Dags för val

Written by Johan on September 18, 2010 – 9:37 am

Imorgon är det valdag. Som ni märkt har jag inte kommenterat valrörelsens olika utspel särskilt intensivt. I hög utsträckning har kampanjer och debatter varit oinspirerande, tramsiga, och fattiga på idéer. Det är möjligen som det brukar vara, men jag tycker att det varit extra påfallande i år.

Vi har fått se en hel del märkliga utspel, exempelvis om butlers i tunnelbanan och clowner i äldrevården. Det har varit fokus på pensionärerna, dominerat av den sortens politikspråk (pensionärsskatt!) som är legio, men inte särskilt informationsrikt. För den som lyssnat enbart till politiker, både från vänster och höger, är det lätt att tro svenska pensionärer straffbeskattas, vilket inte är fallet.

Tal om idéer och politikens riktning har det varit rätt tunt med, även om Göran Hägglunds fortsatta försök att styra Kristdemokraterna mot en sorts frihetlig konservatism med tydliga gränser för politikens omfång varit upplyftande. Man kan däremot fortsatt vara skeptisk till att grogrunden för en sådan politik är särskilt god i ett parti där förmynderi och statliga pekpinnar ofta ligger nära tillhands.

Frågan är hur man ska rösta. Det är ingen hemlighet att jag föredrar den sittande regeringskoalitionen framför oppositionen. Det finns saker att invända mot, bland annat på integritetsområdet. Reinfeldts pragmatiska inställning till politiken gör sig rätt väl så tillvida att även jag anser att samhällsförändringar bör ske stegvis och prövande — däremot är den obehaglig så tillvida att den inte erbjuder någon ideologisk bas mot vilken dessa förändringar kan prövas och utvärderas. Överhuvudtaget är Moderaternas strävan efter att kunna posera som socialdemokrater inte särskilt tilltalande för en liberal.

Avsaknaden av en liberal grundriktning är ett problem som gäller för samtliga allianspartier. Maud Olofssons centerparti har stundtals låtit bra, men i praktiken har det inte hänt särskilt mycket vare sig med arbetsmarknadspolitiken eller förutsättningarna för nya företag. Dessutom har man ju jordbrukspolitiken, där inställningen inte är alltför marknadsorienterad. Kristdemokraterna, som förvisso inte påstår sig vara liberala, blandar och ger. Inom vissa områden är man beredd att dra tillbaka det offentliga, inom andra inte. Folkpartiet fortsätter att stå för sin storebrorsliberalism. Folk får gärna välja, så länge de inte väljer alltför tokigt.

Eftersom väljandet primärt är en symbolisk handling — sett ur en enskilds perspektiv är det osannolikt att röstandet får någon betydelse — väljer jag, liksom i EU-valet,  att lägga min röst på en individ som jag känner åsiktsgemenskap med, snarare än på ett parti som helhet. Tre personer ligger nära tillhands, och jag har fortfarande inte bestämt mig.

Morgondagen får utvisa vem det blir.

Andra intressanta bloggar om: ,


Posted in Swedish | No Comments »

Leave a Comment