Det borgerliga uppdraget

PJ Anders Linder har försökt dra igång en idédebatt inom borgerligheten, under rubriken “Det borgerliga uppdraget”. Han refererar en del mail här, och konstaterar att mycket återstår även om Sverige blivit ett avsevärt öppnare och friare land under de senaste trettio åren.

När man talar om vikten av borgerlig idédebatt måste det ske mot bakgrund av hur framgångsrik borgerligheten har varit under det senaste kvartsseklet. Mycket av det som tedde sig politiskt omöjligt då har blivit verklighet i dag: normstyrd ekonomisk politik, avreglerade marknader, enskild valfrihet. Och de värsta flumidéerna i rättspolitik och skola har tappat mark. Man kan lägga till att balansen mellan offentligt och privat, i alla fall om man mäter den med hjälp av skattetrycket, har förbättrats avsevärt på 20 år. Vid slutet av 1980-talet var skatterna i storleksordningen 55 procent av BNP, nu handlar det snarare om 45 procent. (Skillnaden motsvarar 300 miljarder kronor per år.)

Även om man bortser ifrån att statens storlek bättre mäts genom dess utgifter än dess intäkter är det viktigt att inte glömma bort dessa saker. 1980 kontrollerade, för att ge ytterligare ett exempel, staten hela det nationella tv-utbudet.

Att det har gått bra på vissa områden betyder inte att alla målsnören är passerade. Vad gäller marknader, konkurrens och reglerna för den ekonomiska politiken ligger Sverige mycket väl till, men nog finns det samhällsproblem: Utbildningsresultaten sjunker, brottsligheten är en plåga, rättssäkerheten lämnar mycket övrigt att önska, den enskildes integritet har kommit på undantag, alldeles för få människor har egna förmögenheter att tala om, integrationen fungerar inte tillräckligt bra, familjernas möjlighet att välja livsmodell är hårt kringskuren (och ogillad långt in i borgerliga led).

Framför allt förs fortfarande en politik där de stora systemen står i centrum, och där det offentligas roll är att styra samhället i en bra riktning. Vi behöver ett skifte, där det offentliga inte ska leda utvecklingen utan understödja och skapa förutsättningar för att landets invånare på egen hand ska visa vägen. Eller vägarna, snarare. Det finns ju många.

Andra intressanta bloggar om: politik, borgerligheten, idedebatt

Easterly On Foreign Aid

Don’t miss William Easterly’s article on foreign aid, and how it strengthens anti-democratic forces in Africa and elsewhere.

This opposition leader said one thing that will always stay with me. While he was in jail, he read The End of Povertyby Jeffrey Sachs.1 He found these words in the acknowledgments:

My work in Africa has been blessed by help and guidance from a large number of colleagues and African leaders…. In particular I would like to thank Africa’s new generation of democratic leaders who are pointing the way, including….One of those Sachs included was the opposition leader’s jailer. He pleaded with me to communicate to Western audiences that Africans have the same standards for democracy as they do—not a double standard by which the prison warden of members of the opposition could be one of a “new generation of democratic leaders.”

It should be read in its entirety.

My sense is that aid works better when the receiving country’s government structure is not involved. Not just because of government inefficiencies, but also because tying aid to those in power makes people more dependent on them, rather than less. Instead, perhaps it would be better to aim aid directly at the final recipients, for example by buying them medicine and other useful things.

The least paternalistic form of aid would presumably be to simply give poor people money directly, and let them decide how to spend it. I suspect the do-gooders wouldn’t be too enthusiastic about that though, since it requires them to admit that they might not know what’s best for the poor.

HT: Ekonomistas
Andra intressanta bloggar om: politik, bistånd, ekonomi

Madon om S-adeln

Missa inte Sakine Madons text om Socialdemokraterna. Det finns mycket klokt däri. En mening bland många:

En arbetslös behöver naturligtvis ett jobb, inte en “integrationsåtgärd”.

Överlag är det uppfriskande med ett perspektiv som skiljer sig från det gängse, bland alla tyckare (jag själv, givetvis, inkluderad).

Vad det gäller socialdemokratins relevans, och hur de bör göra nu, har jag inga starka synpunkter. För en medborgare är det inte så viktigt vem som är vid maktens grytor, det viktiga är vad de gör. För den som hyser socialdemokratiska värderingar utan att koppla dem alltför starkt till partiet, borde dagens situation inte vara alldeles oangenäm. Alliansregeringen för, överlag, en politik som i mångt och mycket håller sig inom den traditionella fåran. Det stora går före det lilla, och idealet kring en stark välfärdsstat där det offentliga är en viktig del i ekonomin samtidigt som tillväxten inte får strypas står fast.

Vissa skillnader finns förstås också. Om jag ska spekulera tror jag att Socialdemokraterna kommer att förändra sin retorik till att närma sig Reinfeldts, men vara mer tydligt vänsterorienterade inom några få, mer symboliska och smala, områden. Det förutsätter rimligtvis att man fortsätter samarbetet med de gröna, men stöter Vänsterpartiet längre ifrån sig.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, alliansen, sverige

Chris Christie On His Confrontational Style

Obviously, talk is cheap, but it’s still refreshing to hear a politician speak in such a manner. Mr Christie is one of those mentioned as a plausible Republican candidate in the 2012 presidential election. I suspect he’d rather wait. In spite of the recent election disaster for the Democratic Party, Barack Obama has a pretty big chance of being re-elected.

I’d be surprised if the newly elected Republicans will prove much different from those they replaced. Washington skepticism is likely to linger, and can strike both ways.

HT: Sofia
Andra intressanta bloggar om: politik, usa, chris christie

Hur väl fungerar trängselskatten?

Det har gått några år sedan trängselskatter infördes i Stockholm. Som oftast saknas medial rapportering kring utfallet, trots att det i just detta fall, torde vara ganska enkelt att avgöra om åtgärden varit framgångsrik. Svaret är, tyvärr, nej, givet att målet var att minska trängseln. Daniel Waldenström på Ekonomistas, har tittat på siffrorna.

Men av någon anledningen består köerna i Stockholmstrafiken, trots att vi haft en trängselskatt sedan 2007. Bilden nedan, hämtad från en rapport av Stockholms stads trafikkontor, visar två stora kvarstående pucklar i dygnstrafikflödet: en för ingående trafik kring kl 08:00 och en för utgående trafik kring kl 16:00.

Waldenström ger fyra tänkbara förklaringar, som samverkar till att skatten inte uppnått de mål politikerna hade med den.

  1. Avgiftsnivåerna är för lika över dygnet.
  2. Olika infarter beläggs med samma avgift oavsett trängselsnivå.
  3. Undantagen från skattskyldighet är alltför många.
  4. Ingen skillnad mellan avgifter på in- och utgående trafik.

Jag har inget att invända mot de förklaringarna. Däremot kan man spekulera i varför det blivit som det blivit. Jag menar att det ligger i den politska processens natur att inte kunna genomföra åtgärder på ett särskilt effektivt sätt — det är i sig ett argument mot offentliga lösningar, även på områden där den fria marknaden skapar ineffektiviteter.

I detta fall har andra hänsyn än trängseln på gatorna fått ta plats, och därför försvagat reformen. Särskilt punkt tre är ett exempel på detta. Miljövurm och grönt tänkande är trendigt (och förvisso i sig inte fel), med följden att det har en tendens att smyga sig in överallt, istället för där det hör hemma. Alltså har miljöbilar undantagits från skatten, trots att de knappast skapar mindre trängsel än en bensinbil.

Även punkt två kan ses som en effekt av hur politik bedrivs. Risken med att differentiera avgifterna är att man drar på sig kritik om orättvisor, allra helst om det visar sig att någon av de drivande politikerna råkar bo vid en infart med lägre avgift.

Min poäng är tvådelad.

  • En åtgärd som verkar bra i teorin går inte alltid att genomföra på ett bra sätt i praktiken.
  • Journalister bör i högre utsträckning utvärdera resultatet av politiska reformer, snarare än reformernas avsikter.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,