpunkter:

Som synes gäller följande:

1. Bland höginkomsttagare är RUT-användande betydligt vanligare än bland andra.

2. De flesta som använder RUT är inte höginkomsttagare.

Båda är sanna uppenbart sanna, vilket framgår av cirkeldiagrammet.

Det är således tämligen tokigt att ordna en debatt mellan någon som hävdar 1 och någon som hävdar 2. Det ter sig också underligt att påstå att 1 skulle vara riktigare än 2, eller vice versa.

Läs gärna hela.

Personligen kan jag väl tillägga att själva hög- mot låginkomstagarvinkeln känns rätt tröttsam och något inskränkt. Men jag förstår att den lockar om man vill föra fram ett narrativ där staten subventionerar de rika på de fattigas bekostnad. Vore man istället mer intresserad av att kunna öka de offentliga utgifterna till de fattigas förmån borde frågan om huruvida avdraget orsakar högre eller lägre skatteintäkter vara avsevärt viktigare.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , ,

SlösO tar sig an det offentliga slöseriet

I den svenska debatten och nyhetsrapporteringen kan man ofta läsa om hur mycket pengar våra partier vill ta ut i skatt, och även vad de vill spendera dem på. Det som saknas, märkligt nog, är vad pengarna faktiskt går till i verkligheten, bortanför de folkvaldas fagra tal. Det ämnar Timbro och Skattebetalarna ändra på, genom att utse utmärkte bloggaren och Neo-redaktören Johan Ingerö till SlösO. De presenterar projektet i Svenska Dagbladet.

Vi vet att många väljare är upprörda över slöseriet, både för vad det kostar och för vad pengarna i stället hade kunnat användas till. Därför startar Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro nu SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Till Slöso kan man vända sig med klagomål på hur skattepengarna används.

Vi kommer under året att följa upp de klagomål vi får in och verka för att slöseriet uppmärksammas och upphör. Slöso lägger sig inte i hur hög eller låg en viss skatt är, utan enbart hur och till vad den används. Vi förutsätter att samtliga politiska partier är intresserade av en självsanering i dessa tuffa tider. Ty varje förslösad skattekrona är, som bekant, en stöld från folket.

Jag tycker att det är ett lovvärt initiativ. Fördelarna är rätt uppenbara, med tanke på vikten av genomlysning i ett demokratiskt samhälle. Några potentiella nackdelar:

  • Avsändaren. I och med att både Timbro och Skattebetalarna återfinns på den borgerliga planhalvan i svensk politik finns risk för att deras rapporter avfärdas som partipolitisk propaganda. Det kan i viss mån avhjälpas genom att även borgerligt styrda kommuners idiotprojekt lyfts fram i ljuset, men det är ändå en koppling som det kan vara svårt att göra sig fri ifrån.
  • Sedan får jag väl erkänna att jag finner namnet SlösO något fånigt …

Jag hoppas att Ingerö lyckas bryta igenom mediabruset. Det är sorgligt att denna sorts grävande arbete inte sköts av landets nyhetsredaktioner, men givet att så är fallet är det bra att någon annan kliver fram.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Recommended Reading/Watching

  • The Sandpit, described as “A day in the life of New York City as seen in miniature”. The video was made using 35 000 still shots, cut together and with effects added to create the miniature look. Well worth watching whenever you have five minutes to fill. You can read an interview with the creator here.
  • Good Artists Copy, Great Artists Steal. Jonathan I. Schwartz, former President and CEO of Sun Microsystems has started blogging about things he couldn’t talk about while working for Sun. In this post he talks about the time and effort spent dealing with intellectual property suits. As someone who feels that it is reasonable to protect the distribution rights of intellectual property creators and holders, it’s important to note the costs of a poorly defined system for doing so. There is a huge amount of resources spent in the courts, that could otherwise be used in a productive manner.

—-

Andra intressanta bloggar om: , ,

Outsourcing

Apparently, if you’re willing to give up five U.S. dollars you can have someone do anything from turning your pictures into polaroids to writing love letters to your significant other. Specialization taken to the extreme?

I wonder what people who worry (worried?) about all of our jobs being outsourced feel about this.

Overall, the concept is not entirely crazy, but the fixed five dollar price seems to make most offers somewhat silly.

—-

HT: Lifehacker
Andra intressanta bloggar om: ,

Weekend Watching

I’d like to recommend this talk, by Robin Hansson on hyper growth and the future. I honestly couldn’t say whether I find his story plausible or not, but it’s certainly thought provoking and worth listening to.

Robin Hanson: “Economics of Nanotech and AI” at Foresight 2010 Conference from Foresight Institute on Vimeo.

I also found this talk on self-taught primary education in rural India rather interesting.

—-

HT: Arnold Kling, Abi Raja
Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Är det omoraliskt att använda pigavdraget?

Socialdemokraterna vill, tillsammans med sina rödgröna kollegor, avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Samtidigt visar det sig att en rad socialdemokratiska partitoppar nyttjar det. Mona Sahlin kommenterar saken så här:

Det är så med alla reformer och lagförslag. Det som blir tillgängligt för alla, det får alla utnyttja. Det är orimligt att ställa andra krav.

I generella termer håller jag med. Självklart är det inte fel att leva efter samhällets lagar och regler även om man vill ändra dessa. Det är exempelvis helt okej att den som vill höja skatten inte skänker extra pengar till det offentliga. Just detta fall finner jag dock något annorlunda. Argumentationen med vilken socialdemokraterna motiverar sin position går i hög grad ut på att det är omoraliskt att låta andra städa efter en själv. De talar vitt och brett om “pigavdrag”, och om det förnedrande i att en fattig städar åt en rik. Det ställer saken i ett annat ljus; de socialdemokrater som köper in städhjälp begår enligt sin egen syn på saken en djupt omoralisk handling. Dessutom är kostnaden för att låta bli inte högre än att de får städa själva. Därmed är kritiken rätt rimlig.

Däremot är det synd att den skymmer den viktigare debatten om huruvida avdragen är bra eller inte. Andreas Bergh har skrivit en del om saken här, här och här.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,