Annie Lööf i Agenda

Såg just Annie Lööf i Agenda. Hon gjorde en bra insats, framstod som lugn och trygg, och ger intryck av att ha en grundmurad liberalism att luta sig mot, samtidigt som hon kan vara sakpolitiskt pragmatisk. Jag tror att det är rätt lämpliga egenskaper för en partiledare i ett parti med rätt stor spännvidd.

Däremot irriterar jag med på intervjuarens fokus på struntdetaljer (vill du verkligen ha 40 miljoner människor här!?!?), och oförmåga att ställa djupare frågor som ger tittarna en ordentlig möjlighet att förstå vem Annie är och vad hon står för. Ska det vara så svårt?

Andra intressanta bloggar om: politik, centerpartiet, annie lööf, svt, mediakritik

Rasistgodis

Fazer ändrar Kina-förpackning efter påtryckningar.

Fazers Kinapuffar kommer nu att få ett nytt utseende. Detta efter att HD:s journalist Patrik Lundberg i en krönika omskrev förpackningen som rasistisk.

Det säger något om ett land, när detta räknas som riksangelägenhet. Och får folk att haspla ur sig saker som följande:

En vit svensk har ingen rätt att förklara vad som är rasism och inte.

Nähä. Det var ju synd.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, rasism, kinapuffar, trams, signalerande

De europeiska skuldkriserna

Varken EU eller ECB kan rimligen rädda alla de länder vars stater börjar dra på sig rätt stora kostnader för sina lån. Det är både för dyrt, och för politiskt kostsamt. Men medan det är enkelt att peka på problem är det desto svårare att hitta bra lösningar.

Självklart behövs budgetsaneringar, men dels blir de illegitima om de påförs utifrån, och dels slår de väldigt hårt om de genomförs på en gång. Man bör hålla i minnet att enskilda grekiska, irländska eller spanska medborgare har haft väldigt litet inflytande över sina regeringars ekonomiska politik. Samtidigt blir det förstås ohållbart att i längden konsumera mer än man har råd med. Euron gör det svårare att ta sig ur problemet, men den är egentligen inte grundorsaken.

Jag har inga lösningar. Men jag gissar att man måste hitta vägar som gradvis, snarare än allt på en gång, skalar ned på statliga utgifter. Antagligen krävs någon sorts regelverk som som stegrar upp åtstramningen över tiden sättas på plats redan nu, även om frestelsen att rösta på populister som lovar det omöjliga kommer att vara stor.

Det är en osäker tid vi har framför oss. De politiska spänningarna, särskilt inom EU, kommer att vara betydande. Om det ska gå väl krävs att medborgarna belönar ansvarstagande och är beredda att hantera verkligheten som den är.

Det innebär inte att man bör bli helt idelös.

HT: Open Europe
Andra intressanta bloggar om: politik, skuldkrisen, eu, ekonomi

Another GOP Debate

The earlier Republican debates have been yawn-inducing affairs, filled with social conservative posturing, but lacking in actual content (and indeed, in debate). Since then, Texas governor Rick Perry has joined the field. Still, my expectations of the next round of debate, was rather low.

In fact, I was pleasantly surprised. Some blows were traded, and more importantly, the moderators were able to get the candidates to at least touch on some of their policy differences. You can watch the debate in its entirety below.

A few reflections:

While Rick Perry gave the impression of being a strong confident leader, it’s clear that he’d rather not get too deep into particulars. Overall, he did okay, but he didn’t necessarily stand out compared to his main opposition. His lack of concern over executing innocents made me cringe.

Mitt Romney did better than he has before, appearing statesmanlike and serious without becoming dull. I suspect his non-confrontative strategy could pay off in the end.

I liked Jon Huntsman, who was able to insert himself more forcefully into the debate, while remaining balanced and knowledgable. He seems less willing to throw populist bones out to the hungry crowd.

Ron Paul, Herman Cain and Rick Santorum all had their moments but ultimately fails to come across as serious candidates.

Michele Bachman was terrible. I’m not a fan in general, but I doubt those who are could be pleased with the performance. It’s not that she got herself in much trouble. It’s that she wasn’t really present at all.

Oh. And I almost forgot about Newt Gingrich. That probably says it all.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna

Blandade länkar och kommentarer

Per Hagwall fortsätter plankningsdebatten med litet konkreta siffror.

Nicklas Lundblad funderar över hur man bygger en god mötesstruktur.

Jakob Heidbrink om helgdagar och multikulturalism.

Johan Westerholm, socialdemokrat, har lessnat på sina partikamraters tramsande om Slussen i Stockholm.

Theo, som i en kommentar till den förra bloggposten menar att nolltaxa är rätt lösning på plankningsproblematiken med argumentet att pengarna man sparar på kontroller ändå täcker kostnaden för biljettintäkterna, förtjänar ett svar. Kortfattat är det väl ett rimligt argument förutsatt att premissen håller. Det gör den antagligen inte. Enligt SL:s årsberättelse är biljettintäkterna drygt 5,3 miljarder kronor (se Not 1, s 66, pdf). Det tror jag är mer än infrastrukturen för att se till att folk betalar kostar.

Andra intressanta bloggar om: politik, kollektivtrafik, sverige, multikulturalism, slussen, möten

Du plankar, jag betalar

Idag höjs priset på månadskorten för kollektivtrafiken i Stockholm. Föga överraskande ondgör sig Vänsterns studentförbund och den blodtryckshöjande organisationen Planka.nu över det. Man kan givetvis ha olika uppfattningar om prishöjningen, själv har jag inte direkt någon. Men det spelar roll hur man uttrycker den. Johan Ingerö påtalar det uppenbara: när några plankar får alla andra betala. Dubbelt upp.

Så låt oss återvända till plankarna. Enligt SL kostar de företaget, och därmed länets skattebetalare, omkring 350 miljoner kronor per år. Därtill kommer dyra och för resenärerna obekväma motåtgärder, som glasspärrar och ständiga kontroller.

I ett större perspektiv bidrar de dessutom till sämre kollektivtrafik. Kostnaderna sinkar välbehövliga satsningar på större utbud, minskad trängsel och höjd kvalitet.

“Gratisåkandet” är ett gissel, och av någon anledning något som får mig oproportionerligt uppretad. Jag tror att det har att göra med arrogansen, och det lättsinniga sättet på vilket man sätter sig över människor som arbetar hårt, gör rätt för sig, och betalar sin skatt.

Tyvärr är det inte självklart hur man bäst kommer tillrätta med det. Ökade kontroller och högre bötessummor är instinktivt tilltalande, och kan vara lämpliga åtgärder. Samtidigt kostar även kontroller pengar, som kan användas till annat.

Andra intressanta bloggar om: politik, stockholm, vänstern, kollektivtrafik, gratisätare