johaneriksson.se

Mona Sahlin presenterar socialdemokraternas, enligt henne omprövade, politik på DN Debatt idag. Om man bortser från den mängd innehållslöst pladder, och historielösa vanföreställningar, som hör partipolitiken till, blir det inte alltför mycket att analysera. Det mest konkreta som sägs är, föga överraskande, inte särskilt konkret. Man kan sammanfatta det i fyra punkter.

1. Fler jobb.
2. Mer utbildning.
3. Minskad barnfattigdom.
4. Minskat socialbidragsberoende.

De två första punkterna visar sig dock bestå i att sätta upp nya mål. Inget sägs om hur dessa ska uppnås. Sahlin har onekligen tagit Olof Palmes devis, “politik är att vilja”, på allvar. Men politik är rimligtvis också att göra. Varken företagande eller entreprenörskap nämns, och om man saknas förståelse för vad som driver sådant är det svårt att skapa en god miljö för ekonomisk tillväxt.

De följande två punkterna verkar mest handla om att dela ut andra bidrag, så att statistiken snarare än bidragsberoendet åtgärdas.

Det som faktiskt presenteras är däremot socialdemokraternas narrativ inför valet. Föga överraskande handlar det om en berättelse om ökande klyftor och orättvisor, uttryckt med ett något barnsligt språk (“Inkomstskillnaderna har aldrig varit större i modern tid“). För att visa på detta blandas selektiv statistik med angrepp som riktar sig mer mot de borgerligas (påstådda) mål än deras metoder. Den ansatsen kunde ha varit rimlig, om den hade varit ideologisk och uppriktig, men meningar som “Regeringen har experimenterat med nya orättvisor och skapat en ny stor grupp av försäkringslösa” tyder inte på att så kommer bli fallet.

Jag väntar mig en rätt tröttsam valkampanj.

—-

Andra intressanta bloggar om: politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin