johaneriksson.se

Den borgerliga alliansen har, på det stora hela, hanterat de tjänstemannaaktiga, dagspolitiska, frågorna någorlunda väl. Betydligt värre står det till med det längre perspektivet, politikens riktning. Hans Bergström har skrivit en ytterst tänkvärd kolumn på det temat, med talande jämförelser med både Danmark och Alliansen själv, innan den vann valet 2006.

Bland annat påtalas Globaliseringsrådets försvinnande.

Valet vanns, men varken statsministern eller finansministern tog sig an Globaliseringsrådet. Dess allvarliga analys av Sveriges sårbarheter och möjligheter ”Bortom Krisen” genomfördes ändå (slutrapporten publicerad som Ds 2009:21), bara för att genast läggas i papperskorgen av just statsministern och finansministern. Avveckling av fastighetsskatten, sänkt inkomstskatt för låginkomsttagare samt nya energiskatter tog över intresset från företagandets villkor.

Nu är det pensionärsskatter och Rut som dominerar agendan. ”Allians för Sverige” gäller inte längre. För det rödgröna alternativet handlar det om återställande av Bidrags-Sverige.

Det här är ett viktigt perspektiv som oftast försvinner i svensk debatt, delvis därför att politikerna inte klarar av att föra en diskussion på en sådan nivå, och delvis för att våra journalister hellre letar efter småskandaler. Det finns helt enkelt inte något forum för ett långsiktigt samtal om vart Sverige är på väg. De ansatser som trots allt görs försvinner snabbt i bruset, och glöms bort.

Dick Erixon kommenterar artikeln här. Johan Ingerö skriver om den svenska journalistikens brister här. Jag kan verkligen rekommendera Bergströms kolumn.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, konkurrenskraft, val 2010, debatt, journalistik