Integritet i en social värld

Så här skriver Mathias Sundin, apropå att det visat sig att SÄPO under en lång period underlåtit att förstöra hemligt material som enligt lag ej får sparas:

Detta är, tyvärr, ett utmärkt exempel på varför man ska vara så oerhört försiktig på vilken information staten ska få. Det spelar ingen roll hur många lagar, regler, säkerhetsventiler och domstolsbeslut som finns, det går alltid att missbruka och det finns alltid organisationer och folk som inte gör sitt jobb.

Det är förvisso en giltig poäng, även om det är relativt svårt att övertyga folk om att den potentiella kostnaden för att kasta sådan försiktighet åt sidan är hög. Men samtidigt är det viktigt att minnas den mängd information som många av oss frivilligt sprider, och som den som vill — inklusive den statligt anställda — någorlunda enkelt kan sammanställa till en tämligen detaljerad bild över våra relationer, vår vardag, våra värderingar och våra privata bekymmer. Vi twittrar, facebookar, bloggar, och säkert en rad andra nya verb. Allt genererar information som finns tillgänglig för den som letar. Jag tror att man bör fundera på, och förhålla sig till, hela den bilden, snarare än att plocka ut skärvor och betrakta dessa var och en för sig.

Det är helt enkelt svårt att vara anonym, åtminstone för alla oss som delvis lever genom nätet. Kabelspaning och statligt insamlade register är bara en av många punkter som kringskär det privata, on än en viktig punkt. Det är värt att minnas; den information om oss som vi själva sprider är tillgänglig för alla som letar efter den.

Trots det bör man inte bli paranoid. Och inte heller bör man glömma bort fördelarna med det hela.

—-

Andra intressanta bloggar om: , , , ,