“Kvakademikernas” politiska preferenser

På Svenska Dagbladets ledarsida refererar Per Gudmundson en undersökning där forskare studerat de politiska preferenserna hos ett antal samhällsvetenskapliga akademiker. Resultatet lär knappast överraska någon:

Inom genusvetenskapen sympatiserar 34 procent av forskarna, föreläsarna och doktoranderna med Feministiskt initiativ, men bara drygt 10 procent med något av de borgerliga partierna. Även inom ekonomisk historia, statsvetenskap och sociologi är vänstersympatierna tydliga.

Bland statsvetarna drar totalt 45,1 procent åt S, V eller MP, medan 29,4 procent drar åt höger (och en hel del svarar annat eller inte alls). Ekonomhistorikerna håller till 40,6 procent på något av de tre rödgröna partierna, och till 31,2 procent på Alliansen. Hos sociologerna får vänstern 57,4 procent mot de borgerligas 11,0.

I sig utgör detta, enligt min mening, inte något problem. Det viktiga är kvaliteten på forskningen inom de olika disciplinerna. Vad det gäller det har jag väl mina fördomar, men knappast något jag kan belägga. Det vore även intressant att gräva djupare i vad som finns bakom korrelationen. Är det feministiska åsikter som gör att man studerar genusvetenskap, eller tvärtom? Eller något tredje okänt som leder till båda? Säkerligen varierar det en del mellan ämnena.

Andra intressanta bloggar om: politik, vetenskap

(Ett av) Socialdemokratins problem

Har Socialdemokraterna blivit den nya borgerligheten? Erik Laakso skriver följande, i sin analys av kriskommissionens arbete:

Jag påpekade det under valrörelsens sista veckor när de organiserade sossarna i bloggnätverket Netroots simultant började en kampanj emot borgerliga medier istället för att tala politik, visioner och inriktning. De gav upp valet flera veckor innan de hade “nått kaklet” och gav sig på att analysera betydelsen av en borgerlig ekokammare bland medierna. Till och med när det höll på att vända något i samband med den omtalade “klamydiabloggen” så lades mer krut på att häckla och håna medierna och journalisterna än på att berätta om hur det skulle ha hanterats i ett socialdemokratiskt samhälle.

Det här påminner en hel del om hur det såg ut bland borgerliga anhängare under den långa socialdemokratiska regeringsperioden. Mycket energi ägnades åt vad som var fel med den förda politiken, men alltför litet gjordes för att utveckla och diskutera den egna samhällssynen. (Förvisso kan man med fog mena att det även nu läggs ned för små ansträngningar på det senare.) En livskraftig opposition behöver en god dos av båda dessa saker.

Möjigen finns det en viss ironi i att detta är ett borgerligt inlägg om Socialdemokraterna …

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige

Recommended Reading

Two good reads:

  • Scott Sumner’s classification of political views. Rather than the two-dimensional grid made popular by Political Compass, Sumner has a six-sided shape. I probably belong somewhere along the Pragmatic Libertarian-Dogmatic Libertarian line, although dogmatic is a rather strong word. Sumner’s classification seems like a useful tool, perhaps particularly while discussing American politics.
  • Megan McArdle is getting really worried about the U.S. budget deficit, in light of President Obama’s recently presented budget. As she says: “The minimum projected budget deficit for the next 10 years is 2.9% of GDP in 2018.  Now, 2.9% of GDP is–just barely–sustainable; it’s about the maximum deficit that we can run and not drive the government’s fiscal ship onto the rocks.  But when that’s the best you can do–when you’re only getting that low at the tip-top of the business/tax cycle–you’re in deep trouble.” I’m worried too.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Har svenskarna en årslön på banken?

Från borgerligt håll, inklusive denna blogg, argumenteras det ofta för att svenskarna inte har möjlighet att spara i tillräcklig utsträckning. Skatter äter upp alltför mycket av inkomsten, och många lever på marginalen, vilket skapar otrygghet, stress och sätter folk i beroendeställning. Men stämmer den bilden?

Martin Flodén på Ekonomistas presenterar statistik som visar att svenskarnas finansiella tillgångar ökad stadigt under de senaste 30 åren.

Enligt SCBs finansmarknadsstatistik har hushållens finansiella tillgångar ökat betydligt snabbare än den disponibla inkomsten under de senaste 30 åren (se Figur 1). Kvoten mellan finansiella tillgångar och skulder har dessutom ökat något. Notera att vi diskuterar finansiella tillgångar. Värdeökningar på småhus räknas således inte in i dessa tillgångar. Däremot räknas bostadsrätter åtminstone delvis in genom de insatser och ägarandelar som finns i statistiken sedan 1995. Dessa har ökat över tiden (se Figur 2), men jag misstänker att värdeökningar inte till fullo fångas i SCBs data, utan att ökningen till stor del beror på ett större bestånd av bostadsrätter. Dessutom förklaras de ökade tillgångarna endast delvis av ökningen i insatser och andelar. Ökningar i pensions- och livförsäkringar har i högre utsträckning bidragit till hushållens ökade tillgångar.

Observera dock att en hel del av denna ökning består av pensionssparande, av vilket en icke obetydlig andel är obligatoriskt. Dessa tillgångar är låsta och kan inte tas i bruk förrän man går i pension, vilket medför att de inte skyddar mot tillfälliga svårigheter och motgångar och alltså inte kan fungera som buffert.

Det behövs vidare skattesänkningar på arbetsinkomster. Dessutom borde reavinstskatten sänkas så att sparande bättre lönar sig.

Andra intressanta bloggar om: politik, skatter, sverige, sparande

Technical Difficulties

Due to some technical problems, this blog might be unreachable at various times during the weekend. Also, while I’m working to fix them, it will not look as it usually does. Hopefully everything will be back to normal soon.

The EU’s €1.2 Billion Foreign Aid Budget

The EU Observer reports that people within the EU are upset over a proposal to merge the foreign aid budget into the foreign policy budget. They worry that such a move would tarnish the union’s humanitarian reputation. One is tempted to wonder how strong that reputation really is, but let’s leave that aside.

Let’s also leave aside the question of whether the proposed joining of budgets is a good idea, since there is a different question that must be answered first: Why does the European Union have a €1.2 Billion Foreign Aid Budget? Regardless of whether the foreign aid is effective, it is patently unclear that the EU can handle such things better than its national governments. And if it can’t, why should it?

I suspect the not too uncommon answer is that it enables people in Brussels to feel good and important.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, bistånd, subsidiaritet

Den dystra framtiden

Den är inte utan att man misstänker att det mest är en tidsfråga innan motsvarande lagstiftning dyker upp här hemma, antingen via Riksdagen eller EU. Oavsett färg på regeringen.

Ur ett akademiskt perspektiv är det intressant att se hur länge det dröjer innan problemen som skapas av det så kallade kriget mot drogerna även dyker upp i tobaksförbudens fotspår.

HT: Fredrik
Andra intressanta bloggar om: politik, förbudspolitik, rökning