Link Of The Day: Cowen On The Future

Tyler Cowen’s thoughts on what the future might bring is interesting throughout. The perspective is mostly American, but similar trends can be spotted in many places. I find this insightful:

9. More and more laws will be frozen in place.  This already seems to be the case with immigration policy.  More and more expenditures will be frozen into place.  Politics will become more symbolic, and in some ways more disgusting, in response to the absence of real issues to argue over.

Perhaps technological innovation will affect society sufficiently to put new issues on the table. But I think the odds favour Cowen’s view.

Read the whole thing.

Andra intressanta bloggar om: ,

Valet 2010: Vågmästarrollen går till …

Valresultatet är, i huvudsak, klart. Visserligen är inte alla röster räknade, men det förefaller osannolikt att maktförhållandena i Riksdagen kommer att ändras efter onsdagsräkningen.

Det finns ett flertal saker att notera. Sverigedemokraterna har blivit ett riksdagsparti. Alliansen som helhet har ett starkare stöd nu än när de valdes 2006. Samtidigt är det parlamentariska läget sämre. Miljöpartiet klev framåt, men måste ändå vara besvikna på resultatet jämfört med de förhoppningar de realistiskt kunnat ha. Socialdemokraterna gör sitt svagaste val sedan den allmänna rösträtten infördes — givetvis ett dåligt utfall, även om det inte är realistiskt att tro att något parti ska kunna befinna sig på sådana nivåer som Socialdemokraterna gjort historiskt.

Värt att uppmärksamma är också att samtliga partier, med undantag för Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, backat sedan 2006. Vad det innebär vet jag inte.

All diskussion idag fokuserar på Sverigedemokraterna och det parlamentariska läget. Det är inte så konstigt, men som jag ser det finns det ingen anledning till panik. Alliansregeringen borde kunna klara av regera i minoritet, förutsatt att inga bättre alternativ visar sig. Reglerna är sådana att vänsteroppositionen måste göra gemensam sak med Sverigedemokraterna för att fälla regeringen, och förhindra att budgetpropositionerna går igenom. Givet att de menar allvar med sitt tal om att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande över den förda politiken finns där alltså inget att oroa sig för.

Trots detta kan det förstås ändå vara fördelaktigt att hitta en lösning som låter Reinfeldt regera med en stabil majoritet i Riksdagen. Den uppenbara lösningen, som statsministern också flaggat för, är någon form av samarbete med Miljöpartiet, som därmed — snarare än Sverigedemokraterna, som ingen vill samarbeta med — verkligen har möjlighet att anta vågmästarrollen. Hittils har framför allt Maria Wetterstrand ansträngt sig för att försvaga sitt partis position, men rimligtvis nyktrar de till när några dagar fått passera. Alternativet till denna lösning är att regeringen försöker nå majoriteter på olika vis i olika frågor — något som kan fungera under en tid, men riskerar bli alltmer instabilt ju närmare nästa val vi kommer.

Socialdemokraternas strategi för den närmaste tiden är än så länge oklar. Bli inte överraskad ifall Sahlin gör vad hon kan för att manövrera sig till ett nyval — något som vore genuint illa, och dessutom sannolikt skulle förstärka det sverigedemokratiska inflytandet. På längre sikt väntar mer djupgående omprövning.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

Hur jag röstade

Nu har jag varit iväg och röstat. Av de tre kandidaterna jag funderade på igår blev det till slut Johnny Munkhammar. Ur ett rättviseperspektiv kan man visserligen ha invändningar mot hans idéer kring att inrätta särskilda ekonomiska zoner, men jag anser ändå att det är ett förslag som förtjänar en chans. Dessutom ser jag det som ett plus att Munkhammar kan stå på egna ben, utanför politiken.

Nu återstår det blott att se hur Sverige kommer att styras fram till 2014.

Andra intressanta bloggar om: , ,

Dags för val

Imorgon är det valdag. Som ni märkt har jag inte kommenterat valrörelsens olika utspel särskilt intensivt. I hög utsträckning har kampanjer och debatter varit oinspirerande, tramsiga, och fattiga på idéer. Det är möjligen som det brukar vara, men jag tycker att det varit extra påfallande i år.

Vi har fått se en hel del märkliga utspel, exempelvis om butlers i tunnelbanan och clowner i äldrevården. Det har varit fokus på pensionärerna, dominerat av den sortens politikspråk (pensionärsskatt!) som är legio, men inte särskilt informationsrikt. För den som lyssnat enbart till politiker, både från vänster och höger, är det lätt att tro svenska pensionärer straffbeskattas, vilket inte är fallet.

Tal om idéer och politikens riktning har det varit rätt tunt med, även om Göran Hägglunds fortsatta försök att styra Kristdemokraterna mot en sorts frihetlig konservatism med tydliga gränser för politikens omfång varit upplyftande. Man kan däremot fortsatt vara skeptisk till att grogrunden för en sådan politik är särskilt god i ett parti där förmynderi och statliga pekpinnar ofta ligger nära tillhands.

Frågan är hur man ska rösta. Det är ingen hemlighet att jag föredrar den sittande regeringskoalitionen framför oppositionen. Det finns saker att invända mot, bland annat på integritetsområdet. Reinfeldts pragmatiska inställning till politiken gör sig rätt väl så tillvida att även jag anser att samhällsförändringar bör ske stegvis och prövande — däremot är den obehaglig så tillvida att den inte erbjuder någon ideologisk bas mot vilken dessa förändringar kan prövas och utvärderas. Överhuvudtaget är Moderaternas strävan efter att kunna posera som socialdemokrater inte särskilt tilltalande för en liberal.

Avsaknaden av en liberal grundriktning är ett problem som gäller för samtliga allianspartier. Maud Olofssons centerparti har stundtals låtit bra, men i praktiken har det inte hänt särskilt mycket vare sig med arbetsmarknadspolitiken eller förutsättningarna för nya företag. Dessutom har man ju jordbrukspolitiken, där inställningen inte är alltför marknadsorienterad. Kristdemokraterna, som förvisso inte påstår sig vara liberala, blandar och ger. Inom vissa områden är man beredd att dra tillbaka det offentliga, inom andra inte. Folkpartiet fortsätter att stå för sin storebrorsliberalism. Folk får gärna välja, så länge de inte väljer alltför tokigt.

Eftersom väljandet primärt är en symbolisk handling — sett ur en enskilds perspektiv är det osannolikt att röstandet får någon betydelse — väljer jag, liksom i EU-valet,  att lägga min röst på en individ som jag känner åsiktsgemenskap med, snarare än på ett parti som helhet. Tre personer ligger nära tillhands, och jag har fortfarande inte bestämt mig.

Morgondagen får utvisa vem det blir.

Andra intressanta bloggar om: ,

Overdose: The Next Financial Crisis

The distributor of Johan Norberg’s documentary about the financial crisis recently decided to make the film available on YouTube. In it, Norberg presents a narrative in which low interest rates and government subsidies of home ownership caused the current crisis, and warns that stimulus packages and even lower interest rates will fuel another bubble, larger than the previous one, that will one day burst.

Watch it below!

Andra intressanta bloggar om: , , ,

For The Politics Nerds

At The Living Room Candidate, you can watch loads of political television ads, from the 1952 U.S. presidential election and onwards. There are a few giggles to be had, and indeed quite a few resigned sighs as well. Have a look!

The extent to which the subject of the ads has remained similar is striking. That might be worth keeping in mind as campaign season is upon us, both here in Sweden and in America.

Andra intressanta bloggar om: , , ,

The Quality of Terrorists

Swedish economist Niclas Berggren refers to a study investigating the relationship between economic conditions and the quality of terrorists. Berggren quotes the paper on his blog:

Poor economic conditions may lead more able, better-educated individuals to participate in terror attacks, allowing terror organizations to send better-qualified terrorists to more complex, higher-impact, terror missions. Using the universe of Palestinian suicide terrorists against Israeli targets between the years 2000 and 2006 we provide evidence on the correlation between economic conditions, the characteristics of suicide terrorists and the targets they attack. High levels of unemployment enable terror organizations to recruit more educated, mature and experienced suicide terrorists who in turn attack more important Israeli targets.

As I’ve written before, Israel needs to find a strategy that can maintain the security of its citizens reasonably well, while not destroying economic opportunities for the Palestinians. In the longer term, a higher integration of the economies are desirable as a stabilizing factor.

Note that the paper doesn’t say that poverty causes terrorism.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Expressens valkalkylator

Expressen har fått ihop ett partitest, som faktiskt skiljer sig en del från många andra. Man får ta ställning till en rad påståenden, vars innehåll skiljer sig en aning från övriga tester. Det är positivt. Förutom innehållet skiljer sig även svarsalternativen. Istället för att välja mellan ett fåtal positioner av typen “Håller helt med”, “Håller delvis med”, och så vidare, får man här placera sig på en glidande skala. Det kan tyckas leda till ökad precision, men personligen tror jag att det främst för med sig ökad slumpmässighet då det är svårt att skilja mellan de små stegen.

Mina resultat blev som följer:

  • Centerpartiet – 85
  • Folkpartiet – 75
  • Moderaterna – 72
  • Kristdemokraterna – 72
  • Miljöpartiet – 62
  • Sverigedemokraterna – 61
  • Piratpartiet – 60
  • Socialdemokraterna – 56
  • Vänsterpartiet – 52
  • Feministisk initiativ – 50

Som alltid är det svårt med småpartierna. Det stämmer exempelvis knappast att jag föredrar Sverigedemokraterna framför Socialdemokraterna även om jag ju inte tilltalas av något av dem. Men genom att endast två frågor handlar om invandring, och Sverigedemokraternas politik i övrigt är något odefinierad, blir det svårt för testet att värdera ens svar i förhållande till partiet. Detsamma gäller förstås även Piratpartiet, och i viss utsträckning Feministisk initiativ.

Trots den överdrivet precisa skalan, och trots ett par något märkliga påståenden som rörde fakta snarare än åsikter, tycker jag ändå att Expressen knåpat ihop ett intressant test, då det sticker ut litet. Dock saknas fortfarande frågor som rör synen på politik i sig och hur den bör bedrivas.

Andra intressanta bloggar om: politik, partitest, valet 2010