Avdelningen felaktiga slutsatser av statistik

Dagens Nyheter slår till med rubriken Tonåringarna väljer droger före alkohol, och återupprepar dessutom det uppseendeväckande påståendet i artikeln. Anledningen?

Trendbrottet kom i fjol, när 51 procent av dem som skrevs in på Maria Ungdom uppgav att cannabis var deras huvuddrog.

Morgontidningarna närmar sig kvällspressen i rätt hög hastighet; åtminstone om det inte blivit så illa att lejonparten av alla ungdomar hamnar på Maria Ungdom på kvällarna …

HT: Benjamin
Andra intressanta bloggar om: politik, alkohol, droger, ungdomar, statistik, journalistik

Liv och död

Svenska Dagbladets Sanna Rayman lyckas idag med konststycket att skriva en tänkvärd och balanserad text om abort.

KDU kan inta denna hållning just för att dessa foster överlever så länge som de gör. Just för att de är mer levnadsdugliga än vad lagens gränser ”tror”. Just för att det är ynka veckor mellan sista abortmöjlighet och första räddningsmöjlighet.

Det vittnar inte om att vi behöver ett Lex Maria. Det vittnar om att vi behöver en seriös diskussion om huruvida den övre abortgränsen behöver ses över.

Det är en svårciterad text, så läs med fördel hela.

Personligen finner jag abortfrågan väldigt svår, och är kluven. Kvinnors rätt till sin kropp är självklar, men inte den enda relevanta aspekten. Frågan om vilka rättigheter — om några — som tillhör ofödda foster är knepig. Oavsett hur man ser på det går det inte att förneka att ett människoliv, som annars skulle ha levts, för alltid släcks. Det är svårt att resonera sig fram till något entydigt kring vilken roll fostrets omedvetenhet om detta spelar.

Kort sagt är det en svår fråga, med många subtila och viktiga aspekter, som inte lämpar sig särskilt väl för den plakatdebatt som ofta inträder. Det är en välgärning att diskutera den i ett lugnt, icke-konfrontativt, tonläge.

Andra intressanta bloggar om: politik, abort

Mer om bistånd

Niclas Berggren skriver om ny forskning om effekterna av rättvisemärkning, och konstaterar att dessa inte är särskilt uppmuntrande. Slutpoängen är välformulerad.

Viljan att göra gott för världens fattiga är beundransvärd. Det gäller dock att använda effektiva medel för att uppnå ett mål om fattigdomsreducering.

Andra intressanta bloggar om: politik, bistånd, rättvisemärkt

Fungerande bistånd?

Ni som läst den här bloggen ett tag känner till att jag är något skeptiskt inställd till effektiviteten av många former av bistånd. Men kanske har Jesper Roine på Ekonomistas hittat något som kan fungera.

De kontaktade 66 stora (men inte multinationella) textilproducenter i Indien och erbjöd gratis management konsultation. En del av dem fick grundlig hjälp medan andra fick ”managment consultuing-light” (vilket i princip bara innebar att man kunde kartlägga hur de arbetade och fick möjlighet att få data som kunde användas i jämförelsen med de andra förtagen). Företagen var familjeägda, hade mellan 100 och 1000 anställda, i snitt två produktionsanläggningar och hade funnits i cirka 20 år. Givet det slumpmässiga urvalet fanns inga observerbara skillnader mellan grupperna.

Effekten av ”interventionen” är slående. Företagen som fick hjälp att effektivisera sin organisation ökade sin produktivitet med i snitt 11 procent och den totala direkta vinst ökningen uppgick till $238 000. Skulle företagen själva ha tagit kostnaden skulle detta betyda en återbetalningstid på investeringen på ett drygt år.

Managementkonsultande som biståndsarbete, alltså. Varför inte? Frågan är väl i vilken utsträckning insatser likt dessa går att skala upp. Nyckeln är att företag i länder som Indien uppmärksammas på den lågt hängande frukt som tycks finnas i form av förbättringar i management, och även mindre projekt kan kanske skapa sådan informationsspridning.

Andra intressanta bloggar om: politik, bistånd, management, ekonomi

Kotterier

För ett antal år sedan skrev Anders Isaksson en bok med titeln Den politiska adeln, i vilken han beskrev hur viktiga politiska familjer hängde ihop genom giftemål och andra band, och hur maktpositioner hölls inom gruppen genom utnämningar och liknande. Därmed blir det demokratiska inslaget mest en vaktvalp, med begränsad betydelse.

Den socialdemokratiska bloggaren Erik Laakso hänsvisar till följande text, skriven av Gunilla Källenius. Som nybliven medlem i partiet ger hon en bild av hur det fungerar i Stockholms Arbetarekommun.

Vid lite närmare granskning av tillsättningarna av de tre nuvarande socialdemokratiska borgarråden Tomas Rudin, Roger Mogert och Karin Wanngård i Stadshuset visar faktiskt alla exempel på jäv av olika grad. Vid tillsättning av borgarråd fungerar styrelsen som valberedning. Det faktum att Karin Wanngård först satt ordförande i den valberedning där Veronica Palm föreslogs till styrelseordförande och att sedan Veronica Palm satt ordförande i styrelsen som föreslog Karin Wanngård till borgarråd är ett exempel där misstanke lätt kan uppkomma. Likaså det faktum att Karin Wanngårds man K-G Westlund är medlem (ersättare) i samma styrelse som föreslog henne till borgarråd. Och när Veronica Palm ingår (som ordförande) i den styrelse som föreslår hennes egen man Roger Mogert tillomval som borgarråd och hon också pläderar för honom så uppfyller det grunddefinitionen av jäv: om du eller någon närstående är sökande i ärendet eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för dig eller en närstående. Mer jäv kan det knappast bli.

Jag tror inte att det är en slump att det sker i det socialdemokratiska partiet. Inte för att socialdemokratiska värderingar bär med sig en särskild lockelse till makthunger och korruption, utan helt enkelt därför att Socialdemokraterna så länge suttit vid maktens grytor. Jag skulle bli överraskad om tendenserna inte finns — och växer — bland de borgerliga partierna.

Förmodligen är kotteribildning och vänskapskorruption i maktens korridorer något som man oundvikligen får leva med. Men det går att hantera nivån. Antagligen krävs ett yttre tryck, och partimedlemmar som Gunilla kan hjälpa till att skapa det.

Historien är för övrigt ännu ett bevis på att Sveriges politiska journalistkår hellre ägnar sig åt trivialt skvaller än granskande av maktens aspiranter.

Andra intressanta bloggar om: politik, korruption, sverige, socialdemokraterna