Zaremba om Sverigedemokraterna

Maciej Zaremba skriver om det offentliga Sveriges reaktion på Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen. Man bör givetvis läsa artikeln i sin helhet. Ett kort utdrag:

När de som tror sig rättänkande slipper motsägelser mister de förmågan att försvara sina goda värderingar. Uppvaknandet kan vara smärtsamt. Rätt som det är blir man mållös i mötet med en Åkesson.

Då och då görs försök att föra debatten om invandringen i sak, men det hela slås kvickt ned, och debattörerna utmålas som främlingsfientliga eller i varje fall som nyttiga idioter. Trots att de välkomnar människor hit, och ser invandring som något positivt. Vad är det egentligen man räds?

HT: Dick Erixon
Andra intressanta bloggar om: , , ,

Hycklare

Paulina Neuding har följt EU-cirkusen från Bryssel till Strasbourg, och då noterat parlamentledamöternas entusiasm för fattigdomskamp. Eller åtminstone deras entusiasm för att signalera att man tycker att det är viktigt.

Parlamentets talman Jerzy Buzek bär förstått blått band mot fattigdom, och det gjorde också FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon när han talade inför parlamentet i förrgår. Det hänger affischer över hela parlamentet med svartvita bilder av fattigdom i olika skepnader och slagord mot fattigdom. Det står en skulptur av ett blått band i människostorlek mot fattigdom på parlamentets innergård. Och samtidigt skulle EU kunna göra en alldeles avgörande insats mot fattigdom – genom att slopa unionens egna subventioner till europeiskt jordbruk som på ett helt förödande sätt snedvrider marknaden och slår ut jordbruk i Afrika och Asien.

Jordbrukssubventionerna är, liksom även de motsvarande amerikanska, dåliga av många skäl. Främst av det som anges ovan. Även därför att det slår mot europeiska konsumenter, som dels får betala mer för livsmedel, och dessutom betala skatt för nöjet.

Världens fattiga har säkert inget emot att europeiska politiker bär blå band. Men det är de tullar och subventioner som dessa politiker upprättat som står i deras väg.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, fattigdom, blå band, jordbruk

The Nobel Prize In Economics

Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen and Christopher A. Pissarides jointly won this year’s Nobel prize in economics, for their work on understanding unemployment.  Below, you’ll find a few links that provide an overview of their work.

Congratulations to the winners!

Andra intressanta bloggar om: , ,

Intellektuell uppstädning kring Mario Vargas Llosa

Man har, på olika håll, kunnat läsa texter där debattörer beskrivit Mario Vargas Llosa som en främlingsfientlig militärdiktaturkramare. Johan Norberg reder ut begreppen på Newsmill, och ger en beskrivning av en person som kritiserat antidemokrater oavsett dess ideologiska bas.

Men bisarrast av allt i svartmålningen av Vargas Llosa de senaste dagarna har varit ett försök att fula ut honom som rasist. I Aftonbladet skrev Martin Ezpeleta omedelbart efter prisets tillkännagivande att segern för denne författare – som starkare än de flesta har skildrat diskrimineringen i sina böcker, som konsekvent har kämpat mot alla former av främlingsfientlighet, som har förklarat att “Nationalism är en av de mänskliga avvikelser som har skapat mest blodsutgjutelse i historien” – ja, just den segern, är “en seger för högern och Sverigedemokraterna”.

Läsvärt i sin helhet.

Vad det gäller Llosa som valet av nobelpristagare, kan jag inte tillföra särskilt mycket. Jag har (tyvärr) inte läst någon av hans böcker, och är därtill knappast tillräckligt beläst i allmänhet för att kunna avgöra hur han står sig i jämförelse med andra författare.

Andra intressanta bloggar om: politik, nobelpriset, litteratur, mario vargas llosa, rasism

Socialdemokraternas väg framåt

Socialdemokraterna är, på sitt sätt, ett ganska egendomligt parti. Medan man i retorik och självbild tydligt planterat fötterna till vänster, med slagord som handlar om kamp mot orättvisor och de rikas makt, har den praktiska politiken varit mittenorienterad, och relativt marknadsvänlig. Givetvis går dessa saker att kombinera — faktiskt är det den rimliga hållningen för den som vill skapa utrymme för människor från små förhållanden att växa — men samtidigt som socialdemokratiska regeringar liberaliserat marknader och konkurrensutsatt olika näringar har man anklagat dem som öppet argumenterat för just detta för att vilja riva ned den svenska välfärden.

Som Anders Bergh konstaterar finns det nu breda folklager som inte blott vill ha effekterna av en sådan politik, utan även tilltalas av den på ett idémässigt plan. Det har skapat ett tillfälle för en borgerlig pragmatiker som Fredrik Reinfeldt. Hade gammalmoderaterna varit den dominerande kraften till höger om mitten, skulle den position de Nya moderaterna intagit varit socialdemokratins naturliga tillhåll. Man hade (kanske) kunnat förändra sitt tilltal och sitt språk, och på allvar stå för den politik man fört de senaste tjugofem åren. Eftersom Moderaterna redan står där har man istället fått placera sig längre till vänster, närmare sin retorik, därtill bunden av försämrat stöd bland väljarna och det därpå följande samarbetet med de verkligt röda. För en liberal är det inte nödvändigtvis bra, eftersom den politiska balansen finns längre till vänster än nödvändigt.

Frågan är nu var Socialdemokraterna ska ta vägen. Till att börja med tror jag, som utomstående, att de måste våga ta en öppen och rejäl diskussion om sin samhällssyn och sina mål, och först därefter staka ut politiken. De senaste valen har de snarast gjort tvärtom, men jag anar att en sådan debatt skulle vara smärtsam.

Förhoppningsvis klarar partiet en sådan debatt. Det är, trots allt, viktigt med en livskraftig och skarp opposition.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige

Invandringspolitik

På Juridikbloggen delar Mårten Schultz med sig av följande fundering, kring statsråd, invandring och EU:

Schlingman avgår som partisekreterare i Moderaterna och ersätts av SofiaArkelsten. Knappt hade nyheten släppts förrän spekulationerna började. Vad skall Schlingman göra härnäst? Statsråd?

Den möjligheten finns inte, framhöll snabbt personer som kunde sin grundlag. Man måste nämligen ha varit svensk medborgare i minst tio år för att vara statsråd, enligt RF 6 kap. 9 §. Schlingman har inte varit svensk så lång tid, utan har haft tyskt medborgarskap fram tills nyligen. Men kan det vara så att statsministern tänkt litet utanför lådan? Den fria rörligheten är en grundläggande rättsprincip i det europeiska samarbetet. Diskriminering av andra medborgare i de andra EU-länderna tillåts i princip inte. Min prognos:

I nästa vecka presenterar statsministern sin nya regering med Schlingman inkluderad. ”Regeringsformen får vika för överordnade europeiska principer”, deklarerar Reinfelt. ”Vi har inte rätt att diskriminera andra européer även om vår grundlag så stadgar – grundlagen har fel.”

Det är onekligen inte bara invandringspolitiken som lidit av att inte debatteras sakligt. Diskussionen kring hur vårt EU-medlemskap påverkar oss får man söka efter med mikroskåp. Det är tråkigt, eftersom effekterna är mångfacetterade och svåra att överblicka, men samtidigt djupgående och betydelsefulla.

Förvisso är nog inte detta Schultz poäng, men den kommer sig naturligt.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, regeringen