Klokt om föräldraförsäkringen

För några dagar sedan skrev Fredrick Federley, tillsammans med några andra centerpartister, att föräldraförsäkringen borde “individualiseras”.* Karl Malmqvist uttrycker mycket väl på sin blogg, varför det är fel väg att gå. Dessutom påpekar han det orimliga i att betrakta valet av vem som stannar hemma med barnet som primärt en fråga om ekonomiska incitament.

Låt oss ta ett heteronormativt räkneexempel för att illustrera. Antag att kvinnan tjänar 20 000 kronor i månaden och mannen 24 000 kronor i månaden. Kvinnan får då ut 510 kronor i föräldrapenning, medan mannen får ut 612 kronor. Om vi lite grovt räknar med 25 procents skatt förlorar familjen 22 kronor mer per dag, eller 669 kronor i månaden, på att mannen är hemma med barnet. 669 kronor är pengar, men som jämförelse har samma exempelfamilj fått 3 480 kronor mer i månaden av jobbskatteavdraget – fem gånger så mycket som man förlorar på att låta mannen stanna hemma!
Att skylla det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen på privatekonomin är helt enkelt en enkel undanflykt från det gemensamma ansvaret för sina barn. I själva verket har man i dagsläget möjlighet att, även i en familj där mannen tjänar mer, dela på ansvaret och samtidigt ha en högre materiell standard än för bara några år sedan.

Läs hela!

Innan man föreslår “individualisering” borde man fråga sig (åtminstone) två saker: (1) Är det ojämna uttaget ett problem? (2) Bör det lösas med politiska åtgärder?

Svaret på fråga ett är inte alldeles självklart. Det finns ingen naturlag som säger att människors preferenser i genomsnitt måste leda till utfallet att mammor och pappor är hemma lika mycket. Andra utfall utgör ett problem endast när mammor är hemma när de och papporna egentligen skulle vilja ha det tvärtom. Om det är så, betyder det ändå inte att svaret på fråga två är ja. Politiska lösningar är med nödvändighet klumpiga och breda, och bygger på tvång. Vill man föreslå sådana bör man ha starka argument för att de, trots dessa svagheter, är att föredra framför alternativen.

*Föräldraförsäkringen är redan idag individuell, vilket påpekats många gånger. Vad det handlar om är att göra det otillåtet att överlåta dagar på den andra föräldern. Personligen skulle jag hellre gå åt andra hållet.

Andra intressanta bloggar om: politik, centerpartiet, föräldraförsäkringen, jämställdhet

På svenska om det republikanska primärvalet

Mathias Sundin har som alltid full koll, och kommenterar primärvalsdebatten här, och resultatet av Ames Poll här.

Johan Ingerö skriver också om debatten, och ger dessutom sin syn på texasguvernören Rick Perry.

Själv är jag nygift, vilket får förklara det sparsamma bloggandet.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna

Reading On The U.S. Debt Downgrade

S&P has downgraded U.S. debt from AAA to AA+. But what does that mean?

Dylan Matthews presents arguments both for why it might matter, and why it won’t. Tyler Cowen shares some quick thoughts (written before the actual downgrade was announced).

My initial thinking is that the AA+ rating should not have a huge impact. The debt situation was not exactly unknown, and very little new knowledge has sipped out. But to my mind the debt crisis really is a crisis, although that was just as true a year ago as it is today. I’ll reiterate that spending needs to be genuinely cut. Probably, revenues must be raised too, preferably by broadening the tax base. Perhaps a gas tax should be considered as well.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, finanskris, statsskulder, ekonomi

Extrema rörelser på internet

Efter terrordåden i Norge har det uppstått en debatt kring huruvida internet gör det enklare för människor med extrema ideologier att hitta varandra, och tillsammans attackera samhället. I någon mening är det ju så, vilket gör det lockande för politiker med röster i sikte att föreslå åtgärder som skulle minska öppenheten på nätet, och därmed i samhället i allmänhet. Men det finns en annan sida av myntet, som belyses av Torbjörn Wester i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

I SvD 26/7 filosoferar Thomas Hylland Eriksen över hur internet ”filtrerar fram hat” eftersom nätet möjliggör för personer med extrema åsikter att få sin världsbild ”bekräftad”. Hylland Eriksen utgår från ett djupt okunnigt skrivbordsperspektiv. Jag vet att det är så, för jag är en av de tusentals svenskar som har lämnat en extrem rörelse bakom mig, till stor del tack vare internet. Under min uppväxt var all information som stred mot rörelsens läror förbjuden.

Efter att i vuxen ålder ha hoppat av rörelsen och haft kontakt med en stor mängd andra avhoppare, kan jag konstatera att det är en enskild faktor som nästan alla lyfter fram som en förklaring till att de hoppade av: Internet. De synpunkter som uttrycks är ”Internet hjälpte mig att tänka fritt”, ”Jag skulle aldrig ha lämnat rörelsen om det inte vore för internet” och ”Via internet har jag fått kontakt med andra avhoppare, och det hjälpte mig att våga lämna rörelsen”. Tack vare internet är det enkelt att granska extrema rörelser i ljuset av oberoende information, även för rörelsens egna medlemmar.

Det är ett perspektiv som lätt glöms bort, men som är viktigt. Internet ökar tillgången till all information, oavsett dess innehåll. Det är en styrka. Somliga kommer att lockas till extremister, precis som somliga gjort det innan internet. Det är enkelt att lägga skulden på ny teknik, men det är förenklat, och fördummande. Det är svårt att tänka sig trubbigare vapen än minskad öppenhet för alla i en kamp som handlar om att fånga upp människor som har hamnat fel.

Trubbiga vapen och åtgärder är dock snarare regel än undantag i politikens värld.

(Se även Andreas Bergh för fler tankar kring ämnet.)

Andra intressanta bloggar om: politik, internet, terrorism, extremism

Glamour vs Charisma

In a great column, Virginia Postrel ponders why both left wing liberals and moderates appear to lose their enthusiasm for President Obama. In her view, it comes down to the difference between glamour and charisma, which she defines thus:

Charisma moves the audience to share a leader’s vision. Glamour, on the other hand, inspires the audience to project its own desires onto the leader (or movie star or tropical resort or new car): to see in the glamorous object a symbol of escape and transformation that makes the ideal feel attainable.

President Obama, mistakenly described as charismatic, is in fact glamourous. The rock star comparisons should have given it off. And, as was bound to happen, the glamour is wearing off under the every day politics of Washington. Every time President Obama takes a position on policy, someone’s projections are proven false. It is inevitable.

A well-established sales tool, glamour is a tremendous asset if you’re running for office. But once you have to govern, it’s a problem. Although charisma can continue to inspire, glamour is guaranteed to disillusion. The only thing surprising about Obama’s predicament is how few people expected it.

However, as I’ve speculated before, I don’t see any of the current Republican challengers posing a considerable threat to re-election, barring any scandals or a deep double dip (which, admittedly, cannot be ruled out). Still, Obama should probably rely less on his glamour, and stake out a policy direction more clearly.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, obama

SVT berättar vad du ska tycka

Merit Wager, som onekligen verkar något trött på svensk public service, noterar att en inlägg i riksdagsdebatten av sverigedemokraten Kent Ekerot, presenterades med följande brasklapp:

Vi ska se tre utdrag ur ett tal som riksdagsledamoten Kent Ekerot höll i oktober 2009. SVT tar avstånd från de kränkningar av muslimer som grupp som talet innehåller och vi gör det för att värna de demokratiska värderingarna om alla människors lika värde.

Kära SVT, era tittare är inte imbeciller och kan själva värdera det som rapporteras. Ni behöver inte skriva dem på näsan.

Det finns givetvis anledning att ta debatten om kollektivisering, invandringspolitik och andra relaterade områden. Men licensfinansierade nyhetsinslag är inte rätt plats för det. Och den självgoda, litet tramsiga, tonen är nog inte rätt metod heller.

Andra intressanta bloggar om: politik, svt, public service, media, sverigedemokraterna

Was Spending Really Cut?

A while back I wrote:

The way they will do it, is to cut spending in the future. Then, after they’ve been re-elected, there is a high probability that the cuts will be cancelled before they actually happen.

According to an excellent article by Will Wilkinson, that appears to be what has happened.

Unless the bill fails, which it might, it looks like our democracy will have raised the debt ceiling, didn’t really cut a thing, passed off responsibility for substantial deficit reduction to a “super committee”, which will either come up with a plan that does not bind the future executive and legislature or will trip a “trigger” that won’t go into effect until after the next election, and then, again, will go into effect only if the government of the future wants it to go into effect.

The piece is full of interesting facts, among them a graph depicting how federal spending will develop under the new bill. Hint: it’s not downwards.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, ekonomi, finanskris, statsskulder

Politics And Policy On The Debt Deal

A deal on the debt ceiling has been struck, staving off short term turbulence from the financial markets. That’s good. You can find good articles on what is in the deal elsewhere — my initial (and relatively uninformed) reaction is that the deeper issues remain unresolved. A list of the deal’s winners and losers can be found here. Another one is here.

What strikes me is the extent to which the media discussion has revolved around the politics of it all, carefully avoiding the substantial policy issues. I can certainly understand the attraction. The complex nature of the budget deficit makes it difficult to discuss in depth when there is only rooms for so many words.

It will be interesting to see how this question will be framed in future budget debates. And also important: how will the voters respond? That, after all, will determine the course of future attempts at debt reduction.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, ekonomi, underskott, lånetak